Flera svenska debatter på senare år har kretsat kring värdet av äldre kultur och historia. Såväl förslaget om att införa en litteraturkanon som att ta bort antiken från skolans historieundervisning har väckt upprörda känslor. Diskussionen är inte ny. I Vi vill nytt, vi begär plats skildrar David Andersson några framstående svenska 1900-talsintellektuella, som alla var unga åren kring 1930. De tyckte sig leva i en helt ny tid, som måste bejakas. Äldre kultur var irrelevant. Detta synsätt blev tydligt i Stockholmsutställningen, där den funktionalistiska arkitekturen fick sitt genombrott. Tillsammans med socialingenjörerna Gunnar och Alva Myrdal lade funktionalisterna upp planerna för en radikal reformering av Sverige. Sven Stolpe menade att de unga befann sig i en oundviklig konflikt med den medelålders generationen, som hade orsakat första världskriget. Gunnar Ekelöf debuterade med...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
