Årets bok om svensk historia 2012! Var vikingarna vildsinta och farliga krigare som reste på plundringståg i mäktiga skepp? Vilka var vikingatidens härskare? Vad är sanning och vad är myt? Arkeologen Anna Lihammer tar avstamp i de gamla myterna om vikingatiden för att sedan berätta om den komplexa, spännande och mångskiftande värld som den tidens människor levde i. Hon presenterar härskarnas gods, gravar och religion. Utgrävningar har visat att de rikast smyckade gravarna i Skandinavien gravar med guld, silver och härskarsymboler ofta var avsedda för kvinnor. De fantastiska gravfynden ligger till grund för de nya bilder av vikingatidens makthavare som lyfts fram i boken. Vikingatidens härskare är en fantasieggande och angelägen skildring som fyller ett tomrum för svenska läsare. Boken är rikt illustrerad med vackra färgfoton från Historiska museets samlingar. »En synnerligen...
Visa mer
Recensioner
2021-08-21
Betyg 
Boken ger en bra uppdatering om den senaste forskningen. Populärvetenskapligt håller den en godtagbar standard. Författaren underbygger dock inte sina teser tillräckligt. Det finns inga klara bevis för att det förekommit en motståndsrörelse mot den nya kungamakten. I det fallet handlar det om indicier och det borde författaren ha förtydligat.
När det gäller Uppåkra anser författaren att det inte går att se att Lund är dess efterträdare, eftersom Lund var något nytt. Det resonemanget är inte hållbart. Uppåkra hade en stadsliknande bebyggelse med en härskare i centrum. Vad definierar en stad? Författaren tar inte upp det till diskussion. Historieprofessorn Dick Harrison har en annan uppfattning. Han jämför bebyggelsen med frankiska platser på kontinenten. Birka klassas som stad. Varför skulle inte Uppåkra klassas som det?
Min största kritik riktar jag mot författarens beskrivning av gravarna som tyder på att völvor varit uppskattade. Hon beskriver det som att kvinnor som utövat sejd klassats som farliga efter döden. Det är orsaken till att Osebergsskeppet lagts fast vid en stor sten. Trollkvinnan skulle inte gå igen. Neil Price, professor i Uppsala, ger en annan bild av sejden och völvor i sin forskning och det gör även Maria Kvilhaug. Författaren kan inte förklara varför många av de gravar som innehåller fynd av völvor innehåller fynd av mycket dyrbara gåvor. I dessa fall tolkar författaren det utifrån en kristen kontext där häxan fördöms. Det är mycket tråkigt.
