Artonåriga Louise och hennes mamma Alice har stämt träff på ett café. Louise väntar och väntar. Hon dricker kaffe, äter lunch, tar en kopp te, en bit paj, går en promenad och ser tillbaka på en uppväxt fylld av längtan efter kärlek och omtanke efter en mor som aldrig funnits till hands. Hon är van att vänta. Mamma är ofta sen. Kanske har hon gjort en ny bekantskap eller fått något infall. Men hon kommer. Hon kommer alltid, förr eller senare.Vi ses på Place de la Sorbonne är en uppmärksammad generationsroman - en uppgörelse med en egocentrisk mor men också den varmaste av kärleksförklaringar från en dotter.Justine Lévy, född 1974, är fransyska och äldsta dottern till företagaren och fi losofen Bernard Henri Lévy. Hon arbetar som redaktör och författare. Vi ses på Place de la Sorbonne är hennes omtalade debutroman som hon skrev bara tjugo år gammal. "Hon dyker plötsligt...
Visa mer
Recensioner
2018-03-06
Betyg 
Jag tycker om språket och det där "rakt på" sättet Justine Lévy skriver, men det är också allt. Handlingen där det knappt finns någon handling- tråkar ut mig totalt och dessutom känns karaktärerna platta och ointressanta vilket gör att fastän boken är extremt tunn, så tar det längre för mig att läsa ut den än många av de engagerande mer tjocka böcker jag läst. Jag brukar uppskatta franska romaner, men det här är ingenting som jag kan rekommendera.
Slutbetyg, en svag 2:a!
2013-07-20
Betyg
Jag vill tycka om den men jag kan inte läsa mer än tre fyra kapitel, synd för den verkar bra, kanske är det språket...
2012-06-25
Betyg 
Först tänkte jag "inget litterärt mästerverk" men författaren lyckas förmedla ändå något i berättelsen om flickan som alltid väntat på sin mamma.
2012-01-31
Betyg
Lite förutsägbar och enformig. En vacker och självupptagen, och i mina ögon sjuk, mamma älskas oavsett av sin dotter.
2012-01-27
Betyg
Louise sitter på caféet, och medan hon väntar och väntar på sin mor minns hon sin uppväxt. Modern är strålande vacker. Louise minns en lång radda av älskare, älskarinnor, knark och svek, svek, svek. Och hela tiden hoppet att kanske den här gången.. Nej, det blev för mycket för mig. Men jag tyckte om slutet.
2011-11-23
Betyg 
En ung kvinna berättar om sitt liv sittande på ett café väntades på sin vackra opålitliga mamma.
