
Recensioner
Betyg
Jag läser Wallander-böckerna i kronologisk ordning så jag kan bara jämföra med de första böckerna i serien. Efter Mannen som log gav jag i princip upp men i brist på bättre sysselsättning och på grund av ett djupt masochistiskt stråk har jag gett mig in på Villospår. Och blev mycket glad för det.
Det är någonting med boken som drog in mig nästan direkt. Kanske är det skiftande perspektiv eller den lite lågmälda men ändå rytmiska tempot i boken. Kanske är det själva historien och den hissnande inblicken i ett sinne som fungerar efter andra lagar än vad jag är van vid. Svårt att exakt säga vad som fascinerar mig så mycket med just Villospår.
Det är också i den boken som jag kommer Wallander själv närmast. Vem han är, hur han tänker. Han får fler dimensioner än bara en gammal snut som tycker om opera och har ett komplicerat privatliv. Han blir mänsklig för mig på ett helt annat sätt än tidigare.
Sedan får man inte förglömma att Villospår är en bra deckare. Redan det är ett nöje i sig.
Betyg
Ett välskrivet och spännande hantverk av en författare som behärskar förmågan att lägga in lagom mycket händelser för att berättelsen hela tiden skall driva framåt. Det enda lilla jag stör mig på är att den gode Henning hela tiden upprepar ordet "insåg". Alla karaktärer i berättelsen "insåg" hela tiden något. Känns tjatigt och blir tillslut riktigt irriterande. En bra bok!