Naket och ärligt om tragedin som engagerade hela Sverige Äntligen hade tillvaron ordnat sig för Arbogatjejen Emma. Hon som alltid fallit för fel killar och tidigt blev ensamstående mamma med två barn. Nu hade hon mött en trygg man och de planerade för ett liv tillsammans. Men en kväll stod någon ur det förflutna i dörren och tragedin var ett faktum. Emma blev svårt misshandlad. Hennes barn Max och Saga hade aldrig någon chans. När Emma vaknade upp befann hon sig i en märklig polisutredning där hon hölls isolerad utan att veta vad som hade hänt henne - eller barnen. Hon som varit en vanlig småstadsflicka blev sedan rikskänd när hon valde att träda fram och berätta om sina upplevelser. Emmas starka utstrålning möttes av djup beundran men också misstro. "Hur kan hon se så glad ut?" Man tycktes vilja att Emma skulle gråta och hata. Med sin sorg ifrågasatt tog sig Emma igenom två rättegångar...
Visa mer
Recensioner
2014-04-15
Betyg 
Så fruktansvärt hur något så brutalt kan ha hänt i detta Sverige. Emma, vilken otroligt stark tjej och förebild!
2014-03-16
Betyg
Mycket gripande bok ! Vilken kämpe hon. är en stark 4 ger jag boken och rekommendera er alla att läsa den .
2013-01-05
Betyg 
Helt okej, men det kändes ändå som om något fattades för att ge den högre betyg.
2012-05-20
Betyg 
Nu har jag läst ut boken som handlar om Emma Jangestig, i media mer känd som ”Arbogamamman”, vars två barn Max och Saga blev mördade av en tyska. Jag har tänkt läsa den här boken länge, men har duckat lite för det jobbiga. Och boken var svår att läsa.
Boken är ett projekt mellan två författare, Emma och Magnus Wennerholm. Magnus är en journalist som bevakade händelserna och på så sätt kom i kontakt med Emma och hennes familj. Boken är skriven lite ”romanlikt” i tredje person och inte i jag-form som jag trodde först, vilket gör att man får lite distans. Men en del saker är plågsamt att läsa. I början efter beskrivningen av händelsen är Emma under ett tag så dålig efter mordförsöket att hon är nedsövd på sjukhus och hon vet inte att hennes barn inte hade klarat sig. Då får man följa andra personer, mest Max och Sagas morfar Roland, hans oro för sin dotter på sjukhus, medieuppbådet som följde och svårigheten att få tid att inse vad som hänt och tid att sörja sina barnbarn.
På grund av polisens arbete för att få morden och mordförsöket uppklarade beslöt man att inte informera Emma om vad som hänt och hon hölls hela tiden omedveten om att hela Sverige följde hennes kamp och sorg. Hon beskriver mycket om hur jobbigt det var att inte få veta något, samtidigt som hon efter hårda slag i huvudet, försökte själv komma ihåg vad som hänt. Polisen lät henne träffa en minnestränare eftersom hennes vittnesmål kunde fälla den som gjort dådet. Man får inte följa Emmas sambo så mycket, han har medvetet valt att stå utanför offentlighetens ljus, men man får veta hur den blodiga scenen såg ut som mötte honom när han kom hem den ödesdigra kvällen och hur han ringde 112. Det räcker för att förstå hur han haft det, tycker jag.
Så småningom får Emma komma ut ur sin isolering och får läsa allt som stått om dem i tidningar och hon får se tv och träffa journalister. Emma fann ett stöd och tröst i att hon har haft så många som tänkt på henne och även om hon fått kritik för att ha figurerat i media så tycker hon att hon kan få sörja hur hon vill. Det handlar också om att hon inte har kunnat gråta, utan människor har mött en leende Emma i vardagen och i media, och undrar hur det går till (därav titeln på boken). Men vi får kika in i hennes mörkaste stunder här i boken. Jag gråter inte på så många ställen, men när Emma och hennes sambo kommer till dagis för att hämta Max och Emmas saker, ja då brister det …
Nu ger Emma föreläsningar för bland annat Brottsofferjouren. Hon satsar nu på att bli barnsköterska, för att hon vill vara med där livet börjar. Hon och hennes sambo har fått en liten dotter som heter Julia. Om du vill kan du följa henne på Aftonbladets blogg http://blogg.aftonbladet.se/arbogamamman. Det finns också en fin bokvideotrailer på http://www.varforgraterinteemma.se/. Jag ger boken nio kakor av tio möjliga.
2012-02-04
Betyg 
Hemsk historia, men tyckte att texten var alltför faktainriktad och boken var distanserad. Blev inte alls så berörd som jag trodde att jag skulle bli...
2012-02-01
Betyg
Vilken fantastisk bok, hemsk men bra. Oj, vad jag har gråtit och oj vad Emma är stark!
