
"Någon gång under mitt fyrtiosjätte år fick jag för mig att jag skulle skriva en bok om att åldras med värdighet. Om att växa upp, få barn, skaffa ett jobb och bli gammal. Livet i största allmänhet.Men det här är en bok som drabbades av sjukdom.Mitt under skrivprocessen damp en diagnos ner i livslådan och inget blev som det var tänkt. Resultatet blev hur som helst en samling texter som beter sig som en cancerdrabbad DNA-spiral.Men eftersom att skriva är att leva och i vissa fall att överleva så fortsatte jag som om ingenting hade hänt. När behandlingen var över satt jag där med ett antal kapitel om livet i största allmänhet och livet ställt på sin spets. Jag har nu, efter bästa förmåga, flätat ihop de här två delarna. Precis som i en fläta finns det ställen där delarna möts medan andra partier tittar på varandra som om som aldrig har setts förut. Ungefär så tänker jag att det...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Klockrena analyser av samhällets och människans (Annika Lantzs?) natur. Mycket sarkasm. Mycket humor. En tomhetskänsla infinner sig efteråt. Tänker: vad det inte mer än så? att vara dödssjuk - bli frisk - återgå til livet? Och alla andra drabbade runt omkring. Boken ställer en hel del existensiella frågor efter läsning. Och är en rätt så enkel och vardaglig och oglamorös och avklädd berättelse om undersökningar och väntan och sorg och frustration och icke-kontroll.