
Fem år efter framgångarna med Att komma hem ska vara en schlager återkommer Per Hagman nu med romanen Vänner för livet.Sophie tycks inte sakna mycket under sin uppväxt på den engelska landsbygden, ett stenkast från Ascot. Hennes pappa är en av världens främsta jockeys, medan mamman rör sig vant i kapplöpningsvärldens sociala centrum. När fadern under ett lopp omkommer i en mystisk olycka rasar Sophies värld samman. Sjutton år gammal flyttar hon till Paris och skaffar sig en lika ensam som destruktiv tillvaro.Den jämnårige Erik växer upp i Västergötland med endast två förebilder: den lokale raggarlegendaren Eddie Meduza och den franske gentlemannarånaren Albert Spaggiari. Efter en kort tid som croupier i Stockholm hamnar han storögt oskuldsfull i Nice, bland människor som är både excentriska och ljusskygga. Men allihop nödvändiga för hans försörjning.När Sophies och Eriks...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Per Hagmans Vänner för livetär tragisk bok som samtidigt är vacker. Han beskriver Sophies och Eriks rotlöshet och avståndstagande till livet på ett gripande sätt.
Språket och handlingen känns vardaglig trots att handlingen delvis utspelar sig på hästkapplöpningsbanor, i Paris och Nice. Handlingen flyter stillsamt fram trots att boken inte saknar driv. Handlingen bygger på motsatser som drinkar på kapplöpningsbanan mot raggarfest, kontinenten mot det svenska, det nära kontra det distansierade.
Jag tycker boken är väl lång och har lite för långsamt tempo. För min del hade boken nog kunnat kortas ner till hälften. En bok på 19 timmar måste verkligen hålla mitt intresse uppe för att det ska kännas vettigt att ägna så många timmar på en och samma bok vilket Vänner för livet inte riktigt gör.
Boken är skriven med (och om) en ytlighet som känns annorlunda och tilltalande. Sammanfattningsvis är boken tragisk, gripande, vacker och lite långtråkig.
På www.bokbrus.se kan du läsa fler ljudboksrecensioner.
/Pia
Betyg
I början av boken tänkte jag att det här är en riktigt bra bok. Intressanta miljöer och spännande att följa två olika personer parallellt. Men ganska snart blev jag alldeles matt av ändlösa dialoger där oavsett vem som talar så säger karaktärerna antingen "du fattar" eller "du vet" i var och varannan mening. Det blev så tråkigt.
2010-08-06
Betyg
Två liv som flätas samman. Banbrytande? Knappast, men varför kräva det när den klassiska intrigen kan ges otaliga dimensioner och dessutom kläs i det vackraste av språk, blötas av den sliskigaste champagnen och sotas av grånande lyx. Jag ser inga argument mot Hagmans välde. Här regerar han. I sin otänkbara blandning. Västgötaslätten och raggarturné med farbror Eddie Meduza. Stockholmförorten pendeltågsperrong, VIP-läktare på engelska galoppbanor, ståtliga stallar och Londons mest påkostade salonger. Paris och Rivieran. Sophie och Erik. Med kontrasternas bakgrund, men med samma svala elegans och framtunga sug efter självbekräftelse. Aldrig känslomässigt engagemang, pilar av ljus. Tunnor av smuts över glamourens baksida.
Hagman skildrar, han genomskådar och polerar. Han måste haft objektivet på högsta skärpa under sina år i Europa. Skärpa och en förmåga att beskriva gränslandet mellan identitet och bakgrund, klä av klassamhället och sortera färgerna efter girighet och nyrik smaklöshet. Därtill ett knivskarpt utnyttjande av våra sinnen. Genomsexualiserat vulgära scener följs upp av äkthet där minsta strimma naken hud aldrig blottas.
Vänner för livet är 600 sidor som konstigt nog aldrig känns tunga, trots stundtals nattsvart innehåll. Dialogerna kan ibland springa iväg och förlora lite trovärdighet. Det skrivet talade verkar ofta vara det svåraste. I övrigt en lek med distans och insyn med välriktad emfas. Livets kapitel och förlorad mark. En beskrivning av rotlösheten långt bortom geografiska koordinater och av rastlösheten bortom klasstillhörighetens förutsättningar.
En hög med Hagmanformuleringar lagras. Vad händer när trasigt möter trasigt? Matematikens konstruktiva regler eller pragmatismens motsats? ”Två människor kanske måste bli vänner med livet för att bli vänner för livet.”
Hur märkligt det än må låta blir jag sugen på att bakom solglas åka Roslagsbanan till Täbygaloppen. Dricka ett glas Pimm’s. Kanske två.
Av: Christian Rydberg Åkesson
Betyg
En bok som kastar sig rätt in på min topp tio lista över bra böcker. Måste läsas långsamt, långa kapitel... karaktäristika som vanligtvis kan få mig att himla med ögonen... men wow ja vad ska jag säga. Den är så vacker så härlig så jag får inte nog. Fann Per Hagman via tidningen vi läser - något sa till mitt hjärta LÄS LÄS LÄS och jag gjorde som hjärtat sa... Omslaget är vackert, människorna vackra, orden slående, känslan bedårande... Han förmedlar relationers härlighet och svårighet på ett sätt som berör mig. Ibland kan man inte nå varandra, det spelar ingen roll hur mycket man pratar det går inte att förstå den andre... och slutet, så perfekt... ja jag märker att det inte är lätt att beskriva boken och dess innehåll, så läs den o njut!