Viggo är sju år och två månader och har lugg ända ner i ögonen. Han bor i ett grönt hus tillsammans med pappa och lillebror, och varannan helg bor mamma också där. Annars bor hon i Köpenhamn, i Danmark. Därför kan Viggo svära på danska. Det är nästan som på svenska, fast inte riktigt. Viggo har en hemlig lista, en rädslolista. På listan ritar han allt han är rädd för, och det är många olika saker: mörker, eldgafflar, monster utan huvuden, monster med huvuden, brinnande hus Det är rätt jobbigt att vara rädd för en massa grejer, särskilt när det snart är halloween och kvarteret kommer att krylla av spöken, häxor och läskiga mumier. Och det är väldigt jobbigt att inte kunna berätta för någon hur rädd man är. Roligt och allvarligt om sjuåriga Viggo och hans familj. Lisa Bjärbo tar barnets känslor och rädslor på allvar, och både stora och små kan känna igen sig i den här fina vardagsskildringen....
Visa mer
Recensioner
@barnboksfamiljen på instagram
2018-09-25
Betyg 
Vuxenbetyg: 4 av 5 ⭐️
Barnbetyg: 2 av 5 ⭐️
I denna bok får vi möta Viggo - en känslig kille som oroar sig mycket för allt läskigt som finns.
Samtidigt som han oroar sig över de förväntningar som han känner finns på honom som kille. Att inte gråta, att inte vara rädd, att vara tuff
. Men Viggo är rädd, och när han håller inne gråt känner han hur den samlar sig i magen istället.
För att hantera sina rädslor gör han en rädslolista över allt som skrämmer honom. En väldigt hemlig lista som ingen får se.
Man märker snabbt i boken att författaren har stor erfarenhet av 7-åringar och fångar deras intressevärld på ett träffsäkert sätt. I allt från aktuell populärkultur till så simpla lekar som 1+1=2, 2+2=4 osv som barn i den ålder brukar uppskatta. Även detta fångade A upp och sa tidigt i boken att han och Viggo var rätt lika varandra. Han kunde verkligen relatera till och känna igen sig i karaktären Viggo.
Då är det fint att mot slutet av boken att Viggo får möta att det är okej att vara rädd, att det är okej att inte våga. Både via vuxenrelationen och i kompisrelationer.
När då Bjärbo fått läsaren att relatera till karaktären i boken så hoppas jag även den unga läsaren tar till sig av bokens lugnande budskap. Nämnligen att det är okej att vara rädd, att det är okej att inte våga.
Viggo bor tillsammans med sin pappa och lillebror. Föräldrarna är skilda och mamma har flyttat tillbaka till Danmark. Så henne träffar Viggo via Skype och mammahelgerna varannan vecka. Så boken tar även upp tankar kring separerade föräldrar och låter oss också möta en normbrytande familj med en ansvarstagande pappa som roddar familjelivet.
A accepterade att lyssna på hela boken men tyckte efteråt att den var rädd tråkig. Det är en mild och relationell bok som kanske vanligtvis inte är A’s favoritböcker. Men jag som förälder tyckte boken var läsvärd och att den öppnar upp för samtal. Tycker också det behövs milda relationella böcker med en pojke i huvudroll - som har de intressen som idag är utbredda i skolvärlden hos pojkar. Det kan man tycka är begränsande från första början, men jag tycker Bjärbo genom att utnyttja den vägen når framgång inom känslofältet. Vilket är en del av den stora lösningen. Tummen upp!
