
Tioårige August Pullman vet mycket väl att folk stirrar på honom. Trots att han gömmer sig bakom sin långa lugg och envist ser ned i marken känner han deras blickar och hör deras fniss och viskningar. Ingen trodde att August, eller Auggie som han kallas, skulle överleva sin födsel. Det gjorde han men hans ansikte blev dock helt deformerat och han har genomgått oräkneliga operationer. Det enda han önskar är att få vara som alla andra barn, men det är inte så lätt, när man inte ser ut som någon annan. Auggies föräldrar och hans syster Via har alltid stöttat honom och följt hans framsteg, men nu står dom inför något riktigt stort. Auggie kan inte längre hemundervisas utan det är dags för honom att börja femte klass i en närbelägen skola. Hur ska de andra barnen reagera? Undret är en hjärtskärande men också rolig och spännande historia om modet att vara sig själv och om vänskapens...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag vill inte kalla boken unik men den är väldigt bra skriven som nästan gör den unik. Vi får följa Auggie med ett missbildat ansikte och den är så hemsk för allt han vill är att vara vanlig. Boken är också indelade i olika perspektiv som t.ex hans vän Summer eller hans syster vilket verkligen lyfter boken. Auggies perspektiv var nästan det tråkigaste om man säger så. Man förstår honom och man kan känna igen sig i vissa saker.
Betyg
"Ditt förväntade betyg 1,7. Undra vad de bygger det antagandet på!!!
Jag gillar den här boken. Alldeles jättemycket. Jag vill va med dom människorna i den lite till. Den är rolig, ganska lättläst rörande och bra.
Om August eller Auggie (minns inte hur det stavas) som har ett fruktansvärt missbildat ansikte. Nu ska han börja skolan för första gången i sitt liv. Han är tio men alla operationer har gjort att hans mamma undervisat honom hemma. Auggie har ett sånt ansikte att folk ser på honom med avsky, eller inte alls. Hans föräldrar, och hans storasyster Via är vana att anpassa sig till honom.
Men nu är det dags. Auggie ska börja mellanstadiet.
En bok om att vara annorlunda, skola, vänner, mobbing, syskon och sånt.
Mina invändningar är, vem är boken skriven för? Den är lite lillgammal. Varför så konstiga punkt/stor bokstav regler? Och för h-te ! Varför skall författare och filmskapare envisas med dessa "alla applåderar" scener, helst i stora rummen. Förstör allting.
Läs gärna den här boken. Den är så mycket bättre än applådscenerna som får mig att kräkas. Jag förtränger dom och njuter av resten av historien.