Jag smyger med lätta steg och granskar hoppfullt trottoarstenarna som vore det fredagsmorgon på Juan Fernández öde strand. Men oskadd tar sig ingen genom tillvaron. Någonstans trampar foten igenom innan marken hunnit lägga sig tillrätta. Viktigt är att öva fingertopparnas språk och orka hålla sig lyssnande ? till vågsvall inifrån land, till toner uppifrån träden, till barnens andetag innan sommaren lämnar dem. Döden är inte hotet ? utan det olevda.I denna fjärde, fristående del av sin memoarserie (om åren 1980?1994) ? den kanske personligaste och mest vittfamnande ? skänker oss Per Wästberg en utvecklingshistoria, en tidskrönika och ett porträtt av en generation. Han skildrar Afrika utifrån ett halvt sekels erfarenheter. På resor runt jorden i internationella uppdrag möter han ett stort antal av de årens ledande författare och politiker: Mandela, Polens diktator Jaruzelski, Günter Grass,...
Visa mer
Recensioner
2013-10-07
Betyg 
I hans hem är det välordnat, vackert och med blommor i alla vaser. Böckerna står i led i alfabetisk ordning. Man går försiktigt på de äkta mattorna. Över hans huvud flyger det sköra, finlemmade fjärilar. Men så händer det att han öppnar sitt bultande hjärta. Han berättar ingående om sitt, som det förefaller, äkta och djupt kända engagemang för Afrika, inte minst kontinentens intellektuella och politiska elit som han följer genom decennierna. (Även om hans avsked från den tidigare befrielsekämpen och nuvarande diktatorn Mugabe känns osannolikt svalt och känslobefriat). Han skriver också ett insiktsfullt och läsvärt litet kort kapitel om sitt personliga sätt att läsa och skriva. Här skulle han gärna kunnat ha dröjt ytterligare en stund. Jag gav Ute i livet tre stars. Mest för det flyhänta och vackra språket och för glädjen att få ha följt en betydelsefull person på de inre och yttre resor han velat berätta om.
2012-08-25
Betyg 
Per Wästberg är en prisad författare och medlem i Svenska Akademien. Han har gjort otaliga resor med uppdrag för den internationella författarorganisationen PEN, varit chefredaktör för DN, suttit i Skönhetrådet m m. Boken ”Uti livet. En memoar” är hans fjärde memoarbok och sträcker sig mellan åren 1980-1994. Wästberg har en gedigen bakgrund i övre medelklassens intellektuella värld som man kan imponeras av när man läser om alla spännande möten. Men det blir en ganska trist uppräkning och inte alls intressant. Årskrönikor varvas med kortare tematiska berättelser. Händelser och uppräkningen av berömda personer staplas på varandra med korta kommentarer utan djup, likt dem som man antecknar i en dagbok. Så här skriver han om en av PEN:s konferenser i Hamburg 1986: ”Bland talarna var Gunder Grass, Alan Paton, Christa Wolf, Lev Kopelev, Margaret Atwood, Ousmane Sembène. När jag åt lunch med Nathalie Sarraute berättade hon att Simone de Beauvoir var den kyligaste människa hon mött. Så for vi till herrgården i Haseldorf där Rilke skrev delar av Malte Laurids Brigge.” Eftersom jag nyss läst en av P-O Enquist böcker reflekterar jag över kontrasterna i det västerbottniska ”du-ska-inte-förhäva-dig” och det överklassiga maneret att bravera med sina kontakter och erfarenheter. Religion och politik är ett kort kapitel om sju sidor. Wästberg beklagar att han inte har någon religiös erfarenhet och skriver att P-O Enquist berättelser för honom, om skam och skuld, är som science fiction.
Det mest intressanta avsnittet är kapitlet om Mugabe och det som hände i Zimbabwe vid frigörelsen. I övrigt är denna bok, med ett personregister på 24 sidor, något som man utan tvekan kan avstå ifrån. Det är säkert intressantare att läsa hans dotters bok, ”Om man håller sig i solen”, om hur det var att växa upp i familjen som utåt var så lyckad men där formuleringskonsten gjorde konflikter osynliga.
2012-07-20
Betyg
En av de tråkigaste memoarer jag läst. Jag ska utveckla det i min recension sedan.
