Vägen

Betyg

Jag behövde anstränga mig för att hålla mitt intresse uppe, läste om flera sidor. Jag tycket språket är fattigt och det berör mig aldrig. Storyn i sig är egentligen ganska intressant och såg ett framtidsscenario hur det skulle kunna se ut när klimatet kraschat helt.

Betyg

Framtidsdystropi i dess renaste form.

Betyg

Vägen (engelska: The Road) - Cormac McCarthy

I en postapokalyptisk värld, full av mörker och förfall, återfinns en man och pojke, tillika fader och son. I ruinerna, längs med vägen, av det förgångna överlever de genom att söka och plundra vad de lyckas komma över. De är ständigt på jakt efter mat och skor. Det är en barsk värld som bygger på överlevnadsinstinkter och egoism. Mannen och pojken, rör sig sakta söderut, på vägen, för att finna en bättre och dräglig tillvaro. Samtidigt som de vill lägga en värld som kantas av bedragare, tjuvar och kannibaler bakom sig. Det är en vägen som bär dem söderut i en mörk och grå förfallande värld.

Vägen är en roman, av den välkända författaren Cormac McCarthy, som 2007 tilldelades Pulitzerpriset för bästa skönlitterära roman. Cormac McCarthy är en författare som är välkänd för sina glesa användning av kommatering. Han har en skrivstil i vilken han tycks föredra enkla och tydliga meningar med punkter. I romanen, Vägen, genomsyrar skrivstilen tydligt och graciöst, på ett sätt som får den att glöda mellan raderna.

Det är en grym och skrämmande tillvaro som skildras i Vägen. Förutom mörkret och den gråa omgivningen, i en övergiven och döende värld, plågas de båda huvudkaraktärerna, mannen och pojken, också av naturens element; jordbävning, blixtar, eldstormar, hagel, snö och regn. Allt runt omkring dem förmultnar och förfaller sakta bort i aska och damm in i glömskan. De ställs ständigt på prov och påminner sig själva hur de måste gå vidare, framåt. Deras liv består av ständig vaksamhet och jakt; de jagas av en förrädisk misstro till andra överlevare och är själva ständigt på jakt efter mat och skor, för att kunna färdas längs med vägen. De rannsakar och plundrar allt som de lyckas finna av minsta värde. De lever ständigt på gränsen till svält och fortsätter trots allt vandra söderut med döden som ständigt hägrar och förföljer dem.

Vägen är dystopisk roman med en handling som utspelar sig i en utdöende värld utplånad av ett okänt fenomen. Trots dess konstanta mörker återfinns ljuset i den altruism som skildras i relationen sinsemellan man och pojke, fader och son. Relationen dem emellan är den enda står emot döden. De är en kärleksfull relation som värmer i en annars väldigt mörk och dyster handling präglad av egoism och dekadens. Ljuset är likaså en återkommande ljuspunkt och glöd i romanen. Elden och ljuset är det liv som glöder i en annars mörk och dyster tillvaro full av sorg och aska. Fadern och sonen är bärare av ljuset. De bär den framåt trots de motgångar och motstånd det får utstå och uthärda. Vägen är en enastående och välskriven roman som får en att uppskatta de små tingen som vi annars tar för givet i livet. Det är tårdrypande och samtidigt fruktansvärt vackert när man begrundar dess djup och betydelse för en tidlös klassiker.

Betyg

Herregud så dystert! Ta 100% obeveklig tragedi och lägg till en nypa misströstan, hopplöshet och grymhet så har du denna dystopi i ett nötskal. En av de mörkaste böcker jag läst. Betyg 4 på gränsen till 5.

Betyg

Det här kan vara det mest tröstlösa jag läst och generellt gillar jag det postapokalyptiska temat. Jag har konsumerat rätt mycket Walking Dead och The Last of Us och båda dessa är mycket, mycket lika Vägen. Således känns läsningen för mig mer välbekant än ny och stimulerande.

En namnlös far med en namnlös son ser sig som de goda i en värld där allt liv är utdött så när på några människor, varav de flesta är kannibaler. I denna hopplösa värld försöker de nå kusten där de hoppas att fler goda ska finnas. På vägen begår dock fadern en del hemskheter för att skydda sin son, som i sin tur förfäras över detta. Sonen är nämligen orubbligt god.

