Utsedd till årets bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin! New Orleans 1919. Den beryktade seriemördaren Yxmannen sätter skräck i staden med sina bestialiska mord. Kriminalinspektör Michael Talbot utreder fallet men har svårt att hitta ledtrådar. Dessutom bär han på en hemlighet, som till intet pris får komma ut. Luca DAndrea, Michaels tidigare chef, har fått i uppdrag av maffian att ta reda på vem Yxmannen är. Nittonåriga Ida jobbar som sekreterare hos en privatdetektiv, och när hon snubblar över ledtrådar som kan leda till avslöjandet av Yxmannens sanna identitet kan hon inte låta bli att på egen hand försöka utreda mysteriet. Yxmannen bygger på de händelser som skakade New Orleans mellan 1918 och 1919, då en seriemördare härjade i staden. De brev som förekommer i romanen är autentiska och tros ha skrivits av den verklige Yxmannen. "Ray Celestin levererar med Yxmannen...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Snyggt omslag är det enda positiva jag har att säga om den här boken. Jag hade rätt höga förväntningar men kom ner på jorden bara några sidor in i boken. Den är trög, ospännande och innehåller en massa personer som jag aldrig riktigt fick grepp om. Att jag läste ut den är ett smärre mirakel.
Betyg
Inte helt såld på denna bok. Tyckte det var ganska svårt att hänga med bland alla namn och alla hopp mellan karaktärer. Hade gärna sett mer fokus på mördaren då jag inte fann alla huvudkaraktärer särskilt spännande. Tror att det ord som beskriver boken bäst är grå, hamnar någonstans mittemellan, inte dålig, inte bra men kommer inte minnas den och inte rekommendera till en vän.
Betyg
Definitivt spännande, läsvärd och bladvändarvänlig. Kanske något torr mördare, fast fokus låg egentligen mer på huvudpersonerna än på brottet i fråga. Känner mig nog lite besvikelse över det, för jag gillade bokens början med det autentiska brevet till tidningen, men blev uttråkad när det började blandas in maffia och kriminella nätverk till förbannelse. Hade inte riktigt förväntat mig den vändningen.
Betyg
Läser ungefär en deckare per år och blir för det mesta besviken. Så även här - storyn motiverar inte omfånget och jag stör mig på några av kvinnoporträtten som är väldigt mansgrisiga. Typisk noir. Men jag gillar skildringen av den amerikanska södern anno 1919. Och så är omslaget jäkligt snyggt också.