Vem älskar Yngve Frej?

+ LÄGG TILL

Claesson, Stig

| 1994

451

Mitt emellan två samhällen leder en grusväg in till en gammal bondgård med två boningshus. Där bor skomakare Gustafsson och hans syster Elna och Öman och Eriksson. De har alla gjort sitt, d v s de arbetar inte längre, de är pensionerade. Knappast någon vet längre att de bor där. Nu ska Gustafsson bygga en ny brevlåda eftersom det inte duger att flytta över den gamla till andra sidan vägen nu när det ska bli högertrafik. Gustafsson bestämmer sig också för att göra en skylt så att folk ska veta, när de passerar i sina bilar, att här ligger Bråten. Fast det heter ju inte Bråten, det bara kallas för det så det kan han inte skriva. Och inte kan han skriva Östentorp heller, för ingen vet ju vad Östentorp är. Gustafsson skriver helt enkelt "Fornminne", för det är vad Elna säger att de är, skomakaren, Öman, Eriksson och hon. Plötsligt börjar det hända saker för folk är ju intresserade av...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Per Carlborg

Betyg

Berättelsen om Yngve Frej har en given plats i den svenska skönlitterära historien. Den säger mycket om hur tiden far i från oss gång på gång. Mycket värme i berättaren som sprider en vällust hos läsaren. rakt igenom mästerlig.

Mats Sigfridsson

2019-04-17

Betyg

En helt underbar skildring av när det gamla möter det nya eller landsbygdsborna som som möter stadsborna. Eller är det människorna so "har gjort sitt" som möter människorna med framtidstro? Det är stämningen, språket och karaktärerna som gör denna bok. Boken hade gärna fått vara dubbelt så lång. Läs!

Julia Billstein

2015-01-21

Betyg

En annorlunda skriven bok. Kanske inte så händelserik men undertexten är desto större. Som en annan värld, en äldre värld. Jag fick själv upp minnen av min farmor som jag inte trodde jag hade och en undran om de var sådana tankar hon gick runt med.

Anders Nilsson

2010-07-10

Betyg

Slas bästa. Det här är Sverige! Slas lär ha sagt att alla svenskar bör begravas i en röd kista med vita knutar, efter att ha läst denna förstår jag vad han menar.