Jag tycker boken är läsvärd och lyckas med sin stämning. Men det filosofiska budskapet går ärligt talat inte fram till mig. Jag tror inte själv på någon uppdelning i onda och goda människor utan mer på att situation och förutsättningar skapar det vi upplever som ondska och godhet. Tycker det är lite oklart om det är det författaren också vill förmedla eller om han vill säga något helt annat med sonen som klamrar fast vid moralen och mot alla odds överlever. Lägger ifrån mig boken med känslan att den är överskattad.

Betyg

Obehaglig och intressant. Dyster

Betyg

Bra men meningslöst tidsfördriv.

Betyg

Den här kommer jag aldrig att glömma! Från första meningen till den sista lever man i boken.

Betyg

Underbar författaruppläsning

Betyg

Möcket bra

Betyg

Vägen är mörk och lång att gå. Man lider med far och son.

Betyg

Fantastiskt bra! Otroligt språk! Läs!

Betyg

Stark och suggestiv berättelse. Lite besviken på slutet, annars hade jag gett boken fem stjärnor.

Betyg

Kargt och skickligt skriven. Man får verkligen känsla av en askgrå värld. Kylan, vätan och eländet tar sig tätt inpå läsaren - för att inte tala om de mer direkt brutala hemskheterna. Jag skulle nog ha svårt att läsa en bok med motsvarande hemskheter som utspelade sig i samtiden, men på något sätt blev det lättare i den obestämda hopplösa efter katastrofen-miljön.
Det har gått någon månad sedan jag läste ut den men jag har inte slutat tänka på den än.

Betyg

Mörk, mörkare, mörkast. "Vägen" inte något bok som du ska läsas om du vill ha en liten mysstund och må bra, utan "Vägen" har samma mörka tyngd som t.ex. "1984" och är minst lika bra skriven. Det är ett gripande drama som vi får ta del av och mycket lämnas till läsarens egna fantasi. Kortfattat så är detta välskriven bok som belyser moralfrågor och kampen mellan sitt onda och goda jag. Rekommenderas!

Betyg

riktigt hemsk, tragisk, sorglig och vacker på en och samma gång. fina dialoger mellan sonen och fadern.

Betyg

'-Jag önskar jag var hos mamma.
Han svarade inte. Han satt bredvid den lilla gestalten insvept i täckena och filtarna. Efter en stund sa han.
-Du menar att du önskar att du var död?
-Ja.
-Så får du inte säga.
-Men jag gör det.
-Säg det inte. Det är en dålig sak att säga.
-Jag rår inte för det.
-Jag vet. Men du måste låta bli.
-Hur ska jag kunna det?
-Det vet jag inte.'

Betyg

amazing.

Betyg

En dyster historia när världen verkligen gått under. Otäck, skrämmande men ändå fin.

Betyg

Drogs verkligen in i den här boken. Lätt att identifiera sig som far, gripande skildring av kampen för överlevnad och vilka val de ställs inför.

Betyg

FRUKTANSVÄRD! vad vill författaren säga?

Betyg

En hemsk berättelse fylld med hopplösthet och ondska , mycket realistisk. Tyckte den var bättre än filmen även om filmen var välgjord men den kändes inte lika mycket dom boken

Betyg

En hemsk bok men så realistisk , fylld med hopplöshet och fylld med ondska . Men den är bra , bättre än filmen även om filmen var välgjord och gjorde boken rättvis

Betyg

En hemsk bok men så realistisk , fylld med hopplöshet och fylld med ondska . Men den är bra , bättre än filmen även om filmen var välgjord och gjorde boken rättvis

Betyg

Hemsk berättelse men ändå så realistisk . Jag har sett filmen och även den var hemsk men boken är nog lite bättre .

Betyg

En dystopi men ändå inte. I allt det mörka, blöta, kalla en värme mellan mannen och sonen. Kämpandet mot ett mål som de hoppas skall skänka den någon sorts trygghet.
Under tiden jag läste berättelsen bar jag olika funderingar från boken med mig i vardagen. Julhetsen fick sig verkligen en törn.

Betyg

Gäller attentat man är glad och optimistisk när man börjar läsa. Men det är en fantastisk beskrivning av den totala hopplösheten.

Betyg

Otroligt laddad stämning. Svår bok att förstå sig på...går att tolka på många sätt. Går snabbt att läsa och ger avtryck, alltså tycker jag att den är läsvärd även om den är lite seg och även om handlingen upprepar sig.

