Att vara Frank är inte alltid lätt. Han befinner sig mitt i livet och jobbar som kock på Berns i Stockholm. Frank är gift med Vibeke och tillsammans har de dottern Hanna. Frank och Vibeke har det bra tillsammans och det finns inte mycket att klaga på. Så ser kärleken ut: de har bestämt sig för varandra.När Vibeke erbjuds ett toppjobb i Köpenhamn och vill att familjen flyttar dit borde det vara ett lätt beslut, men så är det inte. Det är svårare än man tror att vara Frank, framför allt mot sig själv. Sanningen är den att Frank börjar känna sig alltmer dragen till roliga, struliga kollegan Mårten, och har inte alls någon lust att lämna honom. Tänk om han har bestämt sig för fel person? Är det möjligt att välja om?
Visa mer
Recensioner
2018-03-07
Betyg 
Jag tycker om när allt fokus inte ligger på dialogerna utan att man får följa en persons inre tankegångar och känslor istället. Jag tycker om gestaltning. Som egen skribent är jag en sådan som skriver väldigt mycket runt allting. Och läser mycket sådant själv.
Boken om Frank är full av sånt här, och för mig känns det som om det faktiskt också passerar den gräns för vad som är nödvändigt. Det är väldigt flummigt och luddigt allt känns det som. Ibland tror jag faktiskt att Frank är full/hög rakt igenom allt.
Den perfekta karriärorienterade frun, den struliga och otillgängliga kollegan, den inre ångesten – det är svårt att ta till sig för mig, särskilt tillsammans med, det jag skulle säga, Bengtssons säregna skrivsätt. Han skriver på ett poetiskt sätt, och det kan också vara det som gör att jag känner att Frank är full/hög.
Boken har fått sjunka in ett par dagar. Jag har självmant valt att göra så för att se vad jag tar med mig från den om den får marineras istället för att direkt stekas (vilket konstigt exempel jag kom med här nu då). Och vad tar jag då med mig? Att jag hade höga förväntningar på boken och att de inte riktigt införlivades. Jag fick lite vibbar från Den unge Werthers lidanden och jag är inte helt säker på att den här sårbare manlige karaktären fungerar för mig (det har nog inte så mycket med att han är manlig att göra, utan att den här sårbara, känslosamma huvudkaraktären bara framstår som velig och våpig hos mig)
Däremot tycker jag om relationerna som kommer fram mellan karaktärerna och jag tycker om att de är så pass olika och att alla har sina enskilda problem. Jag tycker om att det tas upp problem som finns och att inte allt ska vara en dans på rosor eller sockersött hela tiden. Dock känns det väl som att det kanske är lite väl mycket taggbuskar som finns i Franks omgivning.
2017-01-07
Betyg 
Men hallå! Vilket slut! Min favorit är fortfarande Mannen utan ryggrad, men den här var verkligen en pärla. Väldigt annorlunda. En fin mix av komedi i en tragedi. Precis sådär som jag gillar det. Riktigt bra och välskrivna karaktärer. Rekommenderas.
Jeanette Algeson gillar
