Vid hägerns skarpa skri

Betyg

Efter att ha läst klart denna boken var man helt tom

Betyg

Kommentera...

Betyg

RIktigt bra! Jag fastnade lättare i denna, älskar karaktärerna och allt som händer.. ja.. nästan allt då.

Betyg

200 sidor kortare, och jag hade nog satt en fyra. Men det var segt, och massor av namn som jag inte klarade av att hålla isär, men också en del ljuspunkter. Jag gillade faktiskt slutet.

Betyg

2010-05-27
Den spännande fortsättningen av sagan om klanen Otori. Mycket beskrivande böcker om en värld som är grym och hård men också fylld av vänskap och kärlek.

Betyg

Alldeles för lång startsträcka! Dröjde nästan 300 sidor innan den blev intressant, Den sista halvan var dock riktigt bra och spännande. Slutet lite väl ledsamt för min smak.

Betyg

Del ett av trilogin var underbar, tvåan och trean ganska bra. Den här är inte läsvärd tycker jag. Upprepande gånger får vi veta vad som hänt i de förra böckerna, det blir segt. Jag är ingen vän av fantasy och tycker att den här delen innehåller för mycket spökerier.

Betyg

Inte alls bra som dom tre böckerna innan. Lite handling och bara massor med nya namn och man blir lätt förvirrad.

Betyg

När jag för ett och ett halvt år sedan läste den sista raden i Under lysande måne och slog ihop boken kom den där långa sucken. Ytterligare en bra bok och härlig trilogi tog slut. Jag ställde tillbaka boken på sin plats i bokhyllan och jag, med så många andra, försökte förstå varför det tvunget skulle ta slut just där, men det vet vi nu att det inte gjorde.

Lian Hearn lät Takeo och Kaede komma tillbaka till oss som hungrade efter mer. Denna gång på 640 sidor. Kanske är det 200 sidor för mycket?

Här visar Hearn än en gång att hon besitter mycket kunskap i japansk historia och dess seder, och hon lindar in det med fantasy så lätt att det till och med kan falla den icke fantasy läsande personen i smaken.
Något som är nytt för dessa böcker är hennes sätt att plocka in mötet mellan religioner i berättelsen. Om hur de bleka blå- och grönögda männen klädda i rött och ljust hår lägger till sina skepp i hamnarna och handlar med varor befolkning aldrig tidigare skådat. Präster som går i land och sakta omvänder folks tro för att få plats med sin religion på ytterligare en kontinent och oron och förvirringen detta sedan skapar. Saker som än idag kan leda till krig.

Något som också finns kvar sedan de tidigare böckerna och är aningen förstärkt i denna uppföljare är familjerelationerna. Respekten för de äldre och de vid din sida, och även avsaknaden av den, är tydligare än i tidigare. Hur förändringen i samhället kan påverka barnuppfostran och hur man ska sköta sitt familjeliv för att det ska vara ”rätt” och följderna för den som väljer att gå sin egen väg.

I de tidigare böckerna har vi fått läsa att det enda som hotar Takeo, härskaren över de tre rikena, är hans son. Så säger profetian. Den som kommer att ta Takeos liv är den son hans fru, sedan 15 år tillbaka, och mor till hans tre döttrar, Kaede, inte känner till. När man tidigt i boken får träffa sonen och ta del av hans liv börjar en väntan. Sida efter sida funderar man på när mötet ska ske och om profetian då ska slå in. Att detta följer en så intensivt i läsandet gör att man till viss del kan tappa intresset för de andra små sidoberättelserna boken bjuder på. Min spontana känsla är att vi hade kunnat spara på papper och kortat ner berättelsen med 200 sidor, men författaren har fastnat och vill ge mer av sin kunskap och fantasi vilket ger en viss respekt och det slutar med att jag ändå tycker om boken.

Publicerad för www.bokus.com Februari 2007