Betyg

Den var lovande. Men den beskrivna faråsonrelationen är plågsamt stereotyp å intetsägande.

Betyg

Bra handling, kanske lite för svår för mig:)

Betyg

Påfrestande läsning som stundtals inte kändes tidsvärt. Bra handling och mustig användning av satsradning även om det fick ögonen att gå i kors.

Betyg

Usch så deprimerande att läsa och jag fattar inte alls storheten i texten. Hur kunde "boktipset" ha så fel som tippade att jag skulle ge den en 5:a.

Betyg

Världen mccarthy målar upp svindlar och tar andan ur mig. Men språket och relationen, som så många andra gillar, berör mig inte alls lika mycket. Det blir en trea, om än stark.

Betyg

Oerhörd bok i avseendet att den är grym och kärleksfull på samma gång. Fick mig nära till tårar vid flera tillfällen, medan den vid vissa tidpunkter är lite tradig i all gråhet. Boken och filmen kompletterar varandra, tycker jag!

Betyg

Jag såg filmen före jag läste boken, trots att den stått i min bokhylla flera år.Filmen är väldigt obehaglig, men troligtvis helt realistisk, om en sådan här katastrof skulle inträffa.

Betyg

En enkel och mycket vacker berättelse

Betyg

Bokheroin! Gick inte att släppa den och man förfasas, räds, hungrar, fryser konstant och sätter till fulgråten rejält mot slutet... Fantastiskt berättad och ett lysande språk, vilket inte helt förvånande blev pulizerprisad. Otrolig!

Betyg

Bokheroin! Gick inte att släppa den och man förfasas, räds, hungrar, fryser konstant och sätter till fulgråten rejält mot slutet... Fantastiskt berättad och ett lysande språk, vilket inte helt förvånande blev pulizerprisad. Otrolig!

Betyg

Det här verkligen ingen rolig läsning. Fruktansvärd. Och helt fantastisk! Kanske en av de starkaste böcker jag läst. Men svårhanterlig. Svårbedömd. Jag har försökt reda ut mina tankar kring den här boken i ett blogginlägg så klicka fram min blogg (Ännu en blogg om böcker) och läs mer om the Road där

Betyg

Fantastiskt bra! Kargt och koncentrerat på alla plan. Två personer i en nästan destillerad berättelse som utspelar sig i ett helt förött och utbränt landskap. Allt berättat med ett sparsmakat språk utan onödiga krusiduller. Man kan nästan känna doften av aska från boksidorna och blir nästan förvånad när man tittar upp från boken och upptäcker att världen faktiskt innehåller färger.
Ett definitivt måsteläsa!

Betyg

Jag tyckte den var väldigt otäck, men ändå bra.

Betyg

Antingen blir man uttråkad och orkar inte läsa eller så slår den an, man grips av boken och det går inte att lägga den åt sidan. Är det så här det blir? Människans natur ligger på lur under ett ytligt skikt av civiliserat beteende. Hon som kan lösa allt utom sin egen framtid. Samtidigt finns det hopp, liksom det finns goda tankar och människor. Man kan fundera över vem den lille pojken egentligen föreställer...

Betyg

Det här är väl en sådan bok som man MÅSTE tycka om. OK, men filmen är bättre:-)

Betyg

Ett fantastiskt vackert undergångsscenario. Spännande!

Betyg

Orkade bara läsa halva. Oerhört upprepande och långtråkig, gillar heller inte språket.

Betyg

Bra om kampen om överlevnad.

Betyg

Hm...ja, visst. Den är bra. Lite spännande, sorglig, ångestframkallande och fint skriven. Men sen då?

Betyg

Den bästa bok jag läst. Utan tvekan. Fantastiskt språk. Knivskarpa skildringar av händelser och miljöer. Tänkvärt om människans hänsynslösa natur men även om vår starkaste drivkraft: Kärleken.
Minimalistisk handling: Att överleva dagen. Att tvinga sig att ha hopp i en total hopplöshet.

Det är en omtumlande upplevelse att läsa Cormac McCarthys postapokalyptiska mästerverk "Vägen". Vissa partier är direkt illamående-framkallande i sin kliniska exponering av ondska. Andra partier så vackra att man blir tårögd. Att medelmåttor som Saramago får nobelpriset framför den brilliante McCarthy är förvånande.

Ska man säga något negativt så är det väl slutet i så fall.

Läs läs läs!

