Trygghet. Skydd för våra barn, skydd mot kriminalitet. Skydd mot terrorism. Det är kontrollsamhällets Vänliga framsida. Dess baksida? Rädsla och misstänksamhet. Rädsla för det som inte passar in. Misstänksamhet mot dem vi inte känner. Och framförallt, en ständig oro för de sprickor i fasaden där kontrollen ännu inte har full överblick: allt det som ser ut att vara ofarligt, men som kanske, kanske ändå inte är det. Så vad händer den dag när FRA möter en lika nyfiken, men överlägsen motståndare? En motståndare som inte vill avslöja sina hemligheter och som dessutom har varit död sedan 2004...Det är här och nu. Med fejk och autenticitet. Svartjobb. Flyktingar, bostadsrätter och övervakningskameror. Det mesta är sig likt och välbekant, men ändå inte riktigt. Folkhemmet blev ett företagsnamn redan på 50-talet. Den tekniska utvecklingen har på sina håll gått lite fortare fram. Är det...
Visa mer
Recensioner
2013-01-27
Betyg 
Nu ger jag upp denna bok efter drygt halva. Den är helt enkelt för komplicerad för mitt huvud just nu. Men den får en tvåa i alla fall för på något sätt är den ändå bra, försöker mig kanske på den sen någon gång.
2010-03-06
Betyg 
Detta är en mycket svår bok att klassa. Det är fantastisk läsning, det är en diskuterande bok, alternativ svensk historia om man vill. Full med tänkvärdheter och "viktiga" ämnen, uppblandat med slående citat, äkta och falska. I alla fall tror jag att de äkta är äkta, riktigt säker kanske man inte skall vara, och jag orkar inte gå så långt att jag forskar för att belägga dem. Ett långt stycke i mitten och lite små här och där är "ranting", vet inte riktigt vad det heter på svenska, avsnitt där författaren gnäller och klagar på olika saker, Jag skall inte "spoila" huvudhandlingen, men den är spektakulär.
Det är lite motig läsning och den tar tid, så det är bra att den är såpass omväxlande som den är.
Det mest slående med boken är känslan av angelägenhet den utstrålar, den känns viktig! Jag har svårt att avgöra om den är politisk eller ej, och den ger inga lösningar på några frågor eller problem, fast det längtar man efter när man läser den. Det politiska skulle väl i så fall vara att man som läsare vill engagera sig och göra något när man läst ut den och författaren lämnar tack och lov det svåra valet till läsaren att avgöra vad som bör göras. (Han har svårt för personer som är självgoda och tror att de bäst vet vad andra behöver.) Den känns spontant som en "manlig" bok, (jag menar inte chauvinistisk alls, och inte heller att det skulle vara bra eller dåligt, utan bara sättet den är skriven på), jag kan naturligtvis ha fel, men döm gärna själva!
