Den här boken hade ett oerhört driv som gjorde att man bara ville fortsätta läsa. Det är spännande och vindstädgården blir till en magisk plats. Ruggig.
För kanke tre år sedan tillbringade jag en stor del av sommarlovet hos min mormor. I brist på något att göra frågade jag mormor om hon hade någon bok jag kunde läsa. Som svar fick jag en stor trave tjocka böcker i händerna. Plötsligt var inte sommarlovet lika tråkigt längre! Böckerna fick följa med överallt dit vi skulle. Jag fick även andra böcker som inte hörde till den serien av sammaförfattare. Allihop står fortfarande i min bokhylla, men jag tror inte att jag skulle uppskatta dom lika myket nu!
Läste den i tidigt tonår, då fängslade den mig i min naivitet...hittade den igen i hyllan, men nej tack... efter ett par kapitel så hamnade den i soptunnan..
Boken är mycket välskriven, så välskriven att man skulle kunna tro att det var en sann historia. Det enda som verkligen irriterade mig var den sexuella spänningen mellan Chris och Cathy. Jag hade blivit gladare om man hade fått bevisat hur fel deras skruvade mormor hade. Med tanke på de kidnappningshistorier som florerat i media det senaste decenniet känns berättelsen skrämmande realistisk. Ser fram emot att läsa nästa bok i serien.
Läste den när jag var runt tjugo och då tyckte jag den var jättebra. Hittade den i en låda på vinden i somras och tänkte läsa om den, men gav upp efter halva. Så förfärligt tråkig! Säger kanske mer om hur man själv har utvecklats.
Läste dessa för flera år sedan, slukade samtliga i serien av henne med hull o hår - minns idag hur lusten att läsa vidare drev mig trots att det var lite lagom läskigt för mig som då var än mer mörkrädd än jag är nu...
Var helgalen i Virginia Andrews när jag var i tioårsåldern. Jag kunde inte släppa hennes böcker, dock vet jag inte hur jag skulle tycka om dem idag... Äsch, jag sätter väl det betyg jag skulle ha satt då :)