Vi faller

Karl är en drömmare, med ständigt nya projekt, som ser den nya tidens möjligheter istället för att beklaga sig över att det gamla försvinner. I sin längtan efter förändring och förnyelse liknar han sin dotter, men hon har inte hans förmåga att omsätta sina drömmar i handling. Carina är på många sätt en typisk tonåring. Hon är trött på byn, trött på sig själv och trött på sin egen oföretagsamhet. Men inom henne lurar också det stora mörkret, det som kanske inte bara är tonårsleda. Sorgen kan komma in i våra liv på många olika sätt. Smygande, eller som ett plötsligt slag. En dag i november 2000 når den gården i byn Bofara i Hälsingland, där Karl bor ensam med Carina sedan hans fru Lena lämnat honom och sonen flyttat hemifrån. Det lugna, invanda livet blir omöjligt för all framtid. Pär Östling debuterar med en fantastisk och mångsidig berättelse, som på sina ställen har drag av både arbetarroman och magisk realism. Det är på en och samma gång en skildring av den svenska landsbygden, en humoristisk skröna och en skakande, plågsam berättelse om den allra svåraste, djupaste sorgen och vad som händer när den drabbar oss. "En lysande inifrån skildring av ett Sverige som i stort sett varit bortglömt i litteraturen sedan Moberg och Lo Johansson - landsbyden. Och inte statarnas landsbygd, utan nuets. De inplastade höbalarnas, slaktdjurens och EU-bidragens glesbygd, med perfekt avlyssnad dialekt: "sluta jolla dig!", exakt avsmakad järnkyla och konservburkspölsa, iakttagelser som går rakt in. Som den runda handstilen och studentrosen på självmordsbrevet. Det här känns exotiskt för den som aldrig bott på landet. En bragdbok att gå in i, gråta över, glädjas åt." Isabella Lövin i Femina