1960- och 1970-talets ungdomsuppror var i hög grad en politisk rörelse som vände upp och ned på traditionella värderingar. Revoltörerna vände sig mot vad man uppfattade som kulturell förflackning och ytlig konsumism och ville i stället se solidaritet med de utstötta, förtryckta och försmådda både i den egna och i den koloniala världen. Solidariteten med dessa jordens fördömda var rörelsens mest karaktäristiska drag och däri låg också dess betydelse. Den förändrade på ett avgörande sätt den svenska synen på världen bortom Europa. Däremot var den mindre framgångsrik när den vände sig mot vad den såg som förtryck och orättvisor i de egna samhällena. 1960-talsvänstern var en brinnande rörelse och Håkan Arvidsson var en av dem som brann häftigast under de 15 år som han i olika ledande positioner företrädde denna rörelse. Vi som visste allt bygger på hans minnen från dessa turbulenta år...
Visa mer
Recensioner
2012-02-21
Betyg 
Det här var en bok som satte sig som en perfekt pusselbit i mitt sinne. Utan flams och utan lustiga anekdoter, med den gamla rörelsens allvarliga tonläge men en befriande distans och med borrande och kunniga analyser berättar Arvidsson om den svenska vänsterrörelsens tidiga utformning från mitten av 1960-talet och framåt. Som 15-årig gymnasist med påverkbart sinne hamnade jag i denna hårda kommunism bland äldre hårdföra flammande anhängare. Jag har haft olösta frågor hängande sedan dess. Alla kan inte besvaras men Arvidsson har med sin berättelse om hans väg bort från "de hårda" lagt bitar på plats. Det handlade om klassisk fanatism. Jag drog ganska snart eftersom jag alltid och fortfarande har problem med auktoriteter av detta slag. Men minnet har hängt kvar.
2009-11-28
Betyg 
Håkan Arvidsson skriver med ett språk som om han fortfarade visste allt. Det gör inte så mycket. Ibland är känns det tryggt att lyssna till uppenbart kunniga personer som talar med självförtroende. Frågan är dock vem som verkligen har behållning av boken. Både gamla marxister och deras politiska motståndare blir förmodligen bara upprörda av läsningen. Boken inbjuder förmoligen inte till mycket nostalgi. Eftersom den är helt självbiografisk har den också sina begränsningar om man är genuint intresserad av att få reda på vad som hände inom lundavänstern och Clarté under '60- och '70-talen. Ögonvittnesskildringar är ökända för sin otillförlitlighet.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Fakta
