Valle Vampyr älskar mat. Att laga mat, äta mat, lukta på mat all slags mat! Han har säkert över hundra favoriträtter och det bästa han vet är att smaka på ny mat. En kväll när Valle Vampyr dukat fram maten, vill mamma och pappa inte äta. Vad ska Valle göra nu då? Men plötsligt kommer han på en tippeli-topp-idé! Valle Vampyr äter mat är den fjärde boken i en serie pedagogiska verktyg som gör familjebestyren enklare och roligare! Varje bok har sin egen lilla hjältefigur som är specialist på att göra en särskild sak. De illustrerar vardagssysslor som brukar kräva både tid och energi. Borsta tänderna, klä på sig, tvätta händerna och nu också äta mat. Böckerna hjälper till att skapa tydliga och roliga rutiner i vardagen där barnen får inspiration och hjälp att utveckla sina förmågor. Amanda Thörn är skaparen bakom rutinkorten i företaget Lilla Margreth. Med två pojkar och en bonusdotter...
Visa mer
Recensioner
2020-01-13
Betyg 
Tvååringarna tycker: Roliga bilder, men lite för svår för dem än. De lyssnar dock glatt med när jag läser.
Fyraåringen tycker: Fyraåringen älskar mat och vill direkt ha massa saker som han ser på bilderna. Dessutom vill han göra en magisk glittersmoothie på en gång! Han tycker att mamman och pappan är lite löjliga som bara gnäller och gnäller utan att smaka först.
Mamman tycker: Rolig idé att det är föräldrarna som inte tycker om olika maträtter som barnet (som älskar mat) fixar till. Knepet på slutet, att låtsas att all mat är något roligare, kan också vara något att ta till sig om det kniper. Däremot tycker jag att föräldrarna och deras ovilja till mat porträtteras lite väl negativt. Det kan vara riktigt jobbigt att prova ny mat och det möter väldigt lite förståelse från Valle, även om han till slut gör en glittersmoothie med dem och löser hur de ska gå framåt.
Bilderna är färggranna men ganska dova, vilket gör att boken ger en lugnande känsla och det blir inte för mycket på de sidor där färgerna är många och illustrationerna är stora.
Jag gillar den här bokserien. Den känns sammanhängande både i innehåll och layout, lätt att känna igen och med många bra knep.
@barnboksfamiljen på instagram
2020-01-09
Betyg
Denna bok är en av fyra böcker i en serie med pedagogiska böcker som behandlar olika rutiner i en familjevardag som ofta kan vara kantade med konflikter. I denna bok får vi träffa vampyren Valle som älskar att äta mat. De andra tre böckerna handlar om att klä på sig, borsta tänderna och tvätta händerna.
I denna bok får vi som sagt följa Valle som älskar att laga mat från hela världen. Men det blir inte helt lätt när föräldrarna sen vägrar att smaka på maten. Hur ska Valle göra för att få dem att äta? Kanske kan en rolig ”glittersmoothie” vara lösningen?
Jag kan stundvis tycka att föräldrarna (som vi tolkar som berättelsens barn) skildras lite tråkigt. När de trilskas med maten upplevs de som gnälliga och petiga, och när Valle ses duka av sitter mamman soffan och ser lite snorkig ut. Jag hade gärna sett en mer förstående beskrivning av detta, att testa ny mat när man är trött kan faktiskt vara jättejobbigt som barn. Denna upplevelse av boken vänder dock under läsningen då författaren snart väver in lek och fantasi som ett roligt och respektfullt sätt för att få föräldrarna att testa ny mat.
Vi introduceras även då till kluriga metoder för att göra det roligare att äta som de läsande sedan kan lyfta in i sin egen vardag.
I slutet av boken ställer författaren en tveksam (enligt mig) fråga om barnet behöva laga specialmat till sina föräldrar och sen ger författaren ett tips om att döpa om maten till något roligt så det blir roligare att äta. På sätt och vis känns barn som verkligen har ett selektivt ätande (t.ex i kombination med autism) lite exkluderande här. De kommer förmodligen inte börja äta t.ex potatis för man kallar den fotboll. Jag blir kanske lite överdriven här just därför många barn som faktiskt behöver specialmat möter okunskap i vissa skolor och inte serveras behovskost (även kallad önskekost, men det begreppet vägrar jag använda) trots dokumenterade behov och att detta motarbetande tar massor av energi från skolarbetet. Så utifrån det perspektivet så ger bokens avslut mig lite tveksam magkänsla, även om den inte skammar specialmat rakt ut. Däremot förstärks känslan när ett utvalt citat på bokens baksida är ”Vampyrer och modiga barn vågar smaka på ALLT efter att ha läst denna bok.”. De barn som inte vågar smaka på allt då? Är de fega? Min erfarenhet från förskolan är att de barnen kanske är de absolut modigaste och starkaste barnen runt bordet för de just idag vågar smaka på en matsked ris utöver sin behovskost. Men är man en normtypisk familj utan barn med selektivt ätande så är förmodligen inte detta något större problem.
Boken har olika små interaktiva inslag där det lyssnande barnet görs delaktigt t.ex med frågor.
Formuleringarna är genomtänkta och överlag går boken finemang att läsa högt. Dock så fastnar varken barnen eller vi vuxna för berättelsen. Det känns som författaren i för hög grad vill blanda saga, faktabok och föräldrahandledning i denna del. Detta blir enligt oss lite hattigt och lite av läslusten i den ursprungliga sagan försvinner.
Ahlander gör som vanligt ett väldigt fint arbete med illustrationerna, och precis som tidigare delar i serien är de trevliga och boken tilltalar oss grafiskt.
