Recensioner
Betyg
Klimataktivisten vid Walden
Henry David Thoreaus litterära och filosofiska klassiker från 1854 pekar med fjäderpennans bläckskrift rakt i hjärtat på en globaliserad framtid och Greta Thunbergs klimataktivism.
Han var samtida med Karl Marx och delade dennes kritik av kapitalismens inhumana jakt på tillväxt och profit.
Men där marxismen klär rovdrift av naturen och utsugning av arbetskraften i termer av klasskamp lägger Thoreau hela ansvaret på individen. Det är varje människas skyldighet att bryta sig loss ur löneslaveriet och odla sitt inre jag genom ett sparsamt naturnära leverne.
Under tre år på 1840-talet bodde han ensam i skogen i en enkel stuga vid sjön Walden i Massachusetts. Det var ett socialt experiment. Han fiskade och odlade bönor, potatis och grönsaker för eget bruk och sålde överskottet i närbelägna samhället Concorde. Han jämförde sig med den amerikanska urbefolkningen som även de bodde i egna hem utan att betala hyra eller arrende.
Den självbiografiska berättelsen har sina poänger. Thoreau ondgör sig över nymodigheter som järnvägen. Han gisslar tågresenärernas överdrivna brådska från en plats till en annan. Människan har ju fötter att förflytta sig med. Han ifrågasätter nyttan med telegrafin. Vad har två delstater (Maine och Texas) för anledning att kommunicera i ilfart? Om de över huvud taget har något att meddela varandra. Nog borde det räcka med hästburen postgång.
Boken är dock full av motsägelser, vilket tycks ha varit en litterär trend i Thoreaus Amerika. Röra om i grytan och problematisera snarare än driva en konsekvent linje.
Själv retar jag mig på hans stränga och asketiska förhållningssätt till mat och dryck och andra glädjeämnen. Inte ett ord om sexuella behov. Kroppsarbete i lagom dos, sinnliga möten med djur och natur och framför allt läsning av god litteratur befriar själen. Själv excellerar han i referenser till antikens författare.
I efterhand vet vi att experimentets sociala isolering var något av en myt. Thoreau umgicks flitigt med vänner i Concorde, lät sig bjudas på ”middagar; ja han lär t o m ha hållit akademiska föreläsningar.
Walden är trots blandade intryck en fascinerande läsning, där en poetiskt högstämd prosa varvas med vetenskaplig och matematisk noggrannhet i utforskandet av miljön. Troligen gör boken ett större avtryck i vår tid än i författarens samtid.