Var vikingarna vildsinta och farliga krigare som reste på plundringståg i mäktiga skepp? Vilka var tidens härskare? Vad är sanning och vad är myt? Arkeologen Anna Lihammer berättar om den spännande och mångskiftande värld som vikingatidens människor levde i. Senare års fynd visar till exempel att de rikast smyckade gravarna ofta var avsedda för kvinnor. Vikingatidens härskare utsågs till Årets bok om svensk historia 2012. Nu kommer den i en uppdaterad utgåva, inläst av Per Juhlin.
Visa mer
Recensioner
2021-08-21
Betyg 
Boken ger en bra uppdatering om den senaste forskningen. Populärvetenskapligt håller den en godtagbar standard. Författaren underbygger dock inte sina teser tillräckligt. Det finns inga klara bevis för att det förekommit en motståndsrörelse mot den nya kungamakten. I det fallet handlar det om indicier och det borde författaren ha förtydligat.
När det gäller Uppåkra anser författaren att det inte går att se att Lund är dess efterträdare, eftersom Lund var något nytt. Det resonemanget är inte hållbart. Uppåkra hade en stadsliknande bebyggelse med en härskare i centrum. Vad definierar en stad? Författaren tar inte upp det till diskussion. Historieprofessorn Dick Harrison har en annan uppfattning. Han jämför bebyggelsen med frankiska platser på kontinenten. Birka klassas som stad. Varför skulle inte Uppåkra klassas som det?
Min största kritik riktar jag mot författarens beskrivning av gravarna som tyder på att völvor varit uppskattade. Hon beskriver det som att kvinnor som utövat sejd klassats som farliga efter döden. Det är orsaken till att Osebergsskeppet lagts fast vid en stor sten. Trollkvinnan skulle inte gå igen. Neil Price, professor i Uppsala, ger en annan bild av sejden och völvor i sin forskning och det gör även Maria Kvilhaug. Författaren kan inte förklara varför många av de gravar som innehåller fynd av völvor innehåller fynd av mycket dyrbara gåvor. I dessa fall tolkar författaren det utifrån en kristen kontext där häxan fördöms. Det är mycket tråkigt.
