Båten

Betyg

Mycket bra noveller!

Betyg

Misär utan poäng.

Betyg

I de sju novellerna i Båten använder Nam Le ganska olika röster, han skriver på olika sätt, vilket absolut kan vara imponerande, men jag tycker inte att det gör att jag tycker bättre om novellerna. Jag ser inte riktigt skillnaden mot att novellerna skulle vara skrivna av sju olika författare, jag tycker inte att det gör det bättre att det är en och samma. Om jag hittar en författare med ett språk som jag gillar så vill jag helst att den ska använda det språket i alla sina böcker. Dessutom så tycker jag att Nam Le använder ett ganska jobbigt språk. Det blir inget direkt flyt i någon av novellerna. Jag glider iväg i tankarna när jag läser och jag tycker inte alltid att jag riktigt hänger med i vad som händer.

Jag tycker att alla de här novellerna skulle kunna utvecklas. Jag tycker inte att det är historier som känns avslutade. Det känns som att han har pressat in alldeles för mycket på alldeles för få sidor. Man kommer in i historien väldigt plötsligt, får följa den en bit och kastas ut när man har börjat fatta vad det handlar om.

De novellerna som jag tyckte bäst om var "Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja" och "Möte med Elise".

Betyg

Första novellen, som handlar om skrivande och möjligtvis är den som speglar författaren mest, är bland det bästa jag läst överhuvudtaget. Resten: för ojämnt för att verkligen gripa tag.

Betyg

Den inledande novellen var intensiv och välskriven, men i den andra novellen började det som jag hade så stora förhoppningar om att falla.. Skummade ett par noveller till, sen tog det stopp. Kan inte sätta fingret på vad som blev så fel.

Betyg

Ganska tråkig och ointressant. Jag gav upp, läsningen var slöseri med tid. Överhypad sa någon, instämmer.

Betyg

En besvikelse efter allt gott man hört om den. Ingen av berättelserna grep mig och jag kände mig totalt ointresserad av alla karaktärer och öden. En konstig upplevelse av en bok jag förväntat mig så mycket mer av...

Betyg

Fantastiska noveller, varav många kommer att leva kvar i mig ett bra tag. Jag tyckte om hur de alla på något sätt berörde "världsmedborgarskap" och död...

Betyg

Le lyckas beröra mig med varenda en av sina noveller i samlingen Båten. Han navigerar otvunget och trovärdigt mellan olika världsdelar, kulturer och personligheter, genialisk helt enkelt!

Betyg

Orkade inte läsa allt denna gång.

Betyg

Jag tyckte helt enkelt att den var svårläst.

Betyg

Läste faktiskt bara halva. Hade höga förväntningar men tyckte att den var rätt tråkig.

Betyg

Läste faktiskt bara halva. Hade stora förhoppningar men tyckte att den var rätt tråkig.

Betyg

Det var svårt att sätta betyg min trea är en väldigt stark trea. En samling noveller där dom flesta verkligen grep tag i mig . ser fram i mot hans nästa bok

Betyg

En fantastisk samling noveller, läs den! Du kommer inte att ångra dig.

I övrigt håller jag med föregående skribent.

Betyg

Väldigt överhypad bok. Dom två första novellerna är mästerligt bra. Där visar Le att han verkligen kan. Men sedan tar han sig rejält med vatten över huvudet och slutar vara sina karaktärer. Eller blir oförmögen rättare sagt. Det blir inte trovärdigt och berör därför inte mig som läsare det minsta. Båten som sjönk som en sten. Trist.

Betyg

Noveller? Visst, men snarare en samlad beskrivning av det (o)möjliga i att vara människa. Boken ger oss både hopp och förtvivlan, skildrar oss i mörker och ljus, visar våra positiva och negativa sidor - och slutar i det mörker där inte ens strimman av ljus kan dölja vårt svek.

Betyg

För konstruerad.

Betyg

Inlevelseförmågan. Jag är helt skrivstum av beundran.