Betyg

Kanske det vackraste och sorgligaste jag någonsin läst.

Betyg

En rätt så bra bok, av en författare som inte använder ett ord i onödan. Är en klinisk miljö som boken utspelar sig i, så han anpassar sig helt enkelt efter den. Har inget direkt negativt att anmärka på.

Betyg

They write Nobel price on the backside. No way. It felt as if I was playing Fallout, not reading a book. It was good, but not extraordinary

Betyg

Sorg. Hopplöshet. Förtvivlan. Men också hopp. Trots allt. (Men tyvärr blandar McCarthy in Gud i slutet av boken. Det borde han inte gjort).

Betyg

Skrämmande, rörande och fullständigt formidabel! Cormac McCarty nästa amerikan som får Nobelpris...(får vi hoppas i alla fall)

Betyg

Riktig spänningsroman! Tyvärr såg jag filmen först, men den höll mig ändå fängslad till sista sidan.

Jag har skrivit en längre recension på min blogg: http://maladets.blogspot.com/2010/12/road-cormac-mc-carthy.html

Betyg

Oj. Trodde verkligen inte att jag skulle fastna i den när jag bläddrade igenom den. Vandring, efter katastrof, släpa kundvagn, inga namn ... Sedan började jag läsa ... Berättarsättet och den sparsmakade dialogen är bokens starkaste kort, författaren säger så mycket genom allt som man förstår att huvudpersonen och hans pojke låter bli att säga. Å, om man kunde skriva dialog som Cormac McCarthy ...

Betyg

"Vägen" heter den på svenska. Den fångade mig direkt, sträckläste ut den! Vacker, sorglig, mörk, spännande och annorlunda.

Betyg

Egentligen en väldigt mörk och dyster bok. Inga personbeskrivningar, katastrofal miljö grått, grått grått...! Men lyckas man fånga bokens budskap är den ruskigt bra!

Betyg

Fantastiskt, om man orkar mörkret i sedvanlig ordning. Medmänsklig, vacker och skrämmande. Nedtonad men samtidigt grandios. Fantastisk räcker, egentligen.

Betyg

Ingenting för den som förväntar sig post apokalyps såsom i Fallout 3, vilket jag just spelat då jag läste boken. Vägen är en fin berättelse som, trots att jag inte trodde det själv, verkligen grep tag i mig. När jag läst ut den ville jag bara lägga bort den fort, ändå kunde jag inte sluta tänka på den.

Betyg

Originell, men inte tillräckligt bra för ett högre betyg

Betyg

Visst är den bra, korthuggen och rak. Existensiell utan att vara pretantiös men en känsla jag fick är att den kunde varit ännu bättre. Ville haft lite till. Konstigt. Har ni känt så någon gång?

Har ej sett filmen, kanske får lov att gör det

Betyg

Rätt kuslig bok fast spännande och en väldigt kuslig miljö.
Jag gillad handlingen väldigt mycker alltså en mycket bra skriven bok..

Betyg

Vet inte vad jag tycker. En stark trea blir det till slut.

Betyg

Minimalistiskt språk som lämnar mycket åt fantasin. Jag tycker den var riktigt bra, dock blev jag besviken på slutet.
Jag beundrar författare som kan skriva så bra om så lite. Tänkte lite på The Gunslinger av Stephen King - en man springer genom en öken.
Jag störde mig en smula på vissa gånger då bisatser fick en egen mening, men å andra sidan gav det korthuggna språket en passande dimension till bokens innehåll.

Betyg

Boken fångade mig snabbt och höll intresset uppe hela vägen fram till de sista 10 sidorna kanske. Jag gillade verkligen inte alls slutet. Det känns som att McCarthy totalt fegade ur och detta sänkte helt klart mitt betyg på boken. Den hade ju kunnat bli så otroligt bra.

Betyg

Väldigt bra bok, gick väldigt lätt att sträckläsa. Jag gillade att man inte fick veta precis allt. Bakgrunden till att världen såg ut som den gjorde och så.
Om det gick att ge betyget 4,5 skulle jag göra det för boken är värd mer än fyra, men inte riktigt en femma.

Betyg

Fruktansvärt gripande bok som fångar en direkt! Riktigt bra skriven.

Betyg

Detta är en väldigt bra skriven bok .
Jag gillar den skarpt..

