Yiddish Policemen's Union

Chabon, Michael

| 2006

Flag from en

54


The brilliantly original new novel from Michael Chabon, author of 'The Adventures of Kavalier and Clay' and 'The Final Solution'. What if, as Franklin Roosevelt once proposed, Alaska -- and not Israel -- had become the homeland for the Jews after World War II? In Michael Chabon's Yiddish-speaking 'Alyeska', Orthodox gangs in side-curls and knee breeches roam the streets of Sitka, where Detective Meyer Landsman discovers the corpse of a heroin-addled chess prodigy in the flophouse Meyer calls home. Marionette strings stretch back to the hands of charismatic Rebbe Gold, leader of a sect that seems to have drawn its mission statement from the Cosa Nostra -- but behind Rebbe looms an even larger shadow!Despite sensible protests from Berko, his half-Tlingit, half-Jewish partner, Meyer is determined to unsnarl the meaning behind the murder. Even if that means surrendering his badge and his dignity...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Karin Waller

2009-04-12

Betyg

1948, efter krig och koncentrationsläger (och atombombningen av Berlin) tilldelades det judiska folket ett eget hemland... distriktet Sitka i Alaska. Ett kallt, mörkt hemland, långt bort från resten av världen - som världen vill ha det - med Yiddish som officiellt språk och den lokala kartan ritad av de olika religiösa sekterna.

Men hemlandet är bara lånat, och nu är det två månader kvar till 60-årsdagen då Sitka återgår till Alaska och de två miljonerna invånare åter kommer att drivas ut i diaspora. "Strange times to be a Jew." Osäkerhet, uppgivenhet, rykten om omen och profetior präglar den mörka nordliga senhösten.

En mördad knarkare påträffas på det ungkarls-lopphotell där kriminalpolisen Meyer Landsman bor. Romanen handlar om utredningen av mordet. Men det i sig säger nästan ingenting om vad dethär är för en bok.

Chabon har nämligen gjort något med noir-deckaren. En dekonstruktion, en pastisch, en hyllning, en psykologisering, en allegorisering, en mångdubbling, en surrealisering (tja, nu är det ett ord...), en blandning av allt detta som gör att romanläsaren svindlar.
Det är i både i detaljerna (filthattfabriken!) och i språket (hejdlöst och oförutsägbart uppfinningsrikt, poetiskt och hårt, med många inslag av Yiddish). Det är också i humorn, mörk och zany på samma gång. Det är inte minst i personerna, framför allt huvudpersonen Landsman.

Landsman röker och dricker alldeles för mycket, fuckade upp sitt äktenskap, lever bara för jobbet - som han är riktigt bra på, intuitiv, hard-hitting och moralisk - och piggar upp sig genom att fundera på självmord. Han är en sån kliché av den deppade polisen att det inte blir någon kliché kvar! Han blir den sanne antihjälten som om han inte skrivits sönder sedan Chandler och Hammett (jag försökte låta bli att nämna dem, men... När t o m Chabon gör det, i romanen, litet onödigt, kommer jag väl inte undan.).

Landsman blir till och med, ibland, en Messias-gestalt. Redemption - återlösning, frälsning - är ett ofta förekommande ord. Den mördade ryktades i sin ungdom vara den rättfärdige, den som kan bli Messias om det är nu Han ska komma. Mordutredningen antyder ganska snart att både judiska sekter och amerikanska regeringen har relaterade planer för judarnas framtid... mer säger jag inte för att inte spoila.

Själva handlingen är väl den svagaste punkten i boken, det som drar ner betyget från en hel nia. Emellanåt, särskilt vid 3/4-delsstrecket ungefär, blir det - som alltid i deckare, tydligen även när man gör med dem allt Chabon har gjort - för mycket av "Jag vet allt hur ni har räknat ut det! Hur har ni räknat ut det?!" Men när boken tog slut ville jag bara fortsätta läsa. Antagligen törs man väl inte hoppas att Chabon gör som Atkinson och skriver fler av sina bättre än deckare-deckare? (Tredje Jackson Brodie-boken är på gång.)