
"en oemotståndlig bladvändare för alla skräckfantaster" Ingalill Mosander, Aftonbladet Det är bara weirdos som tror på spöken. Det är vad jag brukade tänka i alla fall. Tills jag kom till Vilaholm och själv mötte dom. Livs levande spöken. Eller döda är dom väl. Beroende på hur man ser det. Jag gick från att vara en typ helt normal tolvårig tjej -- till att vara spökjägare. Och som spökjägare i Vilaholm har man bara två val: jaga eller bli jagad. Efter att ha räddat sin lillebror från Svarta Madam har Holly insett att hon är spökjägare och att hon måste rädda Vilaholm. Till sin hjälp har hon vännerna Alva, Oliver och Tommy, och snart dyker störiga Doris upp. Hon berättar att hon och några kompisar lekte Anden i glaset, och nu händer det läskiga saker i hennes rum ...Martin Jern är författare, manusförfattare, filmregissör och producent. Vänner...
Visa mer
Recensioner
2021-09-21
Betyg
Jag tycker att den är bra. Barnen är spökjägare och letar efter monster och spöken.
@barnboksfamiljen på instagram
2020-07-11
Betyg
Detta är andra boken om Holly, en tjej som tillsammans med sin lillebror blivit tvungna att bo hos sin faster i Vilaholm.
Deras pappa som har en psykisk sjukdom har ännu en gång blivit inlagd så de behöver någonstans att bo en period. I Vilaholm finns dock ondskefulla övernaturliga krafter närvarande som vill ta över och hämnas på samhället. Rädslan i samhället börjar sprida sig och vissa väljer att lämna Vilaholm.
I första boken lär Holly känna Alva, Tommy och Oliver och tillsammans har de nu en Spökjägargrupp som bekämpar monster i samhället. I denna bok behöver de hjälpa jämnåriga Doris efter att mystiska saker börjar hända efter en ”Anden i glaset”-lek och Holly får nya grannar som är mystiska. Allt samtidigt som Holly reflekterar över gruppen och hennes tillit till dessa. Borde hon ta hand om uppdragen själv? Kommer hon överges av alla ändå?
Dessa två första böckerna om Holly är båda två riktigt läskiga och passar barn som vill bli rejält uppskrämda. Jag och sonen upplevde att första boken var läskigare än denna, men jag tyckte ändå denna bok var bätrre.
I den första boken blev jag då och då irriterad när Holly reagerade lite väl fånigt precis efter fruktansvärda saker hade hänt. Detta tycker jag författaren gör bättre i denna andra del. Boken innehåller precis som första delen mycket funderingar kring relationer och spirande kärlek, men denna gången på ett
mer genuint sätt som passar ihop med berättelsen. Dialogerna mellan barnen känns också äkta och genuina.
Däremot ogillar jag att barnen vid några tillfällen använder meningen ”Han har en extra kromosom” om kompisarna på ett sätt som jag uppfattar som nedvärderande. Visst kanske denna ”förolämpning” är en äkta mening som tonåringar använder, men jag tycker det är onödigt att skriva in det i en bok och ge den meningen fortsatt liv. Jag har flera fantastiska barn med kromosomavvikelser i min närhet och jag vet hur mycket deras föräldrar kämpar emot fördomar utöver en redan mer utmanande föräldravardag.
En spännande och läskig bok som ändå också är rolig. Min A har skrattat flera gånger under högläsningen och tyckte boken var rätt okej efteråt.
Jag tycker absolut att boken är läsvärd om man gillar skräck. Det är fint att Martin Jern lyfter social utsatthet och psykisk sjukdom hos en förälder.