
Nagelbitande Greta bor i Malmö och är i wokbranschen. Hon har astma men tänker på skenande hästar istället för att ta sin medicin. Hon bor i ett kollektiv med självupptagna, mesiga pojkar som tycker att pärlplattor är en storslagen konstform. Allt desperatare behöver hon en förändring i sitt liv. En dag träffar hon Simon som sysslar med art works och är bäst av alla i hela Köpenhamn på att rita trianglar. Samtidigt är han inte som andra. Som barn läste han Svindlande höjder och allt gick åt skogen. Nu spelas ljuden från hans hjärta och hjärna i dubbel hastighet. Men med Simon kommer också Claus vars ljudspår snarare spelas i överljudshastighet. Snart blir det uppenbart att det inte handlar om en gyllene triangel utan en som obönhörligen måste spricka. Någon måste bort, frågan är bara vem.
Visa mer
Recensioner
2016-06-29
Betyg
Jag har velat läsa något av Amanda Svensson länge. Jag tycker att boken är ganska meningslös. Handlingen är trist och jag tänker hela tiden att jag är för gammal för att förstå detta.
Betyg
En tjej från Sverige och två danska killar möts i ett komplicerat triangeldrama med konstiga förväntningar och ageranden från samtliga inblandade... minns varför jag tyckte om "Hey Dolly" så mycket när den kom ut - Amanda har ett säreget språk och tar ut svängarna i sina formuleringar på ett helt oförutsägbart sätt. Dags att läsa om "Hey Dolly" kanske?
Betyg
Det känns som att författarinnan försöker sig på något stilistiskt som enligt mig inte går hela vägen. Och språket... Visst är det lite spännande med de kvicka kommentarerna och liknelserna, men samtidigt är det också ryckigt och okontrollerat. Historien i sig är heller inte mycket att hänga i granen. Jag är faktiskt ganska besviken. Jag hade förväntat mig bättre av Amanda Svensson.
Betyg
Titel: Välkommen till den här världen
Författare: Amanda Svensson
Förlag: Norstedts
Greta - hon lever fullt ut. Med ångest, stora ord och stora tankar. De där tankarna som ibland krymper både hennes hjärna och kropp. Ena foten i Malmö, den andra över sundet i Köpenhamn. Den sistnämnda staden framstår som magisk i hennes ögon.
Simon. Greta. Claus. Dessa tre personer är navet i boken, med stark inriktning på Greta. Hon är också den karaktär jag anser mig komma närmast - i början. De andra blir bifigurer som gradvis förtydligas och tar mera plats. Något jag anser vara ett strategiskt bra val av författaren - det är starka karaktärer och läsaren behöver lära känna dem lite i taget.
Simon, en konstnärssjäl med järnansikte utåt. Killen som söker den eviga kärleken och samtidigt försöker värja sig från Claus, hans specielle vän som är till mycket besvär. Claus som älskar honom över allt annat. Ibland är kärleken ett ok, andra stunder något som drar. Den gör ont, den förgör, den kortsluter - kort sagt, Amanda Svensson har fångat den där ovissheten som finns i de flesta relationer. Oavsett åldersgrupp.
Boken mår bäst av att inte sträckläsas. Om man stannar upp lite och inte fastnar i det snabba språket som drar iväg (på ett skickligt sätt), blir det behagligt. Och oerhört tänkvärt. Greta tvekar inte för att berätta om allt, oavsett hur illa och naket det än är. Ej heller Simon och Claus. Alla tre karaktärerna är skickligt porträtterade. Ångest går hand i hand med lyckokickar. Med svart bakgrund i triangelform.
Författarrösten ger mig som läsare en klar bild. In i minsta detalj. Jag kan - och vill, inte värja mig. Boken är lättläst och det är med sorg jag lägger den ifrån mig. Jag vill följa med längre - in i denna värld där allt avslöjas. Utan att ha några svar om varken kärlek eller om vadför orden inte räcker till, när vi som människor ändå HAR dem. De förklarar sällan sanningen.
Betyg
är ju förtjust i språket, uttrycken och formuleringarna. åh:ar mig och stryker under de bästa meningarna med blyerts och jag gör det ofta. i början kändes karaktärerna platta och förutsägbara men de blir intressantare ju mer vi får lära känna dem. jag tycker ju om det här. verkligen.
Betyg
Nejnejnej, vad hände här? Hey Dolly var en vass debutbok. Beundransvärd. Men Välkommen till den här världen är bara ett tafatt försök till något vasst, till någonting under ytan som egentligen inte finns. Det är en ungdomsbok. Jag blev riktigt besviken. Jag tror att Svensson kan mycket bättre än det här.
2012-03-30
Betyg
Fantastiskt bra! Har inte läst en roman med så härligt och eget språk på väldigt länge.
Betyg
Vad språket gör och som jag gillar skarpt det är att konstruera Greta och Simon som de där klyshorna den romantiska pojken och objektet för hans svärmeri. Men det blir så tydligt just konstruktion i berättelsen snarare än ännu en skildring av manic pixie dream girls. Greta är coolare än så.
Betyg
Språket i Amanda Svenssons roman är rappt och uppkäftigt. Hon använder ett ungdomligt språk som jag har svårt att förstå. Ett språk jag ofta hör ungdomar pratar på stan, mycket slanguttryck. Målgruppen för romanen känns som den vore för yngre läsare. Jag själv känner mig lite för gammal för den här storyn, som är full med fester, sprit och sex. Boken är visserligen lättläst och det händer saker hela tiden. Som medelålders kändes det svårt att hänga med i svängarna. Jag tror däremot att yngre läsare kommer att tycka om denna roman. Jag kan absolut inte klaga på språket och den underhållande berättelsen, men tyvärr var den inte riktad mot mig.