Det är lätt att slå följe med Werner Aspenström, som Hans Isaksson inleder sin bok om ett av den moderna svenska lyrikens mest beundrade författarskap. Werner Aspenström (1918?1997) skriver ofta om något han själv sett och varit med om och han gör det med ett tydligt du-tilltal. Udden är vänd mot påbud och ordningar ovanifrån ? mot dem som tror sig vara bättre vetande. Samtidigt är han aldrig programmatisk. Aspenström ställer fler frågor än han besvarar och bevarar ofta en lite barnslig humor inför de stora livsfrågorna. En av de mest kända dikterna Sardinen på tunnelbanan från 1972 är typisk i sina befriande slutrader: Sardinen vill att burken öppnas mot havet. I en annan dikt arbetar han med så små medel att det är lätt att gå förbi för hastigt: Nyss åskade det. / Nu har det upphört. Hund håller jag inte. / Men träskor. De står vid dörren / och skäller. En av...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
