
Recensioner
2022-09-22
Betyg
Den här boken fick jag som tips av mitt bibliotek och valde som bok i min och min kompis bokklubb. Det händer egentligen inte speciellt mycket i boken, men jag gillar den ändå på något sätt. Den får mig att inta ett lugn och jag märker hur mitt tempo sänks i takt med att berättelsen går framåt. Det är en tyst bok och jag känner hur skönt det är att läsa något som utspelar sig i en relativt stilla och oföränderlig miljö när verkliga världen omkring en skriker. Vill du att mycket ska hända är det inte boken för dig, men är du en som i stället vill se inåt och kanske skapa plats för att upptäcka dig själv på nytt och påminna dig själv om vad du tycker är viktigt i livet är detta en bok för dig.
It does not really happen much in this book, but I still like it in some way. It makes me calm down and I notice how my pace slows down as the story progresses. It is a silent book and I feel how nice it is to read something that takes place in a quiet and relatively unchanging environment when the real world around you screams.
2022-01-03
Betyg
Tycker detta var en märklig bok som ändå på något konstigt sätt berör/påverkar. Svårt att få den ur tankarna.
Betyg
En bok verkligen skriven om något i sin enkelhet men som ändå blir intressant att följa. Upplevde cirka första 100 sidorna riktigt bra,sen blev det lite segt. Den tar upp tänkvärda saker. Slutet var inte helt tillfredsställande, tex när det äntligen dyker upp en människa så är det på ett sådant sätt. Men tycker ändå i helhet att det är fin läsupplevelse. Därav fyran.
Betyg
Annorlunda roman av österrikiska författaren Marlen Haushofer som upplevde både nazisternas och senare segrarmakternas ockupation av sitt hemland. Huvudpersonen, en ensam medelålders kvinna utan namn, lever isolerad i Alperna och "instängd" bakom en osynlig vägg. Allt liv tycks vara släckt på andra sidan väggen. Kvinnan förlorar tron på att livet har någon mening. I stället får omständigheterna henne att utveckla en rörande tillit och omsorg om sitt enda sällskap: en trofast hund, några katter, en mjölkko och dennas tjurkalv. Skillnaden mellan människa och djur suddas ut i en tillvaro där de är beroende av varandra för att klara en dag i taget.
En filosofisk berättelse skriven utan kapitelindelning. Fri att tolka för läsaren. Med en början "Idag är det den femte november" men utan slut...
Betyg
Den här boken syntes precis överallt för ett tag sedan och alla verkade älska den. Eftersom den tycktes ha en del gemensamt med en av mina favoritböcker, Stephen Kings Under kupolen, så blev jag otroligt sugen. När det sedan yppade sig ett tillfälle på bokmässan så förträngde jag mitt introverta jag och bad att få den. Det fick jag. Nu är den läst. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2016/11/vaggen-av-marlen-haushofer.html
Betyg
En kvinna hamnar i isolering i en bergsby genom att en genomskinlig vägg skiljer henne från resten av omvärlden. Det vi bevittnar är en metafor och en allegorisk berättelse naturligtvis.
Det kvinnliga berättarjaget mjölkar kon, slår med lien, odlar bönor, städar stugan, katten får ungar och berättar vilken god vän hennes hund är. Det är något angeläget Haushofer vill säga men det lyckas hon inte alls med. Allegorin är för långsökt och för enformig. Något måste utvecklas! Berättarjaget härdar ut i sin ensamhet och dess mödor som själva överlevandet hänger på. Hon gör en inre resa och ser tillbaka på det tidigare livet. Livet som levdes innan hon förstod. Att livet är hårt och dess mening för människor och djur är detsamma. Ingen skillnad. För nu säger hon att hon inte förstår varför det skulle vara vanhedrande att bära sin börda likt alla andra djur. Hon säger att hon inte vet vad heder och ära är. Att födas och dö är inte hedervärt menar hon. Det händer alla varelser och har ingen djupare innebörd. Gott så. Se en som funderat på meningen med livet. Där har jag träffat rätt med bokvalet. Men att gestalta den frågan på 200 sidor är en sak. Men på sättet hon gör det, nej det tilltalar inte mig.
Betyg
Vad kvinnan i boken heter får vi aldrig veta, men hon reser med sin kusin Louise och kusinens förmögne make Hugo till en jaktstuga i bergen. Det är Hugo som äger jaktstugan och den tillhörande jaktmarken, och på vägen dit hämtar de upp Hugos jakthund Lo från jägaren i byn nedanför jaktstugan. Meningen är att sällskapet ska stanna tre dagar i stugan, men det blir inte riktigt så. Första kvällen beger sig Louise och Hugo ner till byn för ett besök på värdshuset. Berättaren följer inte med utan blir kvar i jaktstugan tillsammans med hunden. Morgonen därpå när hon vaknar upptäcker hon att Louise och Hugo inte kommit tillbaka. Kvinnan tror att paret av någon anledning kanske stannat i byn över natten och beger sig däråt. Efter en stunds vandrande upptäcker hon en osynlig vägg hon inte kan ta sig förbi. På andra sidan väggen syns inget liv, allt verkar ha stannat av. Genom boken får man följa kvinnans nya liv, ensam i jaktstugan. Hennes enda sällskap är hunden Lo, sen kommer katten - som vi inte heller får något namn på - och kon Bella. Det är kvinnan själv som skriver en redogörelse genom att titta på de korta dagboksanteckningar hon gjort under sin tid i stugan, när hon börjar skriva är det inte för att hon tycker om att skriva utan för att inte tappa förståndet. I början hoppas hon på att någon ska komma och rädda henne, men världen bortanför väggen fortsätter att vara tom och livlös så hon skapar sig ett nytt liv på sin sida av väggen. Vi får följa kvinnan i hennes slit med att odla och lägga upp förråd för vintern, hennes funderingar och här och där får man glimtar av hennes tidigare liv.
"Väggen" kom ut på svenska första gången 1988, jag har läst nyöversättningen från 2014.
2015-01-13
Betyg
Just läst Väggen, Die Wand av Marlen Haushofer
Fängslande hade svårt att lägga den ifrån mig. Handlar om livet och dess meningslöshet tänker jag.
Fast nog finns det en mening medlivet som man kan skapa själv
Så en av dom bästa böcker jag läst, omöjlig att lägga ifrån sig
2009-05-15
Betyg
Hennes udda litterära karriär resulterade till slut i bl.a. den blixtrande nerviga metaforromanen Väggen. Gripande. De jag känner som läst romanen verkar inte vara desamma efteråt. Någonsin.