Vitt brus

DeLillo, Don

| 1986

Flag from sv

125


Jack Gladney är chef för institutionen i nazismens historia vid ett litet college i Mellanvästern. Han lever ett stillsamt familjeliv med sin dyrkade hustru Babette och deras barn, gemensamma och ur diverse olika äktenskap. Men den välordnade yttre verkligheten motsvaras inte av något inre lugn: stillheten i det yttre livet är bara ett sätt att försöka besvärja den besinningslösa dödsskräck som rasar i hans inre. Och en dag finns där plötsligt ett motiv för skräcken - efter en industriolycka hotas deras stad av ett svart giftmoln som förs närmare och närmare med vinden, en "luftburen toxisk incident".

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Andreas Olsson

2019-07-19

Betyg

Mikael Linder

2019-05-23

Betyg

Underbart skriven roman med ett språk som bara flyter fram. Ironi och samhällskritik på en nivå som när boken kom måste ha varit häpnadsväckande. Misstron mot elektronisk utrustning är slående boken igenom. Rolig och underhållande läsning.

Tomas Karlsson

2019-02-14

Betyg

Stundom underhållande och tidlös om livet, döden och existensen. Kanske kunde kortats ner lite. Annorlunda bok som inte riktigt går att placera i någon genre riktigt, blir nog till att återvända till Don Delillo vid tillfälle.

B

Benjamin Elfors

2017-03-21

Betyg

Don Delillo brukar nämnas i nobelsprissammanhang, och Vitt brus ses som en av hans främsta alster. Tycker den som bäst är medelmåttig - när den uppehåller sig vid karaktärernas vardagsbestyr - och direkt pretentiös i partiet med det svarta giftmolnet och i alla "svåra" dialoger om döden. Högst överskattad bok!

Zack Simone

2017-01-31

Betyg

Per Lagerkvist & Albert Camus modernaste arvtagare i mitt tycke. Iallafall denna bok. Emellanåt magisk, konstant filosofisk. Ganska ofta svår. Mot slutet skrattade jag rätt ut. Vansinnigt kul dialog mellan ateisten Jack som söker något att tro på och den bittra nunnan som hävdar tillräckligheten i sin hängivenhet som spelat troende.

P

Petter Boman

2011-07-15

Betyg

en i mina ögon alldeles fantastisk roman som tar upp några av de mest basala funderingarna vi människor har, allt inbäddat i en berättelse med många humoristiska toner.

Främst slår mig karaktären Heinrich och hans extremt intellektualiserande perspektiv på livet, där allting avhandlas känslokallt, eller den betraktande Muray som på något sätt ställer sig utanför samhället och bara betraktar, ett tema som ju återkommer i boken, framförallt när Jack tittar på nyheterna och upplever att han ser på en show, nyheterna är inte verkliga, utan ett skådespel långt borta, någonting som även idag är aktuellt, främst med tanke på de revolutioner som pågår i norra Afrika, där vi i väst gärna sitter och tittar på medan det händer, vi förfäras över alla grymheter, men vi förfäras snarare av "skådespelet" än av de faktiska, grymma händelserna. Detta kan även härledas till "the most photographed barn in America", en plats där människor tar kort på kort, för att uppleva det andra upplevt, lite som turismen fungerar idag. Man åker för att se det som man "ska se", som alla "har sett", vi bygger ett kulturellt medvetande.

Det övergripande temat kring dödsångest är väldigt väl genomdrivet, när Babette smusslar med Dylar-tabletterna, eller när Jack får reda på sin kommande död och blir beroende av att få tag på Dylar (i mina ögon är det inte Dylar i sig han vill åt, det är snarare jakten på att kanske slippa dödsångest han vill ha, någonting som faktiskt förleder tankarna från döden). Heinrichs vän som ska sitta i buren med ormar och som misslyckas fatalt och då inte längre anser sig ha något värde är en kanske på många sätt onödig sub-plot, men den diskussion han och Jack har ger många infallsvinklar på temat dödsångest, och framförallt så är misslyckandet centralt, hur han har laddat för detta, och sedan bara faller. Att få veta hur han hanterade detta vore en intressant infallsvinkel för en novell eller liknande.

Sammanfattningsvis en fantastisk postmodern roman, välskriven, väldisponerad, trots de många temana känns den aldrig krystad. En av mina bättre läsupplevelser.

D

Daniel G

2011-01-09

Betyg

Intelligent, humoristisk och välskriven.