Ny bok av författaren till THE MARTIANAndy Weirs nya sci-fi-klassiker är en Dan Brown i rymden. En smart och dystopisk rymdskildring för alla som älskade Interstellar. Ryland är ensam överlevande på det sista desperata uppdraget att försöka rädda jorden. Om han misslyckas innebär det slutet för mänskligheten.Men det vet inte Ryland, för han vet ingenting. Inte ens vem han själv är. Miljontals mil hemifrån, med endast två döda astronauter som medpassagerare, inser Ryland att han måste rädda sig själv, för att kunna rädda världen. Men först måste han ta reda på vem, eller kanske snarare vad, det är som plötsligt gör honom sällskap. UPPDRAG HAIL MARY handlar, som The Martian, om en övergiven rymdhjälte och den vetenskapliga humorns uppfinningsrikedom. Det är en sylvass, smart och dystopisk rymdskildring som bjuder på underhållande problemlösning...
Visa mer
Recensioner
2024-03-13
Betyg 
Spännande och episkt i den stora ensamma rymden. Ibland lite för mycket naturvetenskapsbok i gymnasiet-känsla och det underliga faktum att Grace totalt saknar kärleksliv, men annars 5+.
Betyg 
Jag undrar vem den här boken riktar sig till? Det känns som dialogen är skriven av ett barn. Huvudpersonen är avskyvärd, inklusive alla andra personer i boken (förutom kanske Flinta). Intrigerna är otroligt förutsägbara (nåt dåligt händer, gör scifi grejjer och poff det är löst, upprepa i 500 sidor). Och varför allt detta snack om hur saker fungerar, ingående detaljer (t ex hur en pendel fungerar) och matematiska uträkningar. Otroligt tråkigt och inte intressant. Han klappar en verkligen på huvudet. Nej usch läs inte denna.
2023-07-11
Betyg 
Sjukt lång, sjukt detaljerad, långsam och alldeles obegriplig emellanåt - men ändå en fantastiskt mysig och hemtrevlig (kan man säga så om rymden?) berättelse om en man som träffar en utomjording. Japp, spoiler alert.
2021-09-15
Betyg
Uppdrag Hail Mary börjar med att huvudpersonen vaknar upp, full med elektroder och med kroppen invaderad av slangar. Hans två rumskompisar har varit döda väldigt länge. Något måste vara allvarligt på tok.
Han har ingen aning om vem han är eller var han är, men han har inte förlorat sitt sinne för ironi. De galghumoristiska kommentarerna om läget får mig att fnissa högt samtidigt som de visar hur allvarlig situationen är.
Hans person, hans tidigare liv och hans nuvarande situation är ett oskrivet blad. Bild för bild, känsla för känsla och tanke för tanke kommer minnesfragment till honom. Med hjälp av dem kan han kartlägga sig själv och sin situation.
Ryland Grace befinner sig inte på jorden. Han är ombord på ett rymdskepp, i ett helt annat solsystem.
Forskare har upptäckt en plötslig förändring i solen och förutser en istid, missväxt och massdöd. Den enda som finns kvar i rymdexpeditionen för att rädda mänskligheten är nu Ryland Grace. Han är uppfinningsrik som en rymd-MacGyver, snäll och klok, smart och altruistisk. Det är omöjligt att inte falla för honom. Han kanske inte har alla svaren, men han är killen som är där för att ta reda på dem.
Det förekommer en hel del prat om fysik men det är på ett sätt som även en samhällsvetare som jag förstår. Eller, jag fattar inte allt, men tillräckligt för att de vetenskapliga förklaringarna ska ge trovärdighet åt historien.
Det finns en så spännande dubbelhet i berättelsen. Som att det som hade kunnat vara det bästa som hänt mänskligheten är det som håller på att utplåna den men att det som från början verkade vara ett totalt misslyckande visar sig vara något som bär på räddningen.
Det är också en så fin berättelse om vänskap. Om att våga mötas och känna tillit till det främmande. Att hitta likheter och fokusera på dem i stället för på skillnaderna. Om att lära sig av varann, för tillsammans kan man hitta en lösning som inte var vad man tänkte sig från början men som kan bli precis det man ville utan att man visste om det.
Det här är en monumentalt episk nävbok. Läs den så tror jag att du håller med mig sen!
2021-05-19
Betyg
När jag såg att Uppdrag Hail Mary var på gång så blev jag själaglad och jag funderade inte i många minuter innan jag bad om att få den som recensionsexemplar. Då blev jag ändå ganska besviken på hans förra bok, Artemis, men Ensam på Mars är något så ovanligt som en fullpoängare för mig och man kan väl säga att det vann över eventuell tvekan (ha, vem försöker jag lura, här tvekades inte alls). Den dök upp med posten som att det var planerat och jag kunde börja läsa den nästan med en gång.
Mina förväntningar var skyhöga, skulle jag nog våga påstå, och det är omöjligt för mig att skriva ihop något om den här boken utan att göra jämförelser med Ensam på Mars. Dessutom så låter Ryland Grace ungefär som Mark Watney. Bara inte med riktigt lika mycket humor. I mångt och mycket känns han nästan mer trovärdig. Det finns nämligen saker som han inte kan. Jag vet inte om det är humorn, men jag gillar inte Ryland lika mycket som jag gillade Mark. Trots att jag älskar att han namnger sina första, tre astrofager och vilka han döper dem efter.
Även Uppdrag Hail Mary är science fiction när den är som bäst. Här finns inga rymdmonster (bara mikrober, amöbor och astrofager så klart, vilket är illa nog) och inga ljussablar heller. Det är så här jag vill ha dem. En liten fundering jag har är att det verkar som att de hade väldigt bråttom med översättningen, här finns många korrekturfel. Det är lite trist, men det funkar. Och filmen alltså, den bara måste jag se. För film lär det bli. Precis nu såg jag att den faktiskt redan finns på IMDb och det ser ut som att det är Ryan Gosling som ska spela Ryland. Det blir nog bra det.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2021/05/uppdrag-hail-mary-av-andy-weir.html
