'Between grief and nothing I will take grief'In New Orleans in 1937, a man and woman embark on a headlong flight into the wilderness of illicit passion, fleeing her husband and the temptations of respectability.
Visa mer
Recensioner
18h
Betyg 
Första gången jag låter ögonen vila över William Faulkners text och efter en del research (läser innantill) är han en författare som ofta betraktas som en av modernismens svåråtkomliga giganter. I The Wild Palms får jag som förstagångsläsare en tydlig känsla för varför. Här korsas två berättelser som vid första mötet ter sig separata men vars flätade struktur väver en subtil men kraftfull kommentar kring mänsklig frihet, eller illusionen om den.
"Wild Palms" är berättelsen som bultar av begär. Doktorn Harry och Charlottes flykt är drömsk, febrig och obevekligt full av tvivel. Här är språket ordrikt, diskuterande meningar som fångar psykologisk hetta med poetisk ton. Passionen är naken men samtidigt sliten, sorglig och fruktansvärt självisk.
I kontrast står "Old Man", där en namnlös fånge kämpar mot naturens blinda krafter i form av en översvämning för att rädda en gravid kvinna. Berättelsen är återhållen och innehåller mycket bibliskt i sin symbolik med floden. Fången talar knappt, hans hjälteinsats sker i tyst resignation. Här är friheten inte något som eftersträvas, utan snarare något som kastas på honom för att sedan tas ifrån honom.
Där Wild Palms skriker, viskar Old Man. Det gör läsningen till en sorts pendelrörelse mellan överdådigt och spartanskt, skillnaden mellan impuls och plikt. Det är äldre, inte så förklarande, ett elegant upplägg, men också en åldrande svaghet.
Just denna konstruktion upplevs lite som en belastning. När jag som läsaren just dragits in i den ena berättelsen rycks man abrupt in i den andra. Den emotionella investering som byggts upp i ena berättelsen måste pausas i väntan på nästa kapitel. Det skapar för mig en ojämn rytm som jag har svårt att uppskatta. En konstnärlig idé som kräver tålamod och ibland kostar i engagemang när bokens fabriksinställning är på shuffle.
Dessutom kan man snabbt mot slutet ana en viss tematisk övertydlighet. Att båda berättelserna slutar i fängelse, båda innehåller ett barn, båda ställer frihet mot undergång, det finns stunder då man önskar att Faulkner litat mer på den dumme läsarens förmåga att dra paralleller. Lätt att säga i modern tid, nästan fult att ens antyda. Men ärligheten och storhetsvansinnet hos recensent får kliva över tröskeln här.
Jag faller heller inte helt på knä för Faulkners förmåga att gestalta passionens pris i ett moraliskt korsstygn av kärlek, skuld och förfall. Och det ska erkännas, med handen på hjärtat, att vissa karaktärsbyggen känns aningen suddiga eftersom detaljarbetet inte riktigt har åldrats väl. Från dåtiden förvirrande familjeband till dagens fokus på sexuelläggning, kaffebeställning och pronomen. Favoriten i boken blir ändå partiet i Old Man där Faulkner visar att han har en tydlig känsla för absurditet och för människans maktlöshet inför naturens vilja.
