Kristin återvänder till sin barndomstrakt för att göra ett radioreportage. Den ensliga hästgården i Östergötland är fortfarande ?hemma?, fast hon bott i Stockholm länge. Huset på kullen är sig likt, liksom stallet och skogen, betesvallarna och fälten, den skiftande grönskan och leråkrarna. Men stämningen på gården är spänd. Familjens avelssto ska begravas under ceremoniella former, och den destruktiva ryttartalangen Carro är försvunnen. Kristin börjar tvivla på sitt uppdrag. Vad var det som fick henne att en gång lämna Småsjöbygden? Vad förväntas hon egentligen att skildra? Kan man fly från sitt förflutna? I Veterinären berättar Gertrud Hellbrand om en trakt där lantbruk och hästsport samexisterar. Det är en roman om landsbygd men också ett relationsdrama och en släktkrönika som tar sin början på 1950-talet. Mot bakgrund av ridsportens utveckling till en folkrörelse, med djup...
Visa mer
Recensioner
2014-09-13
Betyg 
En mustigt välskriven generationsroman klädd i ridsportens stundtals absurda men estetiskt tilltalande attribut. Vikbolandet, Norrköping, Stockholm, Isle of White och tyska Verden. Syskon, mödrar och avlägsna men bevisligen angelägna minnen som letar sig fram till brinnande aktualitet. Släkträd, avelshingstar, diplomston och tysta relationer. Hellbrand har en räckvidd likt en östgötsk Kjell Westö, samtidigt som hon lyckas spetsa till lagren av tid, klass och dekadens likt Per Hagman när han är som bäst. Ändå känner jag att hon liksom kastat bort ett potentiellt mästerverk. Skickligt uppmålade rör de gripande livsödena med tillhörande stämning lätt vid varandra. En subtil måttfullhet kan någon säga, jag skulle gärna se att de likt Carro på hästrygg lät släppa tyglarna helt, se hästkrafterna ta höjd i ett gemensamt språng.
