Basisten och sångaren i världens snabbaste och bullrigaste rockband - Motörhead - berättar om ett liv av 100 % rock'n'roll, dekadens och glädje.Man behöver inte vara ett av Motörheads fans för att läsa Lemmys självbiografi. Lemmy har späckat boken med hejdlösa anekdoter, oförglömliga oneliners och en skön attityd mitt emellan engelsk gentleman och röjig slapstick.
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Jag är inte imponerad. Inte alls. Det var för mycket skrivet om instrument man inte har en aning om vad det är. Och alla dessa namn att komma ihåg.. Det kändes opersonligt. Men ändå verkar han ha fötterna på jorden, trots karriären, på sitt sätt. Så därför blir det en 2a.
Riktigt usel! Orkade inte läsa färdigt. Motörhead-Lemmy berättar om sin musikaliska karriär: rabblar namn på personer och grupper som korsat hans väg på ett ointressant sätt och lägger då och då in anekdoter i stil med "En finsk groupie sög av Phil i en garderob. Vi stängde in dem och hon började spy där inne. Oj vad vi skrattade." Nä, vill ni läsa om rock'n'roll-myter, läs Ozzys bok istället.
Underhållande rockbiografi som får mig att skratta högt många gånger, speciellt när Lemmy beskriver effekten och minnena av sina många trippar från 60 och 70-talet. För oss som har följt Lemmy och Motorhead under större delen av deras karriär är denna bok mumma, men som med de flesta biografier är det svårt att hålla dem intressanta rakt igenom.
Funktionell biografi som lever på att anekdoterna man bjuds på stundtals är vansinnigt underhållande. Annars är den alldeles för självförhärligande, och tjatet om kassa skivbolag tröttnar man rätt snabbt på.
Tycker att denna bok var spretig och osammanhängande. Allt var ytligt beskrivet och kortfattat. Nej ska ni läsa en bra biografi om ett rockband ta då The Dirt i stället för den här, för denna var inte rolig.
Håller med M D: otroligt flyktigt skriven. Inte på djupet i några händelser. Överdos av bitterhet mot skivbolag och andra artister i vissa fall. Nej, blev besviken. Efter att ha läst the Dirt så var man inne i rockens värld men det här var ingen hit.
Visst är den underhållande stundvis. Men sen blir den tjatig och till och med tråkig. Ett evigt tjat om dåliga skivbolag. När det börjar bli intressant och lite mer på djupet så blir det bara en mening och så vidare till nästa grej. Känns fegt och ytligt.
Börjar lite kul, men blir snabbt rätt tjatig och tråkig. Handen på hjärtat. Läser man om ett band som Motörhead så vill man höra lite snask och inte Mister Kilmisters gnäll på skivbolagen och hur dom dividerar fram och tillbaka. Det blir lite ytskikt helt enkelt. Så kul är inte en musikers liv.