Betyg

Jag läste boken på svenska först, sen har jag inte kunnat släppa den utan måste läsa om den igen men den här gången gjorde jag det på engelska. Den är naturligtvis lika bra, men kanske det ger en extra nyans att läsa den på originalspråket.

Betyg

Obarmhärtig och plågsam, men samtidigt så skör. Tror tyävrr att jag läste den under fel förutsättningar: på pendeltåget till och från jobbet - annars hade femman nog varit given.

Betyg

Jag tyckte mycket om den. Den berörde. Det enda negativa är att man kan få en känsla av att många amerikanska filmer går på samma tema. Men det gör ju inte boken sämre, iof.

Betyg

Hade nog inte läst "Vägen" om inte så många skrivit så positivt om den här på BT.

För mig var den som en lång mörk tunnel utan ände.
Någon gång hittade far och son oväntat massor med mat i något ödehus, det var väl bra, annars elände.

Boken var ändå så välskriven och speciell, särskilt
skildringen av relationen mellan far och son - så karg men vacker.

Hade nog gett den tre om den hade fortsattit, 240 s. orkade jag med ( knappt).

Betyg

Jag fick boken av en bekant med orden "En av de bästa jag läst." och jag håller med henne. Det är ingen bok att läsa om man vill roas för den oroar hela tiden.

Betyg

Trots att det är en mörk historia är detta ändå en bok att tycka om. Den som tror att det skall vara skrämmande i betydelsen läskig/ryslig blir nog besviken, den här boken är skrämmande på ett helt annat plan...

Finns i min bokhylla men lockar inte alls. Trots alla positiva kommentarer.

Betyg

Har man sett Mad Max-filmerna och massa cyberpunk är boken en upprepning. Fast väldigt suggestiv domedagsfeeling. Av nån outgrundlig anledning en pageturner trots monotonin.

Betyg

En av de bästa böcker jag läst, men fy f*aan vilken otäck historia!

Betyg

En bok och berättelse som går rakt in i hjärtat och själen. Svårt att lägga den ifrån sig, vill bara fortsätta att läsa och läsa intill sista ordet. En kuslig historia med stort symboliskt värde. Vägen - livet - kärleken.

Betyg

Alldeles för dyster .....

Betyg

Att McCarthy distanserar sig från personerna i boken, inte ger dem tydliga karaktärsdrag och serverar oss deras tankar och känslor tror jag handlar om att de ska kunna vara vilka som helst, det vill säga jag och du. Ett mycket effektivt sätt att få boken att verkligen drabba läsaren. Distansen medför en subjektiv känsla av att det som utspelar sig i boken inte drabbar någon namngiven fiktiv person utan en själv. Så har jag tolkat det och jag tror att det är ett ytterst medvetet val av McCarthy då det ger historien och boken stora fördelar.

Betyg

Givetvis kan det också vara ett uttryck för ödmjukhet, som du säger. Jag menade inte att sätta mig till doms över McCarthy, det var bara en högst personlig reflektion jag gjorde över boken. Den var dock väldigt intressant att diskutera :) Det gav faktiskt boken en annan dimension, vilket var mycket välkommet. Sådant gillar jag. Appropå dimension, så tror jag att mycket av boken föll bort för mig med de platta karaktärerna. Jag hade velat ha något mer att lägga in i min bild av både pappan och pojken. De blev så anonyma. Och återigen kan jag se grejen med det också. Men jag är nog en sådan som vill ha lite mer grund för karaktärerna än vad som erbjöds i boken. Nu tycker jag att man fick "fylla i" så mycket själv att jag vill drista mig till att säga att författaren _nästan_ bara har gjort en mall, en kontur där läsaren fick fylla i färgen själv. Som i en målarbok. Och det känns lite för mycket som nyheter, lite sådär anonymt. Mer som journalistik än skönlitteratur. Förstår du vad jag vill säga? Jag har väldiga problem med att formulera mina tankar om den här boken korrekt :)

