Viggo och mammalivet

Bjärbo, Lisa

| 2019

Flag from sv

4


Äntligen har mamma jobbat klart i Danmark, och nu kommer hon hem till Sverige! Hon ska flytta in i en lägenhet alldeles intill Viggos skola, och Viggo och lillebror Nils ska bo hos henne varannan vecka och i huset hos pappa varannan vecka. Viggo är så otålig, han kan knappt vänta tills mamma flyttar hem. Det kommer att bli fantastiskt! Mamma är ju nästan aldrig trött och sur, sådär som pappa är ibland, och hon vill nästan alltid gå till simhallen och kolla film och köpa godis. Och dessutom är lägenheten de ska flytta in i säkert suuuuuperlyxig, med väggar av guld, flera stora teveapparater, bubbelpool i badrummet och en eller två hundvalpar! Särskilt det där med hundvalparna är viktigt. Viggo och hans kompis Malte har nämligen en hemlig hundklubb, och när Malte får höra att Viggos mamma nästan har lovat honom en hund blir han eld och lågor. Men hur är det egentligen med den där hunden? Och...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

J

Betyg

Underbar, rolig & charmig!

Barnboksfamiljen .

2019-06-23

Betyg

Detta är andra boken om Viggo. Första delen, ”Viggo och rädslolistan”, recenserade vi förra året.

Viggo och hans bror har på heltid bott hos deras pappa som roddat vardagen galant.
Mamma har sedan skilsmässan bott i Danmark och bara träffat barnen varannan helg. Men nu äntligen ska Mamma flytta hem igen! Förvisso till sin egna lägenhet då mamma och pappa blir surisar av att bo ihop, men ändå i samma stad! Tio minuters promenad bort istället för flera timmar med tåg.
Viggo är överlycklig och börjar fantisera om det kommande mammalivet. Mamma har sagt att lägenheten är fin så nog måste väl det betyda att det är en lyxlägenhet? En lyxlägenhet full med stora tv-apparater, ett gigantiskt spabad i badrummet, väggar av guld och minst några hundar?
Men när mamma väl flyttar och det är dags att flytta hem till mamma varannan vecka så blir inte mammalivet sådär guldkantat som Viggo har fantiserat om.
Spabadet visar sig vara ett enkelt badkar i en helt vanlig lägenhet och mamma visar vara sig mer ovan än vad Viggo tidigare märkt. När mamma borstar håret så borstar hon för hårt, när hon häller upp ketchup så sprutar hon överallt på tallriken trots att Viggo vill ha en liten hög vid sidan om. Listan blir lång på alla saker mamma gör annorlunda än med pappa.
Men värst är väl att Viggo blir osäker på om det kommer att bli någon hund?
Det vågar han inte fråga om trots att han redan berättat för sin kompis Malte att det är helt säkert. Lögnen svider jobbigt i magen.

Bjärbos berättelse om Viggo är så otroligt genomtänkt på många olika vis. För mig som har en son i ungefär samma ålder som Viggo så blir det väldigt tydligt att även Bjärbo har det. Sättet hon skildrar aktuella intressen och beteenden hos lågstadiebarn är otroligt träffsäkert.
Samtidigt så låter hon verkligen Viggo vara en fin pojkförebild som visar att bara för man är pojke behöver man inte vara en minimachoman. Viggo är en känslosam, eftertänksam kille som gillar närhet.
Utöver hela Viggos fina unika karaktär skriver Bjärbo in andra detaljer som bryter mot genusnormen utan att det påpekas som avvikande. T.ex hos pappa så får barnen rosa hårspray så fort de ber om det och Viggo samlar på jättefina glittriga enhörningsplåster. Även lillebror Nils trånar efter plåstren.
Dessa normbrytande detaljer slår även igenom hos föräldrarna. Här är det pappan som är familjens projektledare som roddar vardagen smidigt på rullande band medans mamma kämpar för att få till en fungerande vardag med barnen. På omslaget ser vi mammas rejält håriga ben utan att det någonsin kommenteras i texten.

Bjärbo låter verkligen Viggo vara en hel person som har tillgång till alla sina känslor - på gott och ont. När Viggo råkar ljuga för sin vän och när han råkar fräsa åt sin lillebror som sen cyklar omkull så känns det dåliga samvetet in i benmärgen. Längtan och besvikelse är andra känslor som tar mycket plats i berättelsen.
Boken är också väldigt rolig på ett genomtänkt sätt och skrivs fram med finess. Jag har läst boken högt för hela familjen i bilen och såväl barn som vuxna har skrattat under berättelsen. Berättelsen av Bjärbo kompletteras då och då av fina svartvita bilder av Johanna Magoria.

Böckerna om Viggo är riktigt bra och passar perfekt att högläsa tillsammans med sina barn. Till skolbiblioteket skulle jag säga att de två böckerna om Viggo är
ett måste att köpa in.