Yahya Hassan, född 1995, debuterar med en självbetitlad diktsamling om en uppväxt präglad av våld, svek och kriminalitet. Det är en modig och explosiv bok som slagit kritikerna och läsarna med häpnad. Den har kallats en absolut nödvändig beskrivning av ett Danmark av idag - och är därmed på många sätt en beskrivning av dagens Sverige. Ett samhälle skildrat inifrån, aldrig skönmålande och aldrig insmickrande. En familj skildrad inifrån, från en ung mans nollpunkt. Boken har slagit alla försäljningsrekord för en debutdiktsamling och själv har han sagt i en intervju med svensk tv: "Det spelar ingen som helst roll om dagordningen sätts från höger eller vänster, från Gud eller Satan. Det handlar om litteratur, om poesi. Jag ser helst att litteraturen och poesin är fri från diverse konventioner." "Han går in i schablonerna, skriver sig själv som en empatilös rånare och våldsman från förorten,...
Visa mer
Recensioner
2022-10-03
Betyg 
Bitvis ohygglig läsning. Är det poesi? Kanske, i brist på andra benämningar. Skakande läsning om våld som går i arv. Yahya Hassan skonar ingen, allra minst sig själv.
2016-01-25
Betyg 
Samhällskritik förvandlad till lyrik. Som en kommentar till Hassans uppväxt och syn på det danska institutionssamhället är det möjligen relevant och intressant läsning; men som lyrik blir det segt och uddlöst.
2014-04-11
Betyg 
Friskt och direkt. Inte av konst utan av oerfarenhet och okunskap. Ge honom några år så kommer han förmodligen att producera en tillgjord kulturprodukt, inspirerad av riktiga diktare som andra nu kommer att stoppa i hans händer. Samlingen består av saker som poeter vanligen rensar ut såsom undermåligt. I detta ligger hans enda originalitet. Politisk, som dålig lyrik ofta är. Litteraturhistorien är full av litterära underbarn som haussas en tid för att sedan glömmas bort. Hassan hör definitivt till de snabbt bortglömda. Ett råd; försök att bortse från cirkusen runtomkring, och låtsas att texterna är skrivna av din bror. De minskar genast i värde, jag lovar.
2014-04-07
Betyg
Den var lika bra som hypen var stor. Den drabbade mig hårt. Poesi när den är som råast och mest brutal. Inget för de känsligaste.
