I Mons Kallentofts deckare är kriminalinspektör Malin Fors våldsrotelns stjärna. Envis och skicklig, intuitiv och intelligent. Besatt. Ständigt på flykt från sig själv, ständigt uppslukad av arbete. En onsdag i september kallas hon till en villa i ett av Linköpings finare områden. Ett gift par har hittats döda i sin jacuzzi. Nakna och isblå i ett vatten som inte längre är genomskinligt klart. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen och ett intensivt sökande inleds. Är flickan vid liv och har förts bort? Eller har hon försökt rymma från mördaren och drunknat i Stångån? Medan tunga regnmoln vakar över staden dras Malin Fors och hennes kolleger in i ett fall där gränserna har blivit otydliga. Mellan döda...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag undrar om inte jag egentligen hade tänkt göra slut med serien om Malin Fors efter förra boken, men så hade jag ju vunnit Vattenänglar i en utlottning. Däremot vet jag med bestämdhet att jag var riktigt urless på de dödas röster. Det är förmodligen därför som den (och resten av serien) har stått oläst i hyllan sedan februari 2013. Fem år, snart, alltså. Men nu är det dags att ta tag i de här böckerna igen. Läs mer på min blogg
Betyg
Mons Kallentoft duger för slöa sommardagar i hängmattan, men inte om man söker variation i beskrivande av huvudkaraktärerna. Jag vet faktiskt inte varför jag envist fortsätter att läsa denna författare, det måste ju vara något som fångar mig.
Egentligen tycker jag att han tjatar för mycket om den mentala misär som alla hans huvudkaraktärer genomlider med sina inre demoner. Man har liksom redan första gången förstått vem till exempel Malin Fors är.
Jag gillar inte heller de mellanspel Mons gör där han beskriver inre tankar som ska utspela sig hos brottsoffer åt höger och vänster. (Jag är kräksless på dessa för att tala klarspråk!)
ÄNDÅ återvänder jag hela tiden till hans böcker. Perfekta till hängmattan på semestern bara! Lättläst och lättsmält och lite spännande också.
2016-08-01
Betyg
Det finns bra och dåliga deckarförfattare. Mons Kallentoft tillhör helt klart en av de sämsta och den här boken tillhör det absoluta bottenträsket. Det är ett så svamligt och intetsägande språk att jag retar mig på det i sådan grad att jag knappt hör handlingen. men det beror säkert på att även den är så krystad att den inte förtjänar att uppmärksammas. Och så detta trams med de döda som pratar.. Ja pratar är för mycket sagt de bara svamlar. Nej jag uppmanar alla att läsa något bättre och då kan man nog ta vad som helst för det här var bland det sämsta jag läst på mycket länge. En svag etta.
2014-10-13
Betyg
Jag vet inte om helt kan förklara varför jag inte gillar den här boken. Stilen känns igen från de 4 första i serien. Huvudpersonen är inte särskilt likeable och ämnet är obehagligt. Inte min typ av deckare kanske...
Betyg
Med handen på hjärtat tror jag inte ens att jag kom igenom Mons Kallentofts femte bok, "Den femte årstiden". Kanske behövde jag bara ett uppehåll för de två första delarna av Kallentofts nya svit av fyra om kriminalinspektör Malin Fors - "Vattenänglar" och "Vindsjälar" - läste jag i ett svep.
Jag kan fortfarande störa mig på att de döda talar. Men Kallentoft har tonat ner begreppet lite och har kanske insett hur uttjatat och enerverande det blev. Man bläddrar snabbt förbi dessa sidor eftersom de inte tillför någonting till handlingen alls.
Nu är de fyra elementen som inspirerar. I "Vattenänglar" hittas ett välbärgat gift par mördade i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen och Malin Fors med kollegor tar upp sökandet både efter mördare och barn.
I boken efter, "Vindsjälar", hittas en 79-årig man på ett vanskött äldreboende hängd i sladden till sin larmknapp.
Kallentoft har blivit mer politisk. Den första boken tar upp olaglig barnhandel och bok nummer två kritiserar äldrevården. Men han gör det snyggt! Det blir aldrig så politiskt korrekt att man vill stoppa fingrarna i halsen utan kritiken är elegant serverad i lagom portion.
