Vahva lukuromaani Etiopian sodasta ja orpotytön rohkeudesta. Nuori Hirut sinnittelee piikana armeijan upseerin taloudessa. Kun Mussolinin joukot saapuvat maahan vuonna 1935, myös naiset osallistuvat taisteluihin. Hallitsija Haile Selassien joutuessa maanpakoon Hirut pitää yllä taistelutahtoa, naamioi maanviljelijän varjohallitsijaksi ja ryhtyy tämän henkivartijaksi. Kuohuvan historian keskellä Hirutilla on omakin sota sodittavanaan, ja hän maksaa siitä kovan hinnan. Mestarillinen Booker-ehdokas tarkastelee moniäänisesti Etiopian historiaa, naisen vaikeaa asemaa ja yksilön mahdollisuuksia vaikuttaa - ja joskus jopa voittaa.
Visa mer
Recensioner
2023-02-07
Betyg 
Skuggkungen av Maaza Mengiste är paradoxalt nog en sinnligt vacker skildring av ett krig och dess bakgrund. Av känslor som lagras, byggs upp och skapar förutsättningar för konflikter. Den återhållsamma berättarstilen låter mig som läsare skapa bilder av fasor som är större än vad som kan uttryckas i ord. Det är en drabbande skildring berättad ur kvinnornas och flickornas perspektiv.
Hirut blir föräldralös och tjänare. Med sig har hon geväret hennes far lärde henne att använda och en känsla av förlust så stark att den ringlar ihop sig till bitterhet. Det är meningen att vissa människor ska äga saker. Andra ska bara hålla ordning på dem. Hirut har gått från att vara den ena till att bli den andra sorten.
Hon lever i ett samhälle som är en intrikat väv av ojämlikhet och maktobalans. Här finns lager på lager av svek, olyckor och brustna förhoppningar, både för individen och för nationen. Det är en plats med begränsade möjligheter och gränslösa faror. Men modet finns också.
Sorgen och hatet kan skapa en soldat även av den som har fostrats till att bli en foglig maka och mor. Även om mannen vill att hon ska underordna sig honom precis som slaven är underordnad henne. För 1935 var Etiopien fortfarande ett slavsamhälle.
För en slav som dessutom är kvinna finns inte någon plats som är en flykt, som inte kan utnyttjas och solkas ner. Men man gör uppror på de sätt man kan, om det så bara handlar om att uttala ett namn fel.
Kriget blir ett utlopp för kvinnorna, slavarna. Ett sätt att ta sitt öde i egna händer, att inte enbart vara hustru eller syster eller mor. Ett sätt att bli mer än detta. Men man måste kämpa även mot männen i de egna leden. Det är ett krig där slagfältet är ens egen kropp.
Dit kommer Ettore för att med sin kamera fånga det som inte kan sägas, för att bli en vidrighetsarkivarie. Även för honom finns fienden även i de egna leden. Även han blir jagad för vad han är född till. I landet där han och Hirut delat sina hemligheter blir han därför kvar. Men det som pressats in i minnet stannar i kroppen för alltid och gör ett möte omöjligt.
