Vi har ju hemligheter i den här familjen

Eriksson, Therese

| 2009

Flag from sv

37


Gripande skildring av en annorlunda uppväxt Therése växte upp i Enskede, i ett rött hus med vita knutar en trygg och närmast idyllisk uppväxt. Men när hon gick på mellanstadiet började hon märka att det bråkades allt mer hemma och att hennes mamma kanske inte var som alla andra mammor, även om hon inte förstod varför. En sensommarkväll när Therése var elva år yttrade hennes pappa några ord som fick bitarna att falla på plats och som skulle komma att prägla resten av hennes uppväxt: Therése, mamma är alkoholist. Med utgångspunkt i sina dagböcker har Therése Eriksson skrivit en gripande och ärlig bok om sin uppväxt med en missbrukande och psykiskt sjuk förälder, om att tvingas se och uppleva saker som inget barn ska behöva. Det handlar om rädsla och sömlösa nätter, om depressioner och självmordsförsök, om struliga tonår och alla vägar som leder fel. gMen framförallt är det en bok om att...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Den här boken är en biografi som handlar om Therése som växer upp med sin pappa och en mamma som är både psykiskt sjuk och alkoholist. Mamman får diagnosen manodepressiv (bipolär), men får inte så stor hjälp inom vården, ett dilemma för många med dubbeldiagnos, människor blir skickade fram och tillbaka mellan behandlingshem och psykiatrins slutenvård. Therése är en stark tjej, men hon har problem att hitta folk att prata med, människor som förstår. Hon hittar en kurator och har fina vänner och ändå är livet så svårt. Mamman skriker ut sin ångest på nätterna, är full, slår sig, är borta hemifrån i perioder, ingen vet var hon är, ibland blir hon hemskjutsad av polisen, hamnar på sjukhus, dricker, dricker och röker och röker. Ett år masar hon runt hemma i en djup depression i en röd morgonrock (när Therése går i åttan). Pappan jobbar och jobbar, sliter för att försörja dem, flyr hemmet, tjatar och skriker på mamman, köper korv, mos och coca-cola på macken. Therése har väldigt svårt att sköta skolan, hon lever i en känslomässig berg- och dalbana, när mamman är nykter och frisk är hon världens bästa mamma och de är en lycklig liten familj. Therése lever för dessa korta stunder.

När Therése går i gymnasiet gör hon och en kompis ett projektarbete, de startar en organisation som kommer att heta Maskrosbarn. Att det skulle bli så stort skulle nog ingen av dem ana. Trots sin unga ålder är hon nu verksamhetschef över en organisation med fyra heltidsanställda, 50 volontärer och anordnar bland annat läger på sommaren för barn som behöver komma bort ett tag. De åker runt i skolor och på socialtjänstkontor och pratar om hur det är att växa upp med en missbrukande och/eller psykiskt sjuk förälder. Hennes arbete har uppmärksammats mycket i media, hon vann bland annat Aftonbladets ”Svenska hjältar”, har suttit i många tv-soffor och har fått hålla ett föredrag i Riksdagen. Hon har till och med en lag uppkallad efter sig: Lex Therése – om att ungdomar ska få mer hjälp, stöd och information om de har en psykiskt sjuk eller missbrukande förälder. Vill du läsa mer om organisationen – se här http://www.maskrosbarn.org/

Den här boken får åtta kakor och kan vara till stor hjälp för dig som har vuxit upp med alkoholmissbruk och/eller psykisk ohälsa i familjen. Det är verkligen glest mellan berättelserna om att leva med en förälder med psykisk ohälsa och/eller missbruk sett från ett barns perspektiv, Therése var 22 år när hon skrev denna bok.

Britt-Marie Kullin

2010-07-17

Betyg


En mycket bra och stark självbiografi från grundaren till föreningen "Maskrosbarn", och en av som som blev en av "Svenska Hjältar 2008".

Kan starkt rekommenderas till alla. För att kunna få en liten insikt om hur det är att som barn och ungdom leva med en psykiskt sjuk och/eller missbrukande förälder.

( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )

K

Karin Karlsson

2010-04-05

Betyg

Detta är en helt okej självbiografisk bok. Har läst bättre, men man blir berörd av denna med. Framför allt beundrar jag hennes driv med organisationen Maskrosungar.