CD-bok "En självbiografisk roman som fullständigt tar andan ur en." Kulturnytt, P1 Ruben Gallego föddes 1968 på den sovjetiska nomenklaturans sjukhus i Kreml i Moskva som barnbarn till det spanska kommunistpartiets dåvarande ledare. Komplikationer uppstod under förlossningen, hans tvillingbror avled och Ruben föddes svårt handikappad med en CP-skada. Modern fick beskedet att båda barnen hade dött och för Ruben inleddes en lång odyssé genom ryska barnhem, där han under mycket svåra förhållanden växte upp utan vetskap om sin familj. Först efter Sovjetunionens fall 1991 lyckades han med hjälp av en sköterska som hade förälskat sig i honom fly från det fängelseliknande ålderdomshem - det sovjetiska samhällets slutstation - dit han vid 15 års ålder skickats för att dö. Efter flera års eftersökningar kunde han återförenas med sin mor i Prag. Han lever numera med fru och barn i Madrid....
Visa mer
Recensioner
2020-07-16
Betyg 
Vitt på svart är skriven på ett enkelt nästan barnsligt sätt, men Ruben Gallego är svårt handikappad så hans intelektuella förmågor kan vara begränsade. Men just denna enkelhet i språket gör att hans historia berör ännu mer.
Detta är hans självbiografi om sin uppväxt på barnhem i Sovjetunionen, under en tid som styrdes av censur och kommunism.
Ruben berättar utan att lägga några värderingar eller känslor, han beskriver exakt hur det var.
Boken berörde mig, samtidigt som den fick
mig att må illa, det var med en närvarande ångest som jag läste denna fruktansvärda barndoms skildring.
2011-09-06
Betyg 
Jag älskar det här! Självbiografi i korta noveller. Gillar hans lite torra och iakttagande skrivsätt. Ett intelligent barn som konstaterar helt enkelt hur det är. Det blir otroligt gripande ändå och berörde mig mycket. Ruben Gallego är född 1968! Så det här handlar om 70-80-tal. Svårt att tänka sig att han bodde på barnhem i Sovjetunionen samtidigt som jag var en glad unge i Sverige. Mycket läsvärd!
2011-03-01
Betyg
Aningen missvisande att skriva "roman" på omslaget. Då väntar man sig en sammanhängande berättelse. Ruben Gallego har istället (med sitt högra pekfinger) beskrivit ett antal situationer som inte alltid hänger ihop kronologiskt. Men som han skriver. Det handlar om att inte ge upp. Om att ge röst åt de människor som vissa ser som mänsklighetens bottenskrap. Det är en röst som egentligen inte borde höras. Likväl som de inte kunde nå ut med sina klagomål på något av barnhemmen eller ålderdomshemmen är det ett mirakel att någon överlevt och kunnat berätta.
Det är roligt och vasst och intelligent och framför allt; det finns inte ett uns av hämndgirighet i texten. Det är något av det mest imponerande jag läst.
2011-01-17
Betyg
En mycket läsvärd bok om att aldrig ge upp. Ta inte skit utan ge igen. Känslomässigt stark
2011-01-10
Betyg
Lite ryckig, men läs den. Om inte annat för att få en inblick i hur det fortfarande gick till i kommunismens Sovjet under 70-talet. Själv var jag där under slutet av 80-talet och besökte både barn - och mentalvården och jag kan konstatera att inte mycket hade ändrats då.
