Sveriges värsta seriemördare, psykopaten Christopher Silfverbielke, har flytt landet sedan han förlorat sitt företag och fått sin förmögenhet fryst av ekobrottsmyndigheten. Med nästan inga pengar på fickan har Silfverbielke kommit till Pattaya i Thailand. Hans enda chans att få bo på lyxhotell, dricka champagne och sniffa kokain är att sol-och-våra den rika änkan Mary Jo Chaplain, som är god för etthundrafemtio miljoner dollar. Silfverbielke, som har stora planer för framtiden, lider varje dag av förnedringen i att umgås med Mary Jo och det blir inte bättre av att änkan vill ha vilda sexlekar. På något sätt måste han komma bort från det asiatiska helvete han hatar och ta sig vidare mot USA och de exklusiva salonger där han anser sig ha rätt att vistas. Men för det behövs ett enormt startkapital och Silfverbielke smider lömska planer där han inte tar hänsyn till något eller någon. "Buthler...
Visa mer
Recensioner
2018-05-12
Betyg 
En märklig, rörig och fånig blandning av komedi, satir, thriller och porr. Ingenting fungerar. Dessutom är dialogen krystad och miljöskildringen från intressanta platser helt utan atmosfär. Den sämsta boken jag läst på länge...
2017-11-29
Betyg 
Historien om Silferbielke blir bara mer och mer otrolig. Det kanske räcker nu.... men Stefan Sauks uppläsning är suverän!
2017-11-15
Betyg 
Känns som det är dax att avsluta boken. Det är mest bara våldet som eskalerar och det känns inte som om det blir mindre våld i nästa bok.... besviken
2017-06-03
Betyg
Det här är författarparet Buthler & Öhrlunds tolfte bok tillsammans, det är den elfte boken om polisen Jacob Colt, och det är den nionde boken om psykopaten Christopher Silfverbielke. Och jag har läst allihopa.
Återanvänder två av mina tidigare recensioner, av böckerna Hämnaren och Motvind.
Så här skrev jag när jag hade läst boken Hämnaren:
”Jag tycker mycket om serien om Silfverbielke, den är lättläst, fängslande, spännande och bra.
Men ibland så kan jag känna att böckerna hela tiden pendlar på gränsen (min i alla fall) till vad som är okej, med allt kvinnovåld, kvinnohat, och alla kvinnoförnedringar.
För alla morden i böckerna kan jag tycka är ”okej”, men allt detta sexuella övervåld och beskrivningar av Silfverbielkes njutning, blir nästan lite väl osmakligt ibland.
Fast jag vet ju att jag i alla fall helt säkert kommer att läsa nästa bok. För även denna bok avslutades ju med en cliffhanger, och jag måste ju bara få veta hur det kommer att gå, inte bara för Christopher Silfverbielke, utan också för Jacob Colt, och även Linda Schecker.
Så till er som har läst dom tidigare böckerna i serien, rekommenderar jag absolut denna bok.”
Och så här skrev jag när jag hade läst boken Motvind:
Och nu när jag har läst Motvind, så hoppas jag att nästa bok i serien kommer att bli den sista om Christopher Silfverbielke. För jag tycker nog att han har gjort sitt nu. Och jag skulle önska att författarna påbörjade en ny kriminalromansserie med inte riktigt lika mycket utstuderat kvinnovåld i.
Det är ju en cliffhanger även i den här boken, så det kommer ju definitivt att komma en till. Och det går ju inte att sluta att följa psykopatens öden frivilligt, så därför önskar jag att bokserien avslutas. Tycker att det är lite väl mycket spekulativt och detaljerat kvinnovåld, kvinnohat, och kvinnoförnedringar i den.
Men ni, som liksom jag, har följt bokserien, kommer nog att följa serien tills dess slut, även om man egentligen inte vill, för det går ju inte att sluta att fascineras av böckerna.
Och jag känner precis likadant nu när jag har läst Uppståndelsen, eller egentligen ännu mer, som jag gjorde efter Hämnaren och Motvind. Jag skulle önska att serien avslutades med nästa bok, och att Christopher Silfverbielke dog. För egentligen så vill jag absolut inte läsa fler böcker om honom, men det går ju ändå liksom inte att låta bli. Man vill ju ändå veta hur det går, så det är svårt att inte fortsätta att läsa om honom. Men som jag har skrivit tidigare, så mår jag lite dåligt när jag läser om det så njutningsfullt beskrivna kvinnovåldet, utnyttjandet, och våldtäkterna.