Dessa två böcker är en lovande början och jag ser med glädje fram emot att få läsa de nästa två i serien.
2014-05-10
Betyg
Lättläst och spännande. Läste ut den på någon vecka. Enkelt språk men ibland lite slarvigt skrivet. Annars en bok jag verkligen rekommenderar. Ser fram emot att läsa de övriga i serien.
2013-08-06
Betyg
Kriminalroman med Malin Fors som huvudperson. Boken är spännande och hemsk men trots detta finns det en hel del känslor i boken. Att följa Malin Fors tankegångar är alltid spännande eftersom de tar en med på nya vägar.
Betyg
Det här är den sjätte boken om polisen Malin Fors i Linköping. Jag har läst alla dom fem tidigare, och här är en länk till den senaste, ”Den femte årstiden”.
Jag har tyckt om alla dom tidigare böckerna, och jag tyckte till och med att den här boken var ännu lite bättre. Så jag rekommenderar den verkligen.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bimsblogg.wordpress.com/category/bokrecensioner/ )
2013-07-15
Betyg
Har alltid trott att Kallentoft är typ min favoritförfattare men nu slås jag av... Egentligen inte så bra? Inga riktiga beskrivningar, för mycket radbrytningar... Men visst, trevlig semesterläsning!
2013-04-07
Betyg
Mycket välskriven, trevlig språkhantering. Story som håller, med personer som blir relativt levande. Överraskande läsvärd deckare som handlar om angeläget ämne.
Betyg
Jag har läst de fem tidigare böckerna. Jag är inte helt förtjust i Kallentofts böcker. Alla böckerna är extremt brutala och Vattenänglar är inte sämre. Det frossas i blod och otäckheter på ett sett som inte tillför historien någonting alls.
Dock tycker jag att författaren blivit bättre och bättre för varje bok och Vattenänglar är nog den bästa hittills. Författaren har blivit än bättre på att göra karaktärerna mer levande för varje bok. Kallentoft kan uttrycka sig och språkligt är böckerna välskrivna och väl genomtänkta.
Jag tycker faktiskt rätt illa om huvudkaraktären Malin Fors. Jag tycker att hon är barnslig, självgod och extremt egoistisk. Jag gillar inte heller hur mordoffren kommer till tals som en kursiv röst i böckerna och nu när det är sjätte gången jag läser en bok, med mordoffrens tankar efter döden, börjar det dessutom bli rätt tjatigt.
I det stora hela är Vattenänglar bästa boken hittills och den är spännande men den faller mig ändå inte helt på läppen.
På www.bokbrus.se finns fler recensioner av ljudböcker.
2012-12-30
Betyg
Mycket tankar om annat än det som är relevant. Tog man bort det skulle boken bli tunn
Betyg
Språket som kanske kändes nytt och fräscht i de första böckerna
känns numera bara jobbigt och lite tjatigt.
Och passagerna med de dödas röster
tycker jag faktiskt numera inte alls om.
Men det sämsta med den här boken
måste nog ändå vara Malin Fors.
En bittrare mer negativ karaktär
blir nog svårt att finna.
Allt är bara nattsvart hela tiden.
Jag blir faktiskt irriterad på den själviska attityden.
Historien är jag också tveksam till,
det är ett för stort ämne och lilla Linköpingspolisen
snubblar över ett stort världsproblem.
http://romeoandjuliet.blogg.se
Betyg
Detta var första boken i en serie om fyra som ska handla om elementen. Vatten, luft, eld och jord fast det var mest titeln tycker jag, det var inte så att det återkom i boken.
Till en början var boken väldigt seg med mycket drömmande, och tankar från de döda. Jag var på väg att ge upp flera gånger och tänkte vad är det här?, det kändes väldigt flummigt. Tack och lov gav jag inte upp och efter ett tag blev boken riktigt bra, konstigt nog blev den bättre nästan samtidigt som det gick mycket sämre för Malin privat. Så till slut blev det ett hyfsat betyg och jag kan tänka mig läsa nästa bok.
Uppläsaren Torsten Wahlund tycker jag gör boken rättvisa med sin mörka mystiska röst.