2012-01-02
Betyg
En väldigt känslosam bok, samtidigt så slås man av vilken härlig människa Emma verkar vara. Jag avundas henne, själv skulle man nog bli uppäten av hat.
2012-01-01
Betyg
Första halvan av boken, sträckläste jag, det var så intressant och sorgligt.Men sedan gick det segt, kändes som om skivan gick om och om igen.Mot slutet hämtade det upp sig lite och blev väldigt sorgligt igen
2011-12-03
Betyg
Fantastiskt fin och fruktansvärd.. Blev så berörd. Denna boken kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta.
2011-09-22
Betyg
En bok värd att läsa. Men den är liksom skriven med fakta, inte med känslor. Blir inte riktigt berörd förrän på slutet.
2011-08-30
Betyg
En bra och intressant bok, kan bli lite seg emellanåt det är mycket detaljer om t.ex. rättegångarna. Men värd att läsas.
2011-07-15
Betyg
Man kan väl inte annat än ge den här boken högt betyg? Det är en otäck historia, berättat ifrån ett av offrens synvinkel. Språket är kanske inte det bästa, inte direkt berättandet heller, men det behöver det inte vara. Historien som berättas behöver berättas, och det räcker! En bok alla borde läsa om ett av de otäckaste brotten i Sveriges historia.
2011-07-11
Betyg
Fy jag kan knappt fatta att detta faktiskt har hänt henne. Hon är otroligt stark och verkar vara så fint positiv till alla människor runtomkring. Hon är en kämpe som klarat av att förlora sina barn på ett horribelt sätt och ändå tro på det fina rumtomkring henne.
2011-07-05
Betyg
Jag vet inte om jag förstår bättre idag, när jag har läst klart boken om varför Emma inte grät, men jag tyckte att det var en läsvärd bok och ett viktigt steg i Emmas sorgearbetet.
2011-06-21
Betyg
Varför gråter inte Emma går verkligen på djupet. Jag fick en helt ny bild av Emma, för mig är hon inte längre kvinnan som log i teve trots det att hennes två barn mördades på det mest ohyggliga vis. Detta är en bok man inte kan lägga ifrån sig även att man redan vet hur den kommer att sluta. Jag följde rättegången via media men boken innehåller den nakna sanningen ihop satt av Emma och hennes familj så som de upplevde månaderna efter de fruktansvärda morden på Max och Saga. Mycket välskriven och lättsam bok MEN långt ifrån den snyfthistoria man förväntar sig.
2011-06-09
Betyg
Jag läser då och då Emmas blogg och nu har jag äntligen läst hennes bok. Dessvärre blev jag inte alls lika berörd som jag blivit av bloggen och absolut inte alls lika berörd som när själva händelsen faktiskt ägde rum.
Till viss del kan det antagligen förklaras med att boken är skriven i tredje person, men det är inte hela sanningen, även om jag tror att den vunnit rejält på att berättas i jag-form. Motiveringen till formen är att de ville ha med Emmas pappa Roland, men jag tror att det hade gått att lösa på något annat sätt i alla fall, för så stor roll upplever jag inte att han har i boken.
Språket är genomgående lite distanserat och ibland riktigt stolpigt och ett exempel på detta är följande rabblande citat:
"Emma blev gravid. Emma gjorde slut. Emma gifte sig. Emma blev gravid igen. Fem års bråk och strul."
Det känns inte jätteinspirerat och engagerat skrivet, så om jag ska svepas med av texten, så vill jag gärna ha ett mer levande språk än så.
Det finns också saker som jag inte förstår och ett exempel på det är när Emma och hennes sambo Thomas skriver små anteckningar till varandra under rättegången mot tyskan. Emma skriver:
"Hoppas rätten förstår att OM man är skyldigt anklagad för mord på två barn så orkar man inte läsa igenom hela förundersökningen."
Gör man inte? Om jag var oskyldigt anklagad för ett fasansfullt brott som kan ge mig sådär 20 års fängelse och utvisning hade jag verkligen läst vartenda ord som rört mig och det jag varit anklagad för. Det hade varit helt givet för mig.
Ämnet och händelsen till trots så blev jag märkligt nog inte alls så rörd och berörd som jag trott att jag skulle bli. Det är boken alltför distanserad för, tyvärr.
2011-06-09
Betyg
Jag läser Emmas blogg då och då och blir ofta berörd där, men boken var märkligt distanserad. För första gången kände jag att jag ville skriva så mycket om en bok att det inte räckte med en kommentar, utan det fick bli en mindre recension...
2011-06-07
Betyg
Väldigt bra och gripande bok. Länge sedan jag grät så mycket. Vilken otroligt stark kvinna Emma är!
2011-03-20
Betyg
En mycket bra och gripande dokumentär. Välskriven bok om en fruktansvärd händelse. Vissa delar var lite jobbiga att läsa, men ändå så är det ingen deprimerande bok.
