När Sonja Åkesson (1926-1977) slog igenom på 1960-talet innebar det en revolution i den svenska poesin. Aldrig tidigare hade någon skrivit så på en gång tillgängliga och starka dikter. Sonja Åkesson drar in sina läsare i livets allra vardagligaste vanligheter med snor, åderbråck och övergivna barn. Hon skriver om livets elände med ett absolut gehör och en språklig fulländning. En samhällskritisk poesi, vars udd främst riktades mot den falska idyllisering av kvinnliga villkor. Poeten och lyrikvännen-redaktören Jenny Tunedal gör ett nytt spännande urval av Sonja Åkessons dikter. Dessutom bidrar hon med kommentarer och efterord.
Visa mer
Recensioner
2013-10-09
Betyg 
Väldigt, väldigt bra. Tungsint, sorgligt och humoristiskt. Jag skrattar och gråter, känner igen mig själv i en del hon skriver. Sonja Åkesson var en mycket begåvad poet som verkligen borde ha fått nobelpriset!
2011-08-09
Betyg 
Det är bara att konstatera att Åkesson inte är min cup of tea. De enda dikter som tilltalade mig är de jag kände till, och tyckte om, sen innan: Vara vit mans slav och Ja tack.
2009-10-06
Betyg 
Sonja Åkesson bode ha fått nobelpriset och alla andra priser också för den delen! Hon var tvungen att sluta skolan när hon var 11 och har ingen utbildning - trots det kan hon skirva som ingen annan. Hennes dikter är inga dikter, det är sanningar, ögonblicksbilder, känslor och tankar. Även människor som inte gillar dikter älskar Sonja.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