Betyg

Jag hålller med Gabriella Håkansson från Dagens nyheter om att novellerna känns som höjdpunkterna i en storslagen roman. Att säga att de är välskrivna är i underkant. Tyvärr faller samlingen ändå inte riktigt i min smak, jag tycker om korta noveller, med få moment och inte för många karaktärer. Rakt och enkelt.

Betyg

Sju noveller med tema döden, kanske inte det mest upplyftande att läsa men tänkvärt. Vissa lockade mitt gillande mer än andra så det var svårt att betygsätta. Slutade på en stark trea i betygsskalan.

Betyg

Man träffar inte ofta på noveller av denna kaliber. Carver är en. Som korta romaner innehåller varje berättelse nästan ett helt liv. Jag tycker mycket om det här.

Betyg

Knappt fyra månader av året har gått och jag tror att jag redan har läst den bästa boken i år. Novellsamlingen har drabbat mig rätt in i hjärtat. Att en författare kan berätta med så bra och med så många olika röster!

Betyg

Fattar inte hypen...

Betyg

Hade förväntat mig mer. Tyckte den var lite småseg.

Betyg

Halvvägs in i boken, kanske i mitten av fjärde novellen, ger jag upp. Jag känner ingenting för den här samlingen små berättelser, jag dras inte med, in. Jag vill bara att den ska ta slut. Jag upplever inte att man får något tillbaka för det känslomässiga engagemang som Lee stundtals lyckas locka fram . Jag känner mig snuvad på konfekten. Språket är färglöst och karaktärerna märkligt platta.

Betyg

Alldeles för hypad bok! Visst är ett par noveller ganska fina t.ex. den första, och vissa meningar är vackra och tänkvärda. Men den sticker inte ut ett dugg från mängden och ett par noveller är nästan irriterande dåligt skrivna. (Kan bero på översättningen kanske.) Synd, jag trodde på den här.

Betyg

Fängslande noveller, var och en fick mig att se det berättade spelas upp som en film. Nöjer mig med fyra stjärnor, för jag jämför med Jhumpa Lahiris båda novellsamlingar som för mig var snäppet bättre än den här.

Betyg

Efter att tagit del av alla lyriska omdömen om denna bok, måste jag säga att det blev en mindre besvikelse. Vet inte om det beror på översättningen, men den kändes inte alls så mästerlig som förväntat.

Betyg

Sju fantastiska noveller som skildrar människor i helt skilda miljöer. Så trovärdigt skildrade att man tror han varit där och upplevt allt han skriver om. En märkligt mogen debut.

Betyg

Efter skyhöga förväntningar blev jag nog lite besviken. Men visst, de flesta höll hög kvalitet. "Hiroshima" läste jag dock inte klart.

Betyg

I en orättvis värld blir denna ordinära novellsamling hypad och översatt. Elisabeth Strout som fick Pulitzerpriset 2008 blir i Sverige varken känd eller översatt. Unga män säljer bättre än medelålders kvinnor? Är yta viktigare än innehåll?

Betyg

Intressant bok på mng sätt, Nam Le tar oss till olika världsdelar, de sex berättelserna är helt fristående. Förväntningarna var högt ställda, kanske jag läser ngt avsnitt ännu, det sista bär denhär boken. Båtfärden blir så verklig, man frestas tro att Nam Le varit med om en likadan skräckfylld båtfärd. Jag gillar ju smarta dialoger och starka karaktärer vilket är bokens svaghet.

Betyg

Det blir bara en stark trea till "Båten". Från mig. Jag tycker den är bra men den har också djupa svackor. Samtidigt som jag lockas att läsa böcker som blir uppmärksammade över hela världen förväntar jag mig något mer. Språket är vackert, miljöerna intressanta men personskildringen faller platt. Jag blir inte engagerad i någon av dem som förekommer i novellerna. Tycker faktiskt boken är direkt seg under vissa partier. Så varför blir den så hyllad? Jag vet inte. Kanske är det miljöerna som lockar. Det här är inga noveller som får mig att tänka till. Jag bär inte med mig dem när jag läst färdigt boken. De får mig inte att fundera. Kort sagt är den inte värd så skyhöga hyllningar. En ganska bra bok.

