VISKNINGAR I MÖRKRET Hilary Thomas tjugonio år gammal har just fått ett filmmanus antaget; hon har just köpt och inrett ett eget hus. Allt borde vara perfekt. Men inom sig bär hon på minnen om natten. VISKANDE LJUD Från det ögonblick då hennes förflutna slår igen om henne blir hennes liv till en mardröm. Och mardrömmen är fylld av viskande, prasslande ljud ljud som hon inte lyckas identifiera. Kanske därför att hon innerst inne vet att när hon förstår vad ljuden betyder kommer hon att utplånas. VISKANDE DÖD Hilarys enda hopp är att kämpa emot, att klamra sig fast vid sitt liv, sitt arbete och vid Tony och att en gång för alla besegra mörkret, ett mörker hon kan skingra bara genom att möta den eller det som viskar till henne om död.
Visa mer
Recensioner
2023-04-24
Betyg 
Visst är den spännande, men den faller mig ändå inte riktigt i smaken.
Den är för förödmjukande. Dessutom alldeles för lång! Den hade lätt kunnat kortas ner, en 200 sidor eller kanske mer.
Godkänd, men inte mer!
Slutbetyg, en 3:a!
2013-11-04
Betyg 
So fucking freaky! Jag menar, tvillingar som tror sig vara en? Och vilka läskiga drömmar och beteende.. och fy faaaan vad hemskt att känna alla de där kackerlackorna! uschuschusch!! Inte konstigt att de blev galna. Koontz skriver fantaskiskt som vanligt.
2012-06-24
Betyg
Jag har inga som helst minnen av att jag har läst den här boken, men en bokrecension som jag skrev i sjunde klass 1990/91 talar om för mig att det har jag. Då tyckte jag att det var en spännande bok, väl värd att läsas, och med ett mycket bra slut (fast eftersom jag inte minns något nu så minns jag ju inte heller slutet!). Jag vet att jag hade en period i tidiga tonåren då jag läste mycket skräck. Numera har jag absolut ingen lust att bli skrämd, och läser aldrig något läskigt mer än möjligtvis rysliga bilderböcker för min fyraåring.
2012-01-12
Betyg 
Den här boken har stått i min bokhylla i evigheter. Jag köpte den på en loppis för många år sedan, men har aldrig riktigt känt för att läsa den. Nu tog jag tag i det, mest bara för att bli av med den.
Till en början tyckte jag inte riktigt om den här boken. Jag tyckte att den var för lik andra Koontz böcker och att det kändes som att jag hade läst det förut. Jag tyckte att stilen och språket i boken kändes gammalt, den är skriven 1980. Jag tyckte att den kändes för lång, att det var för mycket onödiga utsvävningar.
Men ju mer jag läste desto mer kom jag in i den. Visst är den förutsägbar, framförallt för att läsaren får reda på saker innan huvudpersonerna i boken, men efter ungefär halva boken tyckte jag att den började bli ganska spännande. Gillar man Dean Koontz så gillar man den här.
2010-04-12
Betyg
Den här boken har satt sig som ett frimärke i min hjärna, och trots att jag läste den för massor av år sedan kan jag inte glömma den.
Jag älskar Koontz böcker, men just denna anser jag vara en av hans bästa.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
