Välkommen hem

Lindbäck, Johanna

| 2011

Flag from sv

79


Kan inte allting bara vara som vanligt? Sara kraschlandar i vardagen efter ett utbytesår i London. Hon vill inget hellre än att få tillbaka "sitt riktiga liv", det vill säga hennes fina vänner och allt roligt de brukade göra ihop. Sara är tillbaka hemma i Luleå. Tillbaka till allt hon lämnat och saknat. Vännerna, familjen och, inte minst, Mattias. Mattias som hon dumpade innan hon åkte iväg. Mattias som är tvillingbror med Bella, en av Saras bästa vänner. Hon hade hoppats på att allt skulle vara glömt och förlåtet när hon kom tillbaka. Att de lagom tills skolan börjar igen ska vara tillbaka i sina gamla roller. Men både Bella och Mattias verkar göra sitt bästa för att undvika henne. För att göra något nytt börjar Sara på jujutsu. Där lär hon känna Adrian. Adrian är sjukt irriterande, ändå blir allting roligare när han är med. Sara har svårt att släppa Mattias, allt med honom är så välbekant,...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Michaela Schuller

2012-06-02

Betyg

Gillar hennes böcker, denna var inget undantag. Läst bättre men helt ok.

S

stina englund

2012-02-13

Betyg

Hände i stort sett samma sak i första fjärdedelen av boken, men sedan blev den bättre och bättre. Tycker egentligen inte om svenska romaner men denna var verkligen bra!

E

Erika Rönngård

2011-10-19

Betyg

Lindbäcks bästa hittills, helt klart. Var alldeles lycklig efter att jag läst ut den. Så fina personer, så skönt rappa dialoger och så mycket igenkänning - också för vuxna!

Johanna Lundin

2011-10-08

Betyg

Det här är helt klart Johanna Lindbäcks bästa bok så här långt. Hon fångar så väl känslan av att vilja förnya sig men även otåligheten när någon du sårat inte kommer över det lika fort som du skulle vilja.

Malin H

2011-10-02

Betyg

fiiint! johanna lindbäck är verkligen en svensk sarah dessen vad gäller pirr, beröring och skapandet av läslust. förtjust i alla referenser, ghost world, relality bites, elastica mm. men undrar om dagens kids verkligen fattar dessa referenser eller om de vi överåldrade teenage fiction-läsare som får igenkänningskärlek?