Betyg

OJ! Förvånande bra, tänk- och läsvärt för att vara i novellform! Ser verkligen fram emot mer av Nam Le!

Betyg

Jag gillar korta noveller. Dessa är långa, men Nam Le behärskar formatet till fulländning. Han skriver väldigt, väldigt bra, och det är imponerande att han med sådan trovärdighet kan kliva in i vitt skilda berättarroller.
Den sista novellen, Båten, berör mig starkast. Det är som med Vägen; det går inte att värja sig för berättelser om små pojkar i farliga situationer när man själv är mamma till en liten kille. Det går rakt in.
En välförtjänt hyllad debut.

Betyg

Gripande, tänkvärt och mycket bra skrivet. Boken är värd att läsas en gång till. Jag ser fram mot hans roman!

Betyg

Trodde inte att jag tyckte om noveller men jag har helt fått ändra uppfattning. Vilken bredd på berättelserna! Hade svårt att förstå att de var skrivna av en och samma person. Mycket läsvärd.

Betyg

Nja, jag kan inte säga att jag var överförtjust i boken. Den tog inte riktigt tag i mig, även om jag tyckte att vissa delar var helt okej att läsa. Blir lite ojämt när det är en novellsamling. Dessutom tror jag inte att jag tillhör målgruppen för denna bok, men den var okej.

Betyg

Kommentera...

Betyg

recension finns på sidan för den svenska översättningen: http://www.boktipset.se/bok/baten_1#reviews

Betyg

Le föddes 1978 i Vietman, men flydde redan som barn i båt till Australien, där han växte upp och utbildade till jurist. Efter några få år valde han att satsa på författandet, tog en master i kreativt skrivande på universitetet i Iowa City, är idag litteraturredaktör för stolta Harvard Review och sedan en tid bosatt i sydfranska Marseille. ”Berest, belevad, äckligt ung” och visst kan man likt min brors flickvän, efter att ha läst en av otaliga artiklar (ännu inte boken), avfärda Les potential som ”alldeles för perfekt för att ha något att ge”. Jag är dock för svag för att motstå hypen och det skulle bara vara tonårstrotsigt att ignorera en enad kritikerkår missa årets mest bejublade debutant.

I bokens första berättelse slår han med beslutsamhet fast att han inte kommer falla offer för den rådande trenden i etniskt skrivande. Huvudpersonens kurskamrat ifrågasätter ideligen hur någon med denna bakgrund kan ha skrivkramp, ”skriv om Vietman!”. En ödmjuk och försiktig inledning där Nam Les namne försöker styra upp sitt skrivande i den lilla universitetsstaden i en odramatisk del av USA. En trygg plattform varifrån han i följande noveller kastar ut trådar till de mest skilda delar av jordens hörn.

Juan Pablo och Hernando, som båda förlorat sina färder ”to the conflict of Colombia”, står inför kampen att överleva en vardag bland gäng och blodsbröder och där eftertanken inför ett dödande nackskott och placeringen av en fotbollsstraff är desamma. Vidare besöker vi Hiroshima och ser hopp en tid före slutet. Genomgående tvära vändningar, rader av glädje följer stycken av krig och förföljelse. I ett plan ser jag historien om att känna ensamhet; ensam tätt intill hundratals på flyktingbåten mitt i stormens öga på sydkinesiska sjön, ensam med sin bästa vän, men politisk vilsen på Teherans dammiga gator. Kontrasterna mellan livsavgöranden och vardagliga åtaganden kan tyckas våldsamma, men under ytan finns en tydlig kärna i en– förlåt mitt koketta uttryck – global samhörighet. Att då och då behöva slå upp främmande ortsnamn, historie- och religionsrelaterade begrepp är ingen ansträngning, utan en krydda till den vetgirighet som Nam Le faktiskt väcker. Jag misstänker att han, medveten om sin nästan löjligt färgrika bakgrund, känner sig skyldig att dela med sig.

Av: Christian Rydberg Åkesson