Den sista fristående delen i Anders de la Mottes hyllade årstidskvartett. De tidigare delarna har alla nominerats till Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman. Valborgsnatten 1986 mördas en sextonårig flicka under ritualliknande former i skogen intill ett skånskt slott. Hennes styvbror döms för dådet, och kort därefter försvinner hela familjen spårlöst. Våren 2019 flyttar läkaren Thea Lind in på slottet. Efter att ha gjort ett märkligt fynd i en uråldrig ek ökar hennes fascination för den gamla tragedin. I takt med att hon upptäcker likheter mellan flickans uppväxt och sitt eget såriga förflutna, blir hon alltmer övertygad om att sanningen om mordet aldrig kommit fram. Och att våren 1986 kanske krävt flera offer.
Visa mer
Recensioner
2022-07-26
Betyg 
I början var jag lite tveksam, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag har fortfarande en längtan tillbaka till både Höstdåd och Vintereld och tänkte att nja, den här historien kommer nog inte att leva upp till det riktigt. Men ack, nu har även den här boken bosatt sig i mitt hjärta. Främst av allt vill jag vara vän med Hubert, han var så sympatisk, introvert och rolig. Och herregud så spännande det var! Som vanligt med andra ord. Det gäller att planera in tid för åtminstone de sista 100 sidorna för hujedamej det går inte att slita sig. Åh och allt vävs ihop så jäkla snyggt också, inte en enda tråd blir lämnad kvar. Ren njutning, lite tårar i slutet. Och jag har sett att Anders kommer ut med ny bok här i höst, TROR du jag längtar?!
2022-01-31
Betyg 
Årstidskvartetten har varit ett nöje att läsa. Underliggande krypande spänning i ett lugnt tempo. Många knepiga karaktärer i dessa småsamhällen på skånska landsbygden. Betyg 3,5
2021-02-20
Betyg
Åh vilken bra bok! Har läst alla de tidigare i denna kvartett och de har samma typ av berättarstil, det finns ett vemod i dem och det känns som stillsamt men ändå är det hela tiden något nytt som håller spänningen uppe! Tyckte mycket om den här.
2021-01-13
Betyg 
Lite rörigt, då och nu tid, lite tam, men mot slutet händer det saker och då blir det intressant och även lite spännande. Tycker väl ändå att det va en bra bok men inte den bästa.
2020-10-01
Betyg
Riktigt spännande och De La Motte visar åter igen sin klass. Hoppas dock att han vid nästa bok lämnar denna berättarteknik, med ett överjävligt hoppande mellan dåtid och nutid, vilket numera är uttjatat och använt till leda av de flesta inom deckargenren.
2020-07-14
Betyg
Det här är bra, kanske man börja känna en viss upprepning i stilen men det är välskrivet och spännande. Läsvärt.
2020-05-31
Betyg
Den första jag läser av de la Motte, men inte den sista! Det tog mig ett tag att komma in i boken, men sedan blev det i stort sett sträckläsning. Lite rörigt på slutet när sanningen skulle avslöjas, kändes som att författaren ville klämma in mycket information på få sidor.
Jag har inte läst de tre förgående böckerna, men har blivit rekommenderad att läsa dem i rätt ordning, så det tipsar jag härmed om!
2020-05-03
Betyg
Satan i gatan, den här boken var spännande. Kan det vara så att jag just läst ut årets bästa deckare?
Det är en väldigt bra bok på många sätt. Dels kopplingen mellan dåtid och nutid som liksom växer fram. Vad var det egentligen som hände den där valborgsmässoafton 1986 då Elita Svart iscensätter en rituell ceremoni med sig själv som Våroffer. En ceremoni som slutar med att Elita dör.
30 år senare flyttar Thea till det lilla samhället med sin man David som ska starta en restaurang med några vänner från barndomen. Thea får höra talas om historien om Elita Svart och kan inte låta bli att nysta i den trots att hon blir varnad. Någon vill inte att hon ska ställa en massa frågor om det som ska vara begravt och glömt.
Se till att du har tid när du börjar läsa den här boken, för den är omöjlig att släppa!
Det är spännande karaktärer som har sina hemligheter. Det är väldigt bra och levande miljöbeskrivningar som gör att jag lätt ser handlingen framför mig när jag läser. Men det jag tycker mest om är hur Anders låter historien ta tid, växa fram och att man får små ledtrådar på vägen. Jag tycker om att historien växlar mellan det som var då och hur det påverkar nutiden.
Kort sagt, det är en förbannat bra bok! Jag har inte läst mycket av Anders De La Motte förut, men nu måste jag det! Halleluja! Läs för sjutton!
Betyg
Inte de la Mottes bästa. Det känns lite förutsägbart och trött, lite Maria Lang-deckare som trampar på i väntade svängar. Två olika berättarröster drar ner tempot och huvudpersonen Thea blir aldrig riktigt kött och blod. Jag saknar charmen hos HP och det finurliga i den tidigare Motte-serien. Men visst är det en stunds läsvärt tidsfördriv.
2020-04-25
Betyg
Jag har älskat alla Anders de la Mottes böcker från första stund. Den här tog dock lite tid innan jag faktiskt kom in i. Men de sista 150 sidorna är fantastiska. Lika briljant som vanligt. Men han lyckas inte fånga mig direkt denna gång som han brukar göra. Därav en fyra i betyg.
2020-04-08
Betyg
Anders de la Motte tillhör verkligen en av mina absoluta favoritförfattare. Vintereld är hans nionde bok, och jag har läst dom allihopa. Först ut är trilogin Geim, Buzz, och Bubble. Sedan duon MemoRandom och UltiMatum. Och så dom fyra böckerna i Årstidskvartetten: Slutet på sommaren, Höstdåd, Vintereld, och så den här, Våroffer. Jag har verkligen tyckt om alla författarens nio böcker, och alla har fått höga betyg av mig.
Även om jag har gillat alla Anders de la Mottes böcker, så är det böckerna i Årstidskvartetten som jag har tyckt allra bäst om. Och Våroffer gjorde mig absolut inte besviken. För den var minst lika bra som dom tre tidigare böckerna i serien. Jag tycker att böckerna i Årstidskvartetten är så mycket mer än kriminalromaner. Dom är lika mycket stora familjedraman, tycker jag.
Våroffer är, precis som dom tre tidigare böckerna i serien, mycket välskriven, oerhört spännande, väldigt gripande, och totalt oförutsägbar. Och tyvärr så kunde jag knappt lägga ifrån mig boken, så den tog slut alldeles för fort.
Jag rekommenderar absolut boken Våroffer till alla, både till deckarälskare, men även till dom som inte läser deckare. För det här är så mycket mer än en kriminalroman, tycker jag. Böckerna i serien är helt fristående från varandra, så egentligen spelar det väl ingen roll i vilken ordning som man läser dom. Men läs alla fyra, för dom är mycket, mycket bra, allihopa.
Och eftersom den här serien nu är klar, så är jag ju väldigt nyfiken på vad som kommer nästa gång av Anders de la Motte. Speciellt eftersom dom tre serierna har varit så olika varandra.