Kan helt klart rekommenderas för alla som vill läsa Emmas egna ord om morden på hennes barn.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )
2010-11-08
Betyg
Recension av Magnus Wennerholm och Emma Jangestigs bok Varför gråter inte Emma?
Boken är utgiven på Forum förlag och innehåller 280 sidor.
Magnus Wennerholm är journalist och har arbetat som utrikeskorrespondent i Gaza, Kongo Kinshasa, Kosovo och Vitryssland för bland annat TV 4 Nyheterna. Han har också varit programledare och arbetat på Uppdrag granskning och Kalla fakta. När han bevakade de så kallade Arbogamorden fick han nära kontakt med Emma Jangestig och hennes familj.
Emma Jangestig blev rikskänd i samband med tragedin då båda hennes barn dödades och hon själv blev svårt skadad. Idag är hon bland annat en uppskattad skribent på olika internetforum.
Handling: Journalisten Magnus Wennerholm och Emma Jangestig har tillsammans skrivit denna tragiska men läsvärda bok om morden på Emmas barn Max och Saga och överfallet på henne själv, som hon lyckades överleva.
Boken är skriven i tredje person men det är Emmas ord som berättar om hur hon upplevde den fruktansvärda händelsen när den tyska kvinnan Christine Schürrer mördade hennes älskade barn. Emma har själv skrivit ett hundratals sidor i boken och sedan bearbetat dem tillsammans med Magnus Wennerholm.
Handlingen börjar samma dag som överfallet sker. Emma är på väg till öppna förskolan med Max och Saga. Max springer runt barnvagnen och undrar vilka siffror som står på husen. Han har precis lärt sig vilken gata de bor på och han är så stolt. De har en trevlig dag på öppna förskolan. Barnen leker med de andra barnen och Emma pratar med deras föräldrar. När de kommit hem igen gör hon i ordning barnen för natten och medan de tittar på Bolibompa chattar Emma med sin syster Ida på MSN. När hon sitter där och chattar hör hon att någon är vid ytterdörren, Emma går ut för att se vem det är. Sedan minns hon inget mer.
När Emmas sambo Thomas kommer hem hittar han Emma och barnen blodiga på golvet i hallen. Han hör Emma grymta av smärta och han ringer genast larmcentralen som snart är på plats. Han ringer även till Emmas föräldrar som genast kommer.
Detta är den 17 mars 2008 och en händelse som vi i Sverige sent kommer att glömma.
Från att varit en anonym tvåbarnsmamma blir nu Emma Jangestig Arbogamamman med hela Sverige. I stort sett alla följer det fruktansvärda som hänt henne och hennes älskade barn Max och Saga. Men vem i hela världen har kunnat göra en sådan fruktansvärd sak som att döda två små oskyldiga barn och skada deras mamma allvarligt.
Berättelsen fortsätter med att de anhöriga får höra på radion att barnen inte klarat sig och att deras mamma själv kämpar för sitt liv på Universitetssjukhuset i Uppsala. Läsarna får följa Emmas tillfrisknande när hon väcks upp efter att legat i respirator, och när hon får veta att hennes barn är döda, något alla i Sverige och andra delar av världen redan visste om innan Emma själv visste något. Vi får veta Emmas första ord efter uppvaknandet och hennes minnesfragment från händelsen.
Sedan får man reda på hur den tyska kvinnan Christine Schürrer blir misstänkt och anhållen för morden på barnen och överfallet på Emma. Man får också läsa om hennes förhållande med Emmas nuvarande sambo Thomas och frågeställningen: varför ville tyskan barnen och Emma så ont?
Läsarna får vidare följa Emma och hennes familj under minnesgudstjänsten som ordnas för barnen och rättegången i Tings- och Hovrätten ända tills den dagen Hovrätten dömer Christine Schürrer till livstids fängelse och utvisning. Då äntligen kan Emma slappna av och börja bygga upp ett nytt liv med Max och Saga boende i sitt hjärta och ett liv tillammans med Thomas och numera deras lilla gemensamma dotter Julia.
En oerhört stark och tragisk berättelse, där Emma Jangestig berättar med egna ord om den fruktansvärda händelsen den 17 mars 2008. Det känns bra att läsa Emmas egna ord och inte från media. Mycket av det som står i boken har inte framkommit i media utan är berättat direkt från Emma. Denna bok fick mig att rysa, gråta men också le lite ibland, när Emma berättar om vad barnen lekte. Tillsammans har Emma Jangestig och Magnus Wennerholm gjort en suverän berättelse om vad som egentligen hände denna tragiska kväll. Jag önskar Emma och hennes nya lilla familj ett lyckligt liv.
Betyg 5/5 Kristina Simar
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Biografier & Memoarer