Betyg

Uppskattar att du tog dig tiden att redogöra för dina tankar. Själv upplever jag det som att det du kallar "distanserat" snarare får den motsatta effekten, att jag får en mer "verklig" relation till personerna när jag _inte_ serveras deras innersta tankar och känslor, dvs som det är i verkliga livet. Och att du sätter dig till doms över McCarthy och anklagar honom för att göra det lätt för sig, att han inte gör lidandet rättvisa, känns en aning förmätet. Kan det inte lika gärna ses som ett utslag av ödmjukhet, att han de facto inte gör sig till uttolkare av sina huvudpersoners känsloliv? Vad är det som säger att vi förstår en situation bättre - eländet, misären, umbärandena - genom att en författare försöker leva sig in i det (och som i slutänden bara blir kvalificerade gissningar)? Kan vi inte vinna insikter i andra liv genom att studera yttre omständigheter, som hur de agerar och beter sig, hur de konverserar och samspelar? Den gamla devisen "show not tell", kort och gott. Jag försöker inte argumentera bort din upplevelse av boken - blev du inte berörd av den så ska du givetvis ge den en 1a. Förstår vad du menar med att dialog och text går in och ut ur varandra, men personligen hade jag aldrig några problem med att avgöra när någon pratade (och vem det var som pratade) och när det var berättande text. Hur som helst, kul med lite diskussion.

Betyg

Då var det inte bara jag då, vad skönt :) Du var lite bättre på att formulera dig än jag ;)

Betyg

Jag är helt med dig Johanna. Monotont elände. Trist och ytligt. Karaktärerna helt platta. Han är skicklig på att med få ord driva handlingen framåt. Visst, men det är inte ett filmmanus jag vill läsa när jag läser böcker, jag vill hellre ha litteratur.

Betyg

Då försöker vi igen då, förhoppningsvis lite mer välformulerat den här gången :) Det var nog lite överilat att skriva kommentar så snabbt efter att jag hade läst ut boken för den behövde få smälta ett tag.
Jag vill som läsare inte bli skriven på näsan, och jag uppskattar absolut metaforer. Pojkens omtalade gudomlighet t.ex., det tolkar jag som mannens sista hopp om en bättre värld. Han lever endast för pojken = pojke "helig", uttryck så för att göra det lätt för sig. Men. Handlingen känns upprepande. "Jaha, nu mötte de en person till som pojken ville rädda men det gick inte den här gången heller, och pojken blev återigen ledsen för det. Jaha. Det var ju tråkigt." Samma handling upprepas; de vandrar, blir jagade/ förföljda/ iakttagna, letar mat, hittar mat, svälter, blir bestulna. Men var är det meningen att jag som läsare ska bli berörd? Allt detta beskrivs en distans som jag har svårt att ta till mig. Det blir för mig mer som en beskrivning snarare än en upplevelse. Och jag tror att det är däri min kanske något missriktade ilska kommer ifrån. Ilska är fel ord, men jag tycker att författarens distanserade sätt är handlingen orättvis. Jag kan lätt se den aktuella situationen i verkligheten, t.ex. i ett inbördeskrig eller liknande, och för mig är den här bokens text alltför minimalistisk för att göra "lidandet" rättvisa. Vad har författaren för rätt att göra det så enkelt för sig? Men å andra sidan, jag kan också tänka mig att det är distansen i boken som får folk att tycka att det är så bra, för att det blir universellt. Men j a g vill inte läsa en bok som är universell på det sättet. Jag vill läsa en bok om mannen och pojken, och deras tankar och upplevelser. På ett djupare plan än vad boken är skriven. Jag vet inte, det kanske är jag som inte förstår att uppskatta boken, det kan mycket väl vara så. Vad det gäller ostrukturerad så var det nog textens uppbyggnad jag menade. Jag har svårt för text där beskrivningen går in i dialogen, det blir flummigt för mig (och där har vi förklaringen till flummigt). Självgod vet jag inte riktigt vart det kom från. Kanske för att jag tyckte att boken var så amerikansk. Men det vet jag inte heller hur jag ska förklara. Nu har jag inte läst "På spaning efter den tid som flytt" men allt behöver inte vara djupt filosofiskt för att jag ska gilla det. Tvärtom.
Men visst. Jag kan förstå alla er som tycker att den är bra. För det är den. Även om jag personligen inte gillar boken så är det inte svårt att se att de bitar jag inte gillar, är det som gör boken bra. Det enkla språket ger utrymme för läsarens fantasi att skapa stämning och bilder, den är rakt på sak och som någon uttryckte det ?bara är?. Det är inga svulstiga, tårdrypande scener vilket skulle ha dragit ner trovärdigheten. Den skönskriver inte fasorna, men det blir inte heller gore av det hela. Och så vidare. Så visst är det en bra bok. Jag skulle egentligen kunna sätta en femma lika gärna som en etta. Men jag gillade den inte.

