
A memoir covering the author's his four-month preparation for the 2005 New York City Marathon and settings ranging from Tokyo's Jingu Gaien gardens, to the Charles River in Boston. It discusses such topics as the moment when he decided to become a writer, his greatest triumphs and disappointments, and his passion for vintage LPs.
Visa mer
Recensioner
2014-04-20
Betyg
Jag gillar Murakami och jag gillar löpning. Och den är intressant, jag ser fram emot att läsa den on kvällarna. Men den är ganska alldaglig, vardaglig, sticker inte ut särskilt mycket...
Betyg
Då löpning inte är något jag ägnar mig åt (promenerar eller cyklar hellre) blev jag glatt överraskad och alldeles fäst vid hans anspråkslösa beskrivning av sina vedermödor kring just löpningen. Och skrivandet...det hör liksom ihop, blir till en smått filosofisk betraktelse av hur man kan hantera livet och dess med- och motgångar med löpning som "symbol". En alldeles briljant liten bok i all anspråkslöshet.
2013-02-08
Betyg
Alldeles för seg. Slutade mitt i och läste annat emellan. Gillar annars böcker om löpning men säger nej till denna, för trist!
Oerhört dåligt val som första murakami-bok tror jag...
Betyg
Maria Klamas kommentar provocerar mig. "Amen Hallå??". Hon besvarar ju förvisso sin egen fråga, även om hon kanske inte förstår det. Den här boken är bra i sin enkelhet, sin minimalism. Varför skulle Murakami sälja sig själv med en massa onödigt trams när det han vill prata om är sin syn på löpning? Just det, sin syn. Inte någon allmängiltig sådan. Han ger ut sina reflektioner och erfarenheter på ett ärligt och icke-bajsnödigt sätt. Han pratar om löpning, det han vill prata om.
Om du/ni (hon) som inte förstår boken nu är intresserad(e) av löpning, vilket jag knappast tror, finns det andra böcker som "går djupare". Born to run, t.ex.
Betyg
Min första Murakami och jag sätter en tvåa... Antar att den här lätt självcentrerade lilla bagatellen inte är representativ för mannen i övrigt. En orgie i i-landsproblem. Jag tyckte upptakten var bra där han varvade joggningsskildringarna med berättelsen om hur han en gång kom att bli författare. Men sedan blir boken allt mer centrerad kring löpningen och tider, skador, våndor och jag bara gäspar. Murakami konstaterar med falsk ödmjukhet att han inte gillar att skriva om sig själv. En bok som skildrar den egna personen blir som mest intressant om man också speglar sig själv i människor man har mött. Det bli inte mycket av den varan här utan mer me, myself, I and my running.
2012-10-13
Betyg
Bra, men en aning långtråkig. Total avsaknad på dramaturgisk kurva, och jag vet att det inte var meningen, men inte min smak riktigt.
Betyg
Haruki Murakamis bok om löpning är en ödmjuk skildring av hur målmedvetenhet, fokus och en rejäl portion envishet kan få oss att fysiskt och mentalt prestera på ett sätt vi kanske aldrig trott skulle vara möjligt. En oerhört lärorik och inspirerande bok för den som jag som blivit tänd på att prova på långdistanslöpning.
Betyg
Det passar bra att jag läser Murakamis bok om löpning samma vecka som jag äntligen har bestämt mig för att - likt Murakami själv - springa drygt en mil om dagen. Stundtals väldigt intressant om långdistanslöpningens egenartade psykologiska effekter; språkligt, som vanligt när det gäller Murakami, inte särskilt virtuost.
2012-08-12
Betyg
Underbar bok, jag har själv löptränat de senaste 10 åren och känner igen mig i mycket av det han beskriver.
Betyg
Egentligen en sorts bagatell, antagligen inte mer än en parentes i Haruki Murakamis författarskap. Men en riktigt trevlig parentes. Skönt och lätt språk, opretentiöst i tonen. En hyllning till löpandet som livsstil som jag gillade. Haruki Murakami har skrivit en rad texter i lättsam essästil, som långa kåserier. Något att klaga på? Ja, i så fall att det blir en del upprepningar och att texterna flyter i varandra. Mot slutet känns det lite oengagerat. Men jag blir sugen på att dra på löparskorna, fast det räcker med en bråkdel av de sträckor Haruki Murakami gillar att springa.
2012-03-09
Betyg
Fantastiskt poetisk skildring om hur löpning kan vara en livsstil, snarare än en idrottsform, och om hur långt envishet kan ta en. Inspirerande!
Betyg
Vad pratar han om? Inte, som man kan tänka, om rörelseglädje och hur lustfyllt det kan vara att springa. Fokus ligger helt på hur tungt det är, hur ont det gör, hur solen svider och vilken oerhörd bedrift det är att tvinga sig i mål på tider som är en besvikelse. Vet du inte vart dina löparskor är, så får inte den här boken dig att börja leta.
2012-02-14
Betyg
Stillsamt filosofiskt om löpning och livet. Kändes avskalad och japansk i största allmänhet. Lättläst men lyckades inte fånga mig speciellt trots ganska goda förutsättningar.
Betyg
Detta kan vara den mest inspirerande bok jag någonsin läst. Till och med mer inspirerande än "Att skriva" av Stephen King, och den fick mig trots allt att skriva ett helt bokmanus på tre månader (som jag visserligen sedan skrev om en hel del, men ändå).
Haruki Murakami skriver i "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning", om just det, sitt förhållande till denna motionsform. Murakami springer dagligen en mil och han är född 1949. Jag som strävar efter att kunna springa 3 kilometer i sträck utan att stanna på grund av bristande kondition eller tristess. Murakami har sprungit ett supermaraton (10 mil) och han springer minst ett maraton varje år. Och ibland lägger han till ett triathlon för att få lite omväxling. När jag känner för att testa något nytt köper jag en hårinpackning jag aldrig använt tidigare eller investerar i en flaska vin bara för att jag tycker att etiketten är snygg. Han tränar inför triathlon. jag köper vin. Förändringens tid är nu, känner jag efter att ha läst den här boken.
Murakami beskriver ingående och personligt om sina träningsvanor och hur han utvecklat detta intresse för just långdistanslöpning, för det är inte något han började i högstadiet eller så. Nej, Haruki Murakami började både skriva och löpa när han passerat trettio.
Språket i boken är som hans språk brukar vara. Det är vackert, känslosamt, lite småfånigt på sina håll, ett par klyschor som smyger sig in och repeteras, men i stort är språket alldeles underbart. Eftersom han vanligtvis skriver om kärleksdramatik i olika slag kan jag ibland känna att språket i "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" stundtals kan bli för mycket. Det blir för intensivt. Det passerar gränsen för poetiska tankar och vackra meningsbyggnader och närmar sig den där smått töntiga stilen, för att uttrycka det något hårt. Ett annat översättningsproblem som märks i boken är det här med Ipod. Det står iPod, iPoder, iPods. Ipod, heter det. Antagligen ytterst få som lägger märke till det, men nu lär ni säkert göra det efter att jag påpekat det. Ha!
"Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" handlar till 80 % om motion, men de övriga 20 % handlar om hans författarskap, och som det fan jag är önskar jag givetvis att de sidorna vore fler. För det är underbar läsning om hur han blev framgångsrik författare och hur hans tankar går kring det här med att författare behöver mycket tid för sig själva (känner inte alls igen mig).
Jag läste den här boken på flygresan från Malmö upp till Arvidsjaur, och bestämde att om han, som är sextio år och springer en mil om dagen, ska jag minsann klara av hälften. Så det är vad jag håller på med nu. Visserligen springer jag inte fem kilometer, men på något sätt tar jag mig igenom den sträckan tillsammans med mygg, fjärilar samt en och annan ren. Haruki Murakami skriver i boken att han vid maratonlopp ofta upprepar mantrat "jag är en maskin jag ska inte stanna". Jag testade göra det igår när jag kände för att stanna av och visst fungerade det men jag kunde såklart inte låta bli att skratta. Men det fungerade.
"Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" är ett måste för den som är intresserad av löpning eller behöver inspiration för att motionera mer. Den är också ett måste för den skrivintresserade. Huruvida den är intressant för någon som inte har intresse för någotdera är svårt för mig att avgöra eftersom jag numera har ett växande intresse för båda.
Den får solkart 10/10 för inspiration.
(7/10)
Pain is inevitable. Suffering is optional.
Andra recensioner av Haruki Murakamis böcker:
"Norwegian wood"
Betyg
Ahmen Hallå??
Hur intresserad är jag att läsa dessa anteckningar om hans löpning och de antal mil han springer och att han minsann aldrig har gått i ett lopp?? Trodde nog i min enfald att han på något sätt skulle lyfta diskussionen till någonting mer än just dessa dagboksliknande anteckningar eller sammandrag från dagboken.... men icke! De kopplingar han gör till hur olika människor är, att man kan känna igen en löpare, att han vet hur de funkar och som han skriver om författare, så andas det ett vi och dem som jag inte är helt bekväm med... så till reportern på baksidan av denna bok som inte trodde det gick att hitta någon enda person som inte skulle fastna i denna bok direkt efter några sidor... HÄR är jag!
2011-07-06
Betyg
Kombinationen livsfilosoferande och långdistanslöpning är så självklar för oss som håller på med just detta. Murakami förmedlar sina visdomar kring ämnet på ett insiktsfullt sätt.
2011-07-03
Betyg
Ihärdighet och regelbundhet tycker jag är kärnan i vad Murakami ger för råd för att bemästra skrivandet. Tycker detta passar in på andra delar av livet också. Råplugga dagen innan till prov är ju t ex inte bästa sättet att bemästra ett ämne på lång sikt :)
2011-05-24
Betyg
Jag tycker verkligen om Haruki Murakamis böcker, speciellt Kafka på stranden och Sputnikälskling. Jag vill nog faktiskt påstå att jag älskar dem. Men. Jag känner ingenting för den här boken. Är det en dålig översättning eller använder sig Murakami av väldigt många plattityder? I Haruki Murakamis fall väljer jag fiktion framför verklighet.
2011-04-24
Betyg
Kul att en så pass bra författare skriver om löpning. Känner igen mig i många situationer. Men det enda är väl att han är en ganska ordinär maratonlöpare som inte sticker ut. Tänk om Rune Larsson var lika bra på att skriva.
Betyg
Murakami låter läsaren bli del av hans funderingar kring inte bara löpning, utan också författarskap. Boken är charmig, och bjuder på tänkvärda filosofiska reflektioner kring ... existensen. Fortsatt lättläst, och utan åthävor. Inspirerande, på många plan, denna samling av essäer (även om han själv inte vill använda det uttrycket).
Betyg
Jag tror inte det är många författare som lever likt Haruki Murakami - inte "många" vanliga människor heller för den delen. Fysisk aktivitet, så som löpning, i stora doser, på olika platser på jordklotet verkar ge Murakami energi till att skriva. Jag har tidigare läst "Fågeln som ...", en fascinerande roman. Jag hoppas inte att titeln på hans senaste bok avskräcker någon från att läsa den, nej, läs den och få en inblick i Murakamis egen värld.
Betyg
en fullständigt fantastisk beskrivning av löpningen, skrivandet och livet. en på många sätt mycket personlig berättelse där många till synes triviala anmärkningar tillsammans berättar mycket om författarens inre. har man läst hans berättelser så ökar förståelsen för hur de arbetas fram. Är man som jag lite dessutom besatt av löpning, med alla de småaktiga noteringar om tid,nesan att bli omsprungen mm, så får man en hel del igenkännanden. som tillfälligt skadat växer också suget efter de långa turena till en nästan smärtsam intensitet. Läs den. den handlar om så mycket mer än löpnign och träning.
2010-04-24
Betyg
Första delen är briljant, hans löparfilosofiska diskussion är extremt läsvärd, speciellt om man är löpare. Andra delen blir mer resereportage, då tappar boken sin charm, tyvärr.
2009-09-02
Betyg
Likes it a lot, but mostly because I can recognize myself and not due to stunning stories I'm used to from this author.