Vagga liten vagabond

"men tag mig med, jo gör det till de honungsdoftande ravinerna, till en blomstergrotta,en djungelglänta - ja, till källan själv! och sjunga där för mig vackrare än en cikada."

En diktsamling full med dadlar, pistaschnötter och solhattar, av tulpanträdets blomställningar och öknens sanddyner. Eva-Stina Byggmästars dikter med sin oefterhärmliga ordglädje, sin ömsinta humor och sin lekfullhet är som att dricka solsken eller äta reslust. En pust av gångna århundrandens resande slår emot en, känslan av att jorden är ett äventyr att upptäcka: "men hjärtat/ska ju vara/fullt av kappsäckar/annars är hjärtat armt!" Men inte bara nomader och bohemer blommar upp och hattar runt här: det finns också renodlade kärleksdikter. En utmaning:är det mänskligt möjligt att läsa dessa dikter utan att le? "vänder stenen på dess mage breder över mosstäcket, drar för liten månskensgardin - säger, ser du... vi reser nu, men kommer snart tillbaks - ja, förrän du anar det är vi hemma igen!"