"Den blir bra, jag behåller den på, sa hon och la pengarna i expeditens hand. När vi gick ut såg jag hur ylletyget i kappan fick hennes ögon att lysa blåare. Hotellet låg inte långt därifrån. Dess namn framkallar fortfarande röda neonbokstäver mot snö och vi är lika nära varandra som avlägsna, Anna och jag. Mellan oss är allt invant och ömt och ändå tafatt och nervöst. Dagarna som gått ligger omkring oss, våra barns ljusa röster, andra gathörn, rum, situationer. Hennes tunga roterar mekaniskt i min mun, hotellskylten lyser över snön i Köpenhamn. Tunna neonbokstäver, röda. Den gamla kappan i en påse i hennes hand." Naumann är uppenbart en av våra riktigt stora och uppriktiga berättare - en av dem som ställer frågorna och inte bara kommer med svaren. Att hon sedan gör det med en så raffinerad skicklighet får mig att häpna. En i taget berättar en väninna, en make, en far och en dotter...
Visa mer
Recensioner
2011-05-31
Betyg 
Det är en vacker idé, att folk i hennes närhet får tillfälle att beskriva henne såsom just dom känner henne. Men tyvärr, så är det ingen riktig höjdare för min del. Godkänd, inte dålig men inget mer än så.
Beskrivningarna av kvinnan tenderar desutom att bli lite för lika, som jag ser det ialla fall.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