Betyg

Ja, återkom gärna Johanna och utveckla vad det är i "Vägen" som väcker din ilska. Är genuint nyfiken eftersom jag inte kan relatera till din kritik över huvud taget. På vilket sätt är boken obegriplig? Bara för att McCarthy inte lägger ut texten om varför mannen ser pojken som gudomlig kan du väl dra egna slutsatser utifrån var handlingen utspelas (postapokalyptisk tid) osv. Allting behöver inte skrivas på läsarens näsa; bra böcker stimulerar tanken och välkomnar läsarens egen fantasi.
Flummig? Hur då?
Självgod? Va?!
Utan struktur? Till största delen linjärt berättad...
Ytlig? Jämfört med "På spaning efter den tid som flytt" eller?

Att man ogillar McCarthys språkbehandling eller historien i sig kan jag ha förståelse för, men flummig, självgod, ytlig och utan struktur? Nej.

Betyg

En av de första tankarna jag fick av boken var en sorts ilska över att verkligheten kan faktiskt te sig för människor idag, och så skriver någon en fiktiv berättelse, som givetvis utspelar sig i USA, om far och sons kamp för överlevnad, på ett sådant distanserat sätt som "Vägen" är skriven. Att det sedan gav författaren ett Pulitzerpris, det gjorde inte saker bättre. Den fortfarande något (väldigt) oformulerade tanken gjorde mig förbannad, av någon anledning. Jag kan inte helt formulera varför det gör mig så arg, men arg blev jag. Det kanske kommer en mer välformulerad bok framöver. Men det var inte en bok för mig iaf, det kunde jag snabbt konstatera. Dessutom var den obegriplig. Vad var det för prat om att pojken skulle vara gudomlig på något sätt? Jag tyckte att boken var flummig, amerikansk, självgod, utan struktur och överlag mest ytlig. Trots författarens ord om karaktärernas rädsla osv., det flöt bara ovanpå. Nej, jag gillade den inte alls.

Jag får återkomma med en mer välformulerad kommentar när jag har smält boken lite.

Betyg

Det här är ännu en bok som bara "är". Inga försköningar eller med en vanlig "bokmall" (som inledning, klimax, ect). Och jag älskar den för det. Detta är en väldigt deprimerande historia som tacklar jordens undergång och om det är värt att leva i en döende tillvaro. McCartys språk är simpelt men effektfult och jag rekommenderar den till er med lite stake (för även om jag inte är särskilt finkänslig var det många delar som fick mig att blekna en smula).

Betyg

Gripande, mörkt, mästerligt skriven. Ibland nästan outhärdligt. Tvingar mig framåt ord för ord med en knut i magen. Jag tänker medan jag läser att det måste vara tungt att skriva en sådan bok - att han orkade. Men jag är tacksam för att han gjorde det, för detta är den bästa bok jag läst i år.

Betyg

En bok som man läser ut på en dag. Det ska bli intressant att se filmen,

Betyg

En mörk bok som man bara inte kan sluta läsa

Betyg

Otäck. Effektiv. Gav boken en fyra. Men efter ett par veckor kände jag mig tvungen att gå tillbaka och höja betyget. Den stannar kvar hos läsaren strax under de kognitiva funktionerna.

Betyg

Obehagligt hur faderns urskiljning mellan de ?goda? och ?onda? i boken sakta smälts samman. När det gäller överlevnad är det svårt att veta om man kommer klarar av att leva efter sina värderingar. Och var går gränsen mellan att vara god och ond, i överlevnadssyfte? Bra beskrivningar, bra bok.

Betyg

En vacker bok i allt sitt elände. Det vackra består i relationen far och son. Och det är trots allt vad det handlar om. Är det inte ljust runt omkring får vi göra det vackert och hoppfullt.

Betyg

Låt oss hoppas att vi aldrig behöver uppleva något som liknar bokens handling.

Betyg

Ljusglimtarna är få och släcks gång på gång av ett dystopiskt mörker. Sött stoff!

Betyg

För att må bra måste man må illa ibland! En blivande klassiker enligt mig!

Betyg

Störtobehaglig läsning, men fin, djup men sorglig fader/sonskildring.

Betyg

Spännande och annorlunda i sitt korta men ändå välbeskrivande språk. Tyvärr lite fantasilös stundtals så att uttrycket "typiskt" infinner sig i huvudet. Utan dessa bottennapp skulle boken lätt fått full pott.

Betyg

Bästa boken jag läst på länge.Vacker far-sonskildring i en framtida mardröm av aska. McCarthys tar en verkligen med på vägen och hans knappa stil passar perfekt till miljön och historien. Läs den!

Betyg

En bok med stort B. Läs min recension här: http://www.bokmania.net/2008/11/vgen.html

Betyg

Tyvärr - en besvikelse. För mycket misär, ondska som skapas av den misär de lever i. Läste drygt halvvägs o mådde rätt illa av boken. Man får sluta böcker man ogillar - o det gjorde jag med denna... Tippad femma, men det är inte därför jag läser - för att må illa - utan för att berika mitt liv.

Betyg

Jag vart nyfiken på Vägen när jag letade efter böcker med temat "Efter katastrofen" som jag råkar vara väldigt förtjust i. Dock vart jag lite överaskad när jag upptäckte att boken inte direkt handlade om detta, utan endast tog avstamp i en sådan miljö för att, med detta som bakgrund, berätta en otroligt sorglig, men ändock hoppfull, historia om relationen mellan far och son och hur våran mänsklighet med väldigt små medel kan reduceras till att bli en kamp om överlevnad där ingen människa har några betänkligheter att döda istället för att dödas.

En riktig bok börjar när man läst ut den, brukar man säga, och detta stämmer perfekt in på Vägen. De frågor som ställs läsaren mellan raderna är av ett sådant ödesmättat och mörkt slag att man inte kan sluta tänka på den. Fadern i boken, exempelvis, presenteras i början av lite som en hjälte, men gradvis förstår man att även han är besatt av det mörker som drabbat resten av världen.

Det minimalistiska språket som McCarthy använder sig av tyckte jag från början var lite för "konstigt", men efter ett tag upptäckte jag att detta till trots hade författaren ändock lyckats förmedla sådana levande bilderi mitt huvud av hur allt såg ut och var i världen han beskriver, och även i efterhand måste jag säga att trots all död och elände så är denna bok full av eget liv. Mycket kan vara tack vare just det minimalistiska språket osm uppmuntrar läsaren att tolka in sina egna bilder och även sina egna frågor och svar på de dilemman som huvudpersonerna ställs inför.

Boken är inte särskilt lång, men den känns ändå episk av stora mått, och jag uppmuntrar alla att läsa denna bok då den känns väldigt relevant för vi som lever i dagens värld, både ur en humanistisk vinkel, men även för att boken är skriven på ett sätt som passar dagens individualistiska attityd. Läs!

Betyg

Jag fick boken rekommenderad genom boktipset men det var ingen fullträff för min del.

Jag tyckte att för mycket blev osagt och att boken var alltför distanserad, t ex genom att aldrig använda personnamn. Jag tyckte också att det var för många frågor kvar när den var slut - mest av allt vad det var för katastrof.

Men ändå blev jag fängslad - det får jag erkänna - utan att det är en bok jag skulle rekommendera någon annan att läsa.

Att den ändå får betyg 3 är för att jag gillade det knappa språket och att stämningen skickligt byggdes upp.

Betyg

Oerhört stark och gripande. En sak som blev synlig var hur osäkert språket blir och hur svårt det blir att kommunicera eftersom den verklighet som pappans språk refererar till inte existerar för pojken. Han har ingen möjlighet att värdera pappans berärrlese: allt kan lika gärna vara sagot och myter. Den enda verklighet de delar är vägens.

Betyg

Helt fantastisk bok. Måste läsas.

Betyg

Det håller i sig. Jag läser romaner igen. En stor läsupplevelse, som när man var yngre. Satt uppe sent. Det finns två saker som gör den här väldigt personlig för mig. Ett: Dialogen (ibland ordlös) mellan pappan och sonen, som jag ju själv upplever varje dag nu. Två: Miljön – allt är öde, alla är döda. Jag är besatt av alla de berättelser som tar avstamp där: I am legend, 28 days later, etc. Nu vill jag läsa mer. Nu vill jag uppleva det här igen, ikväll.

Betyg

Cormac McCarthy är en intressant arvtagare till söderns gamla mästare. Han förnyar tilltalet men rötterna ligger synliga i dagen. I Vägen lyckas han skapa en förtätad spänning med små medel. En riktig bladvändare som ställer frågan om vem som är ond och vem som är god på sin spets.