
På ändlösa grusvägar, i tät barrskog och till svalkande insjöar vandrar den före detta cigarrmakaren Bolle. Att vara luffare är att undvika poliser, tigga utan att provocera och hantera människors rädsla. Men det är också idén om ett liv i frihet.I Vägen till Klockrike möter vi ett Sverige som genom industrialiseringen håller på att omstöpas i grunden. Med stor konkretion beskriver Harry Martinson en försvunnen värld och borttappade ideal ? ämnen som känns lika aktuella idag som 1948 när boken första gången kom ut.Harry Martinson (1904?1978) är en av portalgestalterna inom svensk litteratur. Han har tilldelats en stor mängd priser, däribland Nobelpriset 1974 som han delade med Eyvind Johnson. Han blev ledamot av Svenska Akademien 1949 och var under åren 1929?40 gift med Moa Martinson.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Bolle strövar som luffare längs med de svenska landsvägarna på jakt efter ströjobb. Klockrike heter en socken i Bobergs härad som han vandrar mot. För luffare är den ovanlig och svår att nå. Klockrike är en drömsocken, paradiset som alls luffare vill vandra till. Hitåt rör sig Bolle, med andra luffare, med bestämda kliv.
Vid 1900-talets början kantades Sverige av socioekonomiska svårigheter. Utvandringen till USA pågick och det var en tid som kantades av social orättvisa, fattigdom och hög arbetslöshet. Luffare, som huvudkaraktären Bolle i romanen Vägen till Klockrike, bestraffades hårt för lösdriveri och tiggeri. I poetisk anda, skildrar författaren Harry Martinson den ensliga luffaren Bolles vandring till Klockrike härad. Längs med vägen får läsaren stifta bekantskap med andra luffare och deras stränga tillvaro. Hur de bemöts och behandlas av både lantbrukare och polis. Det är enastående och sorgliga anekdoter som förtäljs längs vägen. I poetisk styrka och kraft skildras rädslor, tankar och naturens hänförande skönhet. Iakttagelserna är många och ljuvliga. Vägen till Klockrike av Harry Martinson är en fantastisk roman som lämnar läsaren mållös och överväldigad av känslointryck. Alla bör någon gång läsa den!
2011-05-24
Betyg
En så underbar bok! En så underbar man! Så mycket klokhet, filosofiskt djup, frihetslängtan och respekt för människovärdet.
Betyg
Bakgrunden till romanen är att när många svenskar, på grund av arbetslöshet, emigrerade till Amerika, var det många som inte hade råd att åka. Alternativet för dem var att stanna i Sverige och bli lagårdsdrängar; ett inte så attraktivt val. Därför var det många som valde att gå på luffen. Det framgår inte i boken, men det är det är orsaken till begreppet "luffare".