Här är ett litet monster som har sitt eget sätt. Hon gör inte som de andra men för henne är det rätt. Är det dags att kliva in är det hon som kilar ut. Hon vill gå sin egen väg, för den tar aldrig slut. Här möter vi sex små monster som är precis som vilka barn som helst (fast monstrigare förstås). Varje litet monster har sitt eget sätt att vara på: ett är tyst, ett blir aldrig trött, ett har ingen vän - känslor och egenskaper vi alla kan identifiera oss med. Alla monsterbarn är olika, men i slutändan lyckas de hitta sin alldeles egen plats. Eva Whitebrook debuterar med en tonsäker bilderbok på rim, om rätten att vara sig själv. En bok som går rakt in i hjärtat och kommer att leda till viktiga samtal mellan små och stora. Lotta Geffenblad porträtterar monstren på ett både inkännande och humoristiskt sätt och leder oss genom monstrens värld, som faktiskt inte är så olik...
Visa mer
Recensioner
@barnboksfamiljen på instagram
2020-05-14
Betyg
I denna bok får vi möta sex små monsterbarn som på olika sätt sticker ut från sin omgivning. Samtliga längtar efter tillhörighet - men utan att offra sig själva på vägen. På olika uppslag får vi lära känna de olika små monstertrollens väg och se hur de tar sig bort från sitt utanförskap.
Detta är en bok som verkligen har fångat oss. Jag älskar verkligen denna bok både som barnboksälskare, förälder och förskollärare. Förutom att vara en härlig berättelse som väcker läslust så har författare och illustratör fått in så många bra grejer i denna bok. Bland annat så upplever monsterbarnen situationer som jag verkligen kan relatera till olika barn jag stött på under mina år i förskolan. Barn som på olika sätt och av olika anledningar upplever utanförskap i förskolans miljöer. Detta är självklart ett arbete för pedagoger att arbeta förebyggande och ingripande kring men som barn tror jag det kan vara väldigt fint att läsa den här berättelsen när det i slutändan blir bättre för alla monsterbarn. En hoppfull berättelse helt enkelt.
Jag tycker det är väldigt fint att läsa uppslagen om det lilla monstret som inte lyckas tala med verbalt tal men som ändå får en ”röst” genom att kommunicera med sin konst. För barn som inte talar verbalt i förskolan så är all kommunikation bra och något att bygga vidare på.
Jag har diskuterat dessa uppslag med Barnlogopeden Zhiwar Naeimiakbar som är specialiserad på barn med selektiv mutism. Han tyckte också att dessa uppslag var klockrena, men reagerade dock på meningen ”Snart kan alla se att hon inte är en dum en”. Han menade att det finns en risk att barn med exempelvis selektiv mutism tillskriver sig detta ändå om det verbaliseras på detta sätt. Zhiwar levererar som vanligt intressanta funderingar! Tack!
När det kommer till barnböcker på rim så kan jag ofta vara rätt kinkig. Att skriva på vers är en konst och många barnböcker med rim tycker jag tyvärr blir sådär. Whitebrook bemästrar dock verkligen rimmandet och redan när jag läste boken första gången fick jag till ett perfekt läsflyt. Rimmen är väl avvägda för det som boken vill lyfta fram, här finns inga nödrim som egentligen inte passar berättelsen. Riktigt bra och välskrivet! Roligt att läsa en så välskriven bok på vers!
Det är fint att de små monsterbarnen på olika sätt utmanar dels könsroller, men också normer kring åldrar och barn/vuxen-relationen enligt min tolkning.
Geffenblads illustrationer är riktigt fina och samspelar med texten mycket bra.
Detta är en bok som verkligen blivit uppskattad här hemma och det ska bli intressant att se hur den mottas av barnen i förskolan.