Varför frågar han inte någon om vägen när vi kört vilse? Varför vill hon alltid att vi ska prata om vårt förhållande? Varför ser han inte på mig att jag inte mår bra? Varför måste hon ställa till med ett praktgräl för varje liten småsak? Svaren på dessa frågor återfinns till stor del i våra könsspecifika hormoner: testosteron för män och oxytocin för kvinnor samt det faktum att män inte avläser ansiktsuttryck lika bra som kvinnor. Den övergripande frågan kanske ändå är: Varför är det så svårt för kvinnor och män att förstå varandra och vad kan vi göra åt det? Marianne Legato är grundaren av genusmedicin vid Columbia University. Hon menar att det finns en kemisk och strukturell skillnad mellan den manliga och kvinnliga hjärnan. Förklaringen ligger framför allt i manliga och kvinnliga könshormoner och hur de påverkar vårt beteende och känsloliv som just styrs från hjärnan. Skillnaderna gör...
Visa mer
Recensioner
2009-05-19
Betyg 
Egentligen borde jag inte skriva en recension om den här boken. Den avhandlar ett ämne om inte intresserar mig särskilt mycket och den ingick som obligatorisk kurslitteratur i en ledarskapsutbildning jag deltar i, så förutsättningarna för att kunna ge ett nyanserat omdöme är inte de bästa. Icke desto mindre tog jag mig igenom den. Det tog två veckor att plöja de 220 lättlästa sidorna - något som jag normalt skulle ha klarat på en eller kanske två dagar.
Den här boken är en riktig tjejbok i ordets allra sämsta bemärkelse. Och det är synd - den hade kunnat vara riktigt bra med en annan ansats, ett annat språk och ett mer vetenskapligt förhållningssätt till den materia den berör.
Marianne J. Legato är kardiolog och har genom sin yrkesutövning kunnat konstatera att män och mäns reaktioner utgör normen i medicinsk forskning. Kvinnor ses som det avvikande könet i sammanhanget. Kring denna observation väver kardiologen ut en rapsodi av betraktelser rörande spänningen mellan manligt och kvinnligt. Grälets anatomi dissekeras, vari män beskrivs som grottmänniskor – Homer Simpson och Al Bundy är goda representanter för detta smutsiga, illaluktande, öldrickande, TV-tittande och icke-kommunicerande släkte – och kvinnor som sofistikerade och objektiva sanningssökare. De kommunikationsproblem som tillstöter i relationer hänförs så till skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor och den jämförelse mellan dessa organ som därefter tar vid utfaller inte till männens fördel.
Jaja. Att män beskrivs på det sättet i en lättviktare är inte att förvåna. Men själva boken är också ett exempel på kvinnoförakt. Författaren vänder sig uppenbarligen till kvinnor – ”din man”, ”din make” - med sitt alster, men att apostrofera kvinnor med detta snuttifierande lallande är direkt förnedrande.
Legato flörtar också med tesen om att könet inte bestäms av vår biologi, trots att hela hennes utgångspunkt är just de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män. Detta förstärker intrycket av kvasivetenskap på ett sätt som inte hade varit nödvändigt. Boken innehållet en omfattande referenslista, men den kopplas inte ihop med det textuella innehållet på ett koherent sätt.
Vad som också underbygger intrycket av hafsverk är den slarviga översättningen – ”multinationella korporationer” – och den hastigt genomförda redigeringen – ”Proctor & Gamble”.
I rättvisans namn skall sägas att bokens sista tredjedel lyfter. De delar som handlar om barn och åldrande är ganska läsvärda.
Till sist, en fundering. Legato gör genomgående en distinktion mellan genus och kön. Jag har aldrig begripit det här. Finns det någon läsare som kan definiera dessa begrepp för mig?
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